Generationsskifte. Det är inte ett ord som låter speciellt roligt. Att lära sig nya saker om det man gillar – det är ju däremot kul. T-Forden var en viktig bil för den första vågen av veteranbilsentusiaster. Därmed blir det av naturen nu hög tid för nya ägare att upptäcka T-Forden – och inte minst lära sig att köra den! Jörgen Ottosson har ett brett bilintresse och flera klassiska bilar men det här är den äldsta bil han ägt.
– Jag ville ha något som var kul att köra för att det är annorlunda, säger Jörgen. Inget ont om en Volvo Amazon eller andra bilar från 1960-talet men de är ju fortfarande ungefär som att köra en modern bil – reglagen är ju desamma.
Jörgen köpte sin bil 30 mil bort och fick hjälp att köra upp den på sin biltrailer. Väl hemma i Nordmaling var det bara att läsa instruktionsboken noggrant. Det finns tre pedaler, men funktionerna är helt annorlunda. Till vänster har man halv- och helfart, till höger broms och med mittenpedalen backar man.
– Det luriga är ens reflexer. Om man i panik trycker ner pedalen längst till vänster helt för att frikoppla så lägger man ju i ettans växel.
Jörgen har återställt tändsystemet till originalutförande och så har han tillverkat en förvärmningsplåt, men att han gjorde den själv var mest för att han inte ville vänta på leverans från USA.
– Att det finns delar att köpa var ju en anledning att köpa en T-Ford. För till den finns ju nästan allt, så hade det inte varit med en Nash från 1929 till exempel.
Det har gått drygt två år sedan Jörgen köpte T-Forden. Inlärningsfasen är avklarad, nu är den bara riktigt rolig att köra.
– Det blir ju inga långturer, men jag kör den för att köpa lite fika eller hälsa på kompisar. En kul grej är frågorna man får. Den första är hur fort den går och den andra hur mycket bränsle den drar. Jag vet inte svaret på någon av frågorna för jag har ingen hastighetsmätare, ingen trippmätare och ingen bränslemätare förutom trästickan som finns i tanken.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.