Horst Grieger ville ge sin Ascona en fin 40-årspresent. Varför inte en resa till orten Ascona i Schweiz? Och så passa på att besöka ett antal roliga bilträffar och museer i Tyskland och Frankrike också. Bra idé – vi kör!
Pust! Det är måndag kväll den 9 juni 2014, klockan är 19.30 och det är nästan 25 grader varmt. Efter en snabb koll på trippmätaren konstaterar jag att det blev 485 mil körda på tre veckor, helt utan problem. Inte illa med en 40 år gammal bil. Men vad är nu detta? Vi tar det från början.
Det hela börjar en vecka i oktober 1976. Under loppet av 5 dagar inträffar följande: undertecknad fyller 18 år, uppkörning för körkort och inköp av en begagnad Opel Ascona 19SR 1974 års modell.
Efter flitigt användande de första åren kördes bilen allt mindre och blev från 1977 endast körd med på sommaren.
Åren gick fort och 1994 var bilen 20 år gammal och då tyckte jag att det var dags att den skulle få en fin födelsedagspresent. Sagt och gjort, färden styrdes söderut med Nürburgring som första anhalt. Efter ett varv på nordslingan och ett besök på Nürburgrings museum gick färden vidare till Opelfabriken i Rüsselsheim och därifrån till Hockenheim och deras museum. Dagen efter besökte jag ett gigantiskt bil och teknikmuseum i Sinsheim. Därefter gick färden vidare söderut till München och oktoberfesten.
Några år efter 1994, när jag började använda internet mer och mer, märkte jag att jag fick märkliga svar när jag sökte på ”Ascona” på internet. Jag trodde att jag bara skulle få upp bilrelaterade länkar, men istället dök det upp länkar till hotell och liknande. Det visade sig då att det även finns ett litet samhälle i södra Schweiz som faktiskt heter Ascona. Det var ju synd att man inte visste det 1994. Nåja, efter några halvhjärtade försök att sälja bilen på 90-talet så blev den stående i mitt garage i nästan 7 år och helt plötsligt hade bilen, som var nästan ny när jag köpte den, blivit veteranbil. Mycket märkligt. Nu började jag fundera på vad jag skulle göra om jag hade bilen kvar när den fyllde 40. Jag hade ju några år på mig att planera och sakta växte en idé fram. Jag skulle göra om samma resa som jag hade gjort 1994 men med några tillägg. Här följer en liten berättelse om hur det gick till när HDY100 fick en resa till Ascona i 40-års present.
Det är måndag den 19 maj och klockan är 5 en underbar sommarmorgon när jag lämnar Halmstad. Jag avverkar snabbt södra Sverige och Danmark och är i Tyskland vid 10-tiden på morgonen. Eftersom tanken hela tiden har varit att inte åka autobahn, utan bara vanliga vägar, så viker jag av vägen strax efter Puttgarden där motorvägen börjar. Strax därefter börjar det regna, typiskt! Ett regn som sedan håller på i två dagar. Inte så kul med tanke på att bilen aldrig körs i regn hemma i Sverige. Nåväl, det är inget att göra. Lite tråkigt dock att tälta när det regnar, men det får gå i alla fall (man är väl viking).
Efter två resdagar kommer jag till det lilla samhället Melle i närheten av Osnabrück. Där finns ett bilmuseum som jag ville besöka. Automuseum Melle ligger i lokalerna från en gammal möbelfabrik. Museet har ca. 180 bilar och därutöver även motorcyklar och annat intressant. Tydligen var jag inte den förste besökaren från Sverige. En viss Carl Gustav och hans tjej Silvia hade tydligen redan varit där några år tidigare.
Från Melle gick färden vidare söderut till Dortmund där Automobilmuseum Dortmund skulle besökas. Här finns ca. 50 bilar och ett antal motorcyklar i väldigt flotta lokaler. Om du är i närheten av Dortmund så är det väl värt ett besök.
Nu hade jag tröttnat på att åka småvägar genom Tyskland, det tar helt enkelt för lång tid. Nu blev det autobahn ner till en campingplats i närheten av Koblenz. Eftersom det var torsdag innan långhelg, Kristi Himmelsfärdsdagen, så var det inte så lätt att hitta en ledig plats på en camping. Till slut hittade jag en enormt stor campingplats på en ö mitt i floden Mosel, vilket passade mig utmärkt med tanke på mina utflykter därifrån de kommande 2 dagarna.
