I Klassiker 5/2015 handlar det om Första Bilen – den där magiska. 15 skribenter berättar om sin första kärlekar. Efter en uppmaning på Facebook har vi dessutom fått in berättelser från er läsare – här är Sami Vihriäläs story!
Allt började 1989 då jag äntligen kunde ta det efterlängtade körkortet. Egentligen hade jag trånat efter min farfars Fenmerca -65 som förstabil. Hade en deal med min farfar om detta men min pappa bedömde detta som en dålig plan och avstyrde det hela. Envis som jag är snokade jag senare fram den bilen och har den i min ägo idag…
Nåväl, förutom Mercan hade jag en lista på bilar jag var intresserad av: Mini Cooper, Citroën 2CV, Fiat 600 eller VW Bubbla. En reko Bubbla visade sig vara enklast att vaska fram och hittades via tidningsannons i Finspång där vi bodde på den tiden. En äldre herre sålde den, både säljare och bil verkade tillförlitliga och det blev affär. Jag hade köpt min allra första egna bil! En milstolpe i livet!
Denna körde jag sedan glatt omkring med under studenttiden. Efter att jag och min nuvarande hustru Tina och jag blivit ett par kom vi att använda hennes BMW 316 (den har vi också kvar) mest och Bubblan blev ”över”. Redan då tänkte jag att jag nog senare kommer ångra att jag sålt den, så jag bestämde mig för att behålla den tills vidare. Den statusen består idag.
Den har nu stått över 20 år i en lada. Jag ser över den med jämna mellanrum. Drömmen är att en dag få fart på den igen.
Nåväl, förutom Mercan hade jag en lista på bilar jag var intresserad av: Mini Cooper, Citroën 2CV, Fiat 600 eller VW Bubbla. En reko Bubbla visade sig vara enklast att vaska fram och hittades via tidningsannons i Finspång där vi bodde på den tiden. En äldre herre sålde den, både säljare och bil verkade tillförlitliga och det blev affär. Jag hade köpt min allra första egna bil! En milstolpe i livet!
Denna körde jag sedan glatt omkring med under studenttiden. Efter att jag och min nuvarande hustru Tina och jag blivit ett par kom vi att använda hennes BMW 316 (den har vi också kvar) mest och Bubblan blev ”över”. Redan då tänkte jag att jag nog senare kommer ångra att jag sålt den, så jag bestämde mig för att behålla den tills vidare. Den statusen består idag.
Den har nu stått över 20 år i en lada. Jag ser över den med jämna mellanrum. Drömmen är att en dag få fart på den igen.
Mer från Klassiker
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.