Fredagen den 30:e maj åkte jag en timme österut till den lilla staden Wetzlar där den tyska Opelklubben höll sin 43:e internationella träff för gamla Opelbilar. Eftersom jag själv åker en Ascona A-modell blev jag mycket förvånad över att bara hitta en enda bil av denna modellen som det var något vidare skick på. Ascona A i originalskick har tydligen blivit väldigt ovanlig. Andra Opelmodeller, t.ex. Manta, Kadett och Opel GT från denna tid, finns det gott om.
Här fanns även två mycket vackra gamla cabrioleter, en Kapitän med kaross från Gläser i Dresden och en Admiral, båda troligen från 30-talet.
Dagen efter åkte jag en timme västerut till Nürburgring där det kördes historisk racing i Historic Trophy på den gamla ”riktiga” Nürburgring. Anläggningen med publikområdet vid den nya GP-slingan har verkligen förändrats sedan jag var där sist, för 20 år sedan. Anläggningen är numera enorm. Det är kanske inte att undra på att de har problem med att få det att gå ihop ekonomiskt.
I huvudracet, som som var ett 3-timmars långlopp och kördes runt den gamla slingan, deltog ca 200 bilar uppdelade i 4 startfält vilka startade med några minuters mellanrum. Glädjande för mig var att det i 3 av dessa klasser var Opelbilar som var bland de snabbaste. Efter att ha suttit på läktarplats i början av tävlingen åkte jag sedan ut till olika delar av nordslingan istället. Det var en härlig upplevelse att åka runt på vägarna runt gamla Nürburgring bland en massa sportbilar, veteranbilar och motorcyklar. Det bästa av allt är att man inte behöver betala något inträde på de publikplatser som finns runt nordslingan. Det var väldigt mycket publik och många trevliga bilar att spana in på vägarna och på de parkeringsplatser som finns runt banan. Men eftersom tävling pågick på nordslingan kunde jag tyvärr inte köra där själv, så som jag hade gjort 20 år tidigare.
Söndag morgon packade jag ner mitt tält och lämnade campingplatsen på ön i Mosel och begav mig till Asconans födelseplats och alla Opelentusiasters Mecca, Rüsselsheim och Opelfabriken. Efter lite letande hittade jag så småningom samma plats där jag 20 år tidigare hade tagit en bild av min Ascona utanför Opelfabriken. Nåja, det blev inte exakt samma plats på grund av att man hade stängt av den parkeringsplatsen där jag tog bilden 1994, men det skiljde nog bara 10 meter och det kan jag leva med.
Efter Rüsselsheim gick färden vidare söderut till staden Speyer och deras fantastiska Technik Museum Speyer. När jag kom dit visade det sig att man vid museets parkering håller bilträffar första söndagen varje månad under sommaren mellan 9.00 och 14.00 och jag hade råkat komma just en sådan dag. Visserligen i senaste laget, men ändå. Jag slapp i alla fall att betala för parkeringen.
I detta museum hittar du det mesta från riktiga ubåtar till ett exemplar av den ryska rymdfärjan och allt däremellan. Allt i kanonskick. Jag såg till och med en svensk J35 Draken. Om du blir överväldigad av allt och vill pausa eller ta en fika eller en öl, kan du göra det i skuggan under två stycken McDonnell Douglas F-4 Phantom, som jag tycker är några av de tuffaste flygplan som någonsin byggts, och som står uppställda som två gigantiska solparasoller över museets uteservering. Coolt!
Dagen efter åkte jag till Hockenheim och deras museum, som jag även besökte 1994. I detta museum finns mest tävlingsmotorcyklar men även några Formel 1 och DTM-bilar.
Från Hockenheim är det inte långt till Auto & Technik Museum Sinsheim. Även detta museum besökte jag 1994 och det ligger bara två timmar från Speyer. Om museet i Speyer är häftigt så är Auto & Technik Museum Sinsheim överväldigande. Redan från autobahn ser du museet med både en Concorde och den ryska motsvarigheten Tupolev Tu-14 uppställda högt över museets tak. Om man vill kan man även gå in i dem. Att på några få rader försöka att beskriva detta museum är i princip omöjligt. Här finns det mesta som har någon form av teknisk fordonshistoria bakom sig. Om du är det det minsta teknikintresserad är det nästan kriminellt att inte besöka detta museum, du kan ju börja med att besöka deras hemsida.
Dagen efter Sinsheim var siktet inställt på Mulhouse i Frankrike och på bröderna Hans och Fritz Schlumpf berömda Bugattimuseum. Men på väg dit ville jag köra småvägar till Mulhouse och jag blev därför mycket förvånad när jag skulle passera floden Rehn som här utgör gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Det fanns ingen bro över Rehn! Istället blev det till att åka färja! En liten färja som bara tog ca 10 bilar. Överfarten tog bara 2 minuter ungefär och det fanns ingen taxfreeshop på färjan. Att åka färja mellan Tyskland och Frankrike var nog det mest oväntade som hände på denna resan.
Bugattimuseet, eller Cité de l'Automobile National Museum som det egentligen heter, är väldigt anonymt utifrån och det är inte mycket som skvallrar om att det här inne finns en av världens finaste samling av gamla Bugattibilar. Det är inte bara Bugattibilar som finns här utan här finns även en stor samling av gamla franska bilar från början av 1900-talet. Den stora utställningshallen är en gammal industrihall som helt enkelt är makalöst vacker. Museet är väl värt ett besök.
Efter besöket på museet i Mulhouse var det dags att ställa in GPS:en på ”Ascona” och dra iväg söderut mot alperna och Schweiz. Eftersom jag hade valt bort alternativet ”motorvägar” på GPSen så blev det en mycket trevlig resa upp över alppassen istället för att åka genom tunnlarna. Tre gånger åkte jag över pass som var mer än 2000 meter höga och Asconan klarade det utan problem, inte ens temperaturen steg. Kanske berodde det på att vet var väldigt kallt ute. Det kan inte ha varit mer än några få plusgrader. Det var även nu som Asconan fick se snö för första gången sedan 1977. Det var faktiskt riktigt mycket snö kvar på sina ställen, dock inte på vägen.
Efter några timmar bland serpentinvägarna så planade det ut och jag började närma mig målet för resan, Ascona. Den lilla kommunen Ascona tillhör Locarno och ligger precis vid den vackra sjön Lago Maggiore, på gränsen till Italien. Området runt sjön är väldigt inriktat på turism och det finns många hotell, till och med ett Hotel Ascona. Men Schweiz är ju inte känt för att vara speciellt billigt så det fick bli camping i Locarno istället.
Efter en övernattning vandrade jag runt lite i Ascona och försökte att bli klok på varför Opel hade döpt en modell efter samhället. Jag kunde inte hitta någon vettig anledning, men efter att ha letat lite på internet så är det tydligen på det viset att Opel använde namnet Ascona redan på 50-talet och då på en Opel Rekord P1 som såldes som Opel Ascona i Schweiz. Tänk vad man kan hitta på internet...
Efter besöket i Ascona var det dags att styra kosan i riktning mot München, där jag skulle träffa några bekanta. Återigen gick det upp över ett antal höga pass. Fyra gånger var jag uppe på över 2000 meter och det var så himla kul att köra på dessa vägarna. På en sträcka såg jag några ovanligt ”tunna telefonstolpar”. Det var deras snöpinnar och de var över 5 meter höga! Det snöar tydligen mer här nere än hemma i Halmstad.
Vid en övernattning på en campingplats i Österrike träffade jag en äldre herre som blev helt paff och som nästan tappade talförmågan när han såg bilen. Det visade sig att han hade jobbat hos en Opelhandlare när denna modellen såldes ny och han hade inte sett någon Ascona A på närmare 25 år.
Efter att ha tillbringat några dagar hos släkt och vänner i Bayern tog jag sikte på den tyska Nordsjökusten, närmare bestämt Bockhorn som ligger i närheten av Bremerhaven. Helgen den 13-15 juni hölls där den årliga Bockhorner Oldtimermarkt som är en relativt stor marknad för gamla bildelar och liknande. Här hålls även en av Tysklands största gammelbilsträffar med mellan 4000 och 5000 bilar och här finns allt från stora lastbilar till de minsta småbilarna. Det är en träff för dig som gillar variation, men var beredd på köer.
Efter att ha tillbringat tre dagar i Bockhorn så var det dags att åka hem till Halmstad igen. Så måndag kväll den 9 juni 2014, klockan är 19,30 var jag hemma igen, trött men med en massa minnen och nu är ju frågan. Vad skall man hitta på om 9 år när bilen fyller 50? Är det någon som har några tips?
Horst Grieger
Det hela börjar en vecka i oktober 1976. Under loppet av 5 dagar inträffar följande: undertecknad fyller 18 år, uppkörning för körkort och inköp av en begagnad Opel Ascona 19SR 1974 års modell.
Efter flitigt användande de första åren kördes bilen allt mindre och blev från 1977 endast körd med på sommaren.
Åren gick fort och 1994 var bilen 20 år gammal och då tyckte jag att det var dags att den skulle få en fin födelsedagspresent. Sagt och gjort, färden styrdes söderut med Nürburgring som första anhalt. Efter ett varv på nordslingan och ett besök på Nürburgrings museum gick färden vidare till Opelfabriken i Rüsselsheim och därifrån till Hockenheim och deras museum. Dagen efter besökte jag ett gigantiskt bil och teknikmuseum i Sinsheim. Därefter gick färden vidare söderut till München och oktoberfesten.
Några år efter 1994, när jag började använda internet mer och mer, märkte jag att jag fick märkliga svar när jag sökte på ”Ascona” på internet. Jag trodde att jag bara skulle få upp bilrelaterade länkar, men istället dök det upp länkar till hotell och liknande. Det visade sig då att det även finns ett litet samhälle i södra Schweiz som faktiskt heter Ascona. Det var ju synd att man inte visste det 1994. Nåja, efter några halvhjärtade försök att sälja bilen på 90-talet så blev den stående i mitt garage i nästan 7 år och helt plötsligt hade bilen, som var nästan ny när jag köpte den, blivit veteranbil. Mycket märkligt. Nu började jag fundera på vad jag skulle göra om jag hade bilen kvar när den fyllde 40. Jag hade ju några år på mig att planera och sakta växte en idé fram. Jag skulle göra om samma resa som jag hade gjort 1994 men med några tillägg. Här följer en liten berättelse om hur det gick till när HDY100 fick en resa till Ascona i 40-års present.
Det är måndag den 19 maj och klockan är 5 en underbar sommarmorgon när jag lämnar Halmstad. Jag avverkar snabbt södra Sverige och Danmark och är i Tyskland vid 10-tiden på morgonen. Eftersom tanken hela tiden har varit att inte åka autobahn, utan bara vanliga vägar, så viker jag av vägen strax efter Puttgarden där motorvägen börjar. Strax därefter börjar det regna, typiskt! Ett regn som sedan håller på i två dagar. Inte så kul med tanke på att bilen aldrig körs i regn hemma i Sverige. Nåväl, det är inget att göra. Lite tråkigt dock att tälta när det regnar, men det får gå i alla fall (man är väl viking).
Efter två resdagar kommer jag till det lilla samhället Melle i närheten av Osnabrück. Där finns ett bilmuseum som jag ville besöka. Automuseum Melle ligger i lokalerna från en gammal möbelfabrik. Museet har ca. 180 bilar och därutöver även motorcyklar och annat intressant. Tydligen var jag inte den förste besökaren från Sverige. En viss Carl Gustav och hans tjej Silvia hade tydligen redan varit där några år tidigare.
Från Melle gick färden vidare söderut till Dortmund där Automobilmuseum Dortmund skulle besökas. Här finns ca. 50 bilar och ett antal motorcyklar i väldigt flotta lokaler. Om du är i närheten av Dortmund så är det väl värt ett besök.
Nu hade jag tröttnat på att åka småvägar genom Tyskland, det tar helt enkelt för lång tid. Nu blev det autobahn ner till en campingplats i närheten av Koblenz. Eftersom det var torsdag innan långhelg, Kristi Himmelsfärdsdagen, så var det inte så lätt att hitta en ledig plats på en camping. Till slut hittade jag en enormt stor campingplats på en ö mitt i floden Mosel, vilket passade mig utmärkt med tanke på mina utflykter därifrån de kommande 2 dagarna.
Fredagen den 30:e maj åkte jag en timme österut till den lilla staden Wetzlar där den tyska Opelklubben höll sin 43:e internationella träff för gamla Opelbilar. Eftersom jag själv åker en Ascona A-modell blev jag mycket förvånad över att bara hitta en enda bil av denna modellen som det var något vidare skick på. Ascona A i originalskick har tydligen blivit väldigt ovanlig. Andra Opelmodeller, t.ex. Manta, Kadett och Opel GT från denna tid, finns det gott om.
Här fanns även två mycket vackra gamla cabrioleter, en Kapitän med kaross från Gläser i Dresden och en Admiral, båda troligen från 30-talet.
Dagen efter åkte jag en timme västerut till Nürburgring där det kördes historisk racing i Historic Trophy på den gamla ”riktiga” Nürburgring. Anläggningen med publikområdet vid den nya GP-slingan har verkligen förändrats sedan jag var där sist, för 20 år sedan. Anläggningen är numera enorm. Det är kanske inte att undra på att de har problem med att få det att gå ihop ekonomiskt.
I huvudracet, som som var ett 3-timmars långlopp och kördes runt den gamla slingan, deltog ca 200 bilar uppdelade i 4 startfält vilka startade med några minuters mellanrum. Glädjande för mig var att det i 3 av dessa klasser var Opelbilar som var bland de snabbaste. Efter att ha suttit på läktarplats i början av tävlingen åkte jag sedan ut till olika delar av nordslingan istället. Det var en härlig upplevelse att åka runt på vägarna runt gamla Nürburgring bland en massa sportbilar, veteranbilar och motorcyklar. Det bästa av allt är att man inte behöver betala något inträde på de publikplatser som finns runt nordslingan. Det var väldigt mycket publik och många trevliga bilar att spana in på vägarna och på de parkeringsplatser som finns runt banan. Men eftersom tävling pågick på nordslingan kunde jag tyvärr inte köra där själv, så som jag hade gjort 20 år tidigare.
Söndag morgon packade jag ner mitt tält och lämnade campingplatsen på ön i Mosel och begav mig till Asconans födelseplats och alla Opelentusiasters Mecca, Rüsselsheim och Opelfabriken. Efter lite letande hittade jag så småningom samma plats där jag 20 år tidigare hade tagit en bild av min Ascona utanför Opelfabriken. Nåja, det blev inte exakt samma plats på grund av att man hade stängt av den parkeringsplatsen där jag tog bilden 1994, men det skiljde nog bara 10 meter och det kan jag leva med.
Efter Rüsselsheim gick färden vidare söderut till staden Speyer och deras fantastiska Technik Museum Speyer. När jag kom dit visade det sig att man vid museets parkering håller bilträffar första söndagen varje månad under sommaren mellan 9.00 och 14.00 och jag hade råkat komma just en sådan dag. Visserligen i senaste laget, men ändå. Jag slapp i alla fall att betala för parkeringen.
I detta museum hittar du det mesta från riktiga ubåtar till ett exemplar av den ryska rymdfärjan och allt däremellan. Allt i kanonskick. Jag såg till och med en svensk J35 Draken. Om du blir överväldigad av allt och vill pausa eller ta en fika eller en öl, kan du göra det i skuggan under två stycken McDonnell Douglas F-4 Phantom, som jag tycker är några av de tuffaste flygplan som någonsin byggts, och som står uppställda som två gigantiska solparasoller över museets uteservering. Coolt!
Dagen efter åkte jag till Hockenheim och deras museum, som jag även besökte 1994. I detta museum finns mest tävlingsmotorcyklar men även några Formel 1 och DTM-bilar.
Från Hockenheim är det inte långt till Auto & Technik Museum Sinsheim. Även detta museum besökte jag 1994 och det ligger bara två timmar från Speyer. Om museet i Speyer är häftigt så är Auto & Technik Museum Sinsheim överväldigande. Redan från autobahn ser du museet med både en Concorde och den ryska motsvarigheten Tupolev Tu-14 uppställda högt över museets tak. Om man vill kan man även gå in i dem. Att på några få rader försöka att beskriva detta museum är i princip omöjligt. Här finns det mesta som har någon form av teknisk fordonshistoria bakom sig. Om du är det det minsta teknikintresserad är det nästan kriminellt att inte besöka detta museum, du kan ju börja med att besöka deras hemsida.
Dagen efter Sinsheim var siktet inställt på Mulhouse i Frankrike och på bröderna Hans och Fritz Schlumpf berömda Bugattimuseum. Men på väg dit ville jag köra småvägar till Mulhouse och jag blev därför mycket förvånad när jag skulle passera floden Rehn som här utgör gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Det fanns ingen bro över Rehn! Istället blev det till att åka färja! En liten färja som bara tog ca 10 bilar. Överfarten tog bara 2 minuter ungefär och det fanns ingen taxfreeshop på färjan. Att åka färja mellan Tyskland och Frankrike var nog det mest oväntade som hände på denna resan.
Bugattimuseet, eller Cité de l'Automobile National Museum som det egentligen heter, är väldigt anonymt utifrån och det är inte mycket som skvallrar om att det här inne finns en av världens finaste samling av gamla Bugattibilar. Det är inte bara Bugattibilar som finns här utan här finns även en stor samling av gamla franska bilar från början av 1900-talet. Den stora utställningshallen är en gammal industrihall som helt enkelt är makalöst vacker. Museet är väl värt ett besök.
Efter besöket på museet i Mulhouse var det dags att ställa in GPS:en på ”Ascona” och dra iväg söderut mot alperna och Schweiz. Eftersom jag hade valt bort alternativet ”motorvägar” på GPSen så blev det en mycket trevlig resa upp över alppassen istället för att åka genom tunnlarna. Tre gånger åkte jag över pass som var mer än 2000 meter höga och Asconan klarade det utan problem, inte ens temperaturen steg. Kanske berodde det på att vet var väldigt kallt ute. Det kan inte ha varit mer än några få plusgrader. Det var även nu som Asconan fick se snö för första gången sedan 1977. Det var faktiskt riktigt mycket snö kvar på sina ställen, dock inte på vägen.
Efter några timmar bland serpentinvägarna så planade det ut och jag började närma mig målet för resan, Ascona. Den lilla kommunen Ascona tillhör Locarno och ligger precis vid den vackra sjön Lago Maggiore, på gränsen till Italien. Området runt sjön är väldigt inriktat på turism och det finns många hotell, till och med ett Hotel Ascona. Men Schweiz är ju inte känt för att vara speciellt billigt så det fick bli camping i Locarno istället.
Efter en övernattning vandrade jag runt lite i Ascona och försökte att bli klok på varför Opel hade döpt en modell efter samhället. Jag kunde inte hitta någon vettig anledning, men efter att ha letat lite på internet så är det tydligen på det viset att Opel använde namnet Ascona redan på 50-talet och då på en Opel Rekord P1 som såldes som Opel Ascona i Schweiz. Tänk vad man kan hitta på internet...
Efter besöket i Ascona var det dags att styra kosan i riktning mot München, där jag skulle träffa några bekanta. Återigen gick det upp över ett antal höga pass. Fyra gånger var jag uppe på över 2000 meter och det var så himla kul att köra på dessa vägarna. På en sträcka såg jag några ovanligt ”tunna telefonstolpar”. Det var deras snöpinnar och de var över 5 meter höga! Det snöar tydligen mer här nere än hemma i Halmstad.
Vid en övernattning på en campingplats i Österrike träffade jag en äldre herre som blev helt paff och som nästan tappade talförmågan när han såg bilen. Det visade sig att han hade jobbat hos en Opelhandlare när denna modellen såldes ny och han hade inte sett någon Ascona A på närmare 25 år.
Efter att ha tillbringat några dagar hos släkt och vänner i Bayern tog jag sikte på den tyska Nordsjökusten, närmare bestämt Bockhorn som ligger i närheten av Bremerhaven. Helgen den 13-15 juni hölls där den årliga Bockhorner Oldtimermarkt som är en relativt stor marknad för gamla bildelar och liknande. Här hålls även en av Tysklands största gammelbilsträffar med mellan 4000 och 5000 bilar och här finns allt från stora lastbilar till de minsta småbilarna. Det är en träff för dig som gillar variation, men var beredd på köer.
Efter att ha tillbringat tre dagar i Bockhorn så var det dags att åka hem till Halmstad igen. Så måndag kväll den 9 juni 2014, klockan är 19,30 var jag hemma igen, trött men med en massa minnen och nu är ju frågan. Vad skall man hitta på om 9 år när bilen fyller 50? Är det någon som har några tips?
Horst Grieger
Relaterade bildspel
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.