Arabella - Isabellas lillebror blev sista bilen ut från Borgwards fabrik i Bremen
Lloyd hade en lång och lite krånglig historia bakom dig. Men vi hoppar fram till 1950, Lloyd återuppstod under Borgwards flagg och presenterade LP300. En enkel minibil som bestod till stor del av plywood och konstläder. Fram satt en liten tvåtaktsmotor på två cylindrar och 10 hästkrafter.
Sen kom LP400, ett nummer större och med riktig kaross följt av LP600 och Alexander som fick en fyrtaktsmotor.
Nu är vi framme vid 1959, Lloyd och de andra mikrobilarna som blivit så populära under femtiotalet var på väg ut. Med att folk fick det bättre ställt investerade man hellre i någon av de nya småbilarna som kommit - eller en Volkswagen typ 1. Modernare, rymligare och säkrare än minibilarna från Lloyd, Messerschmitt, Heinkel och där.
Borgward ville vara med i den matchen, en ny modern småbil skulle man statsa på. Den presenterades i augusti 1959 och lystrade till namnet Lloyd Arabella.
Sen kom LP400, ett nummer större och med riktig kaross följt av LP600 och Alexander som fick en fyrtaktsmotor.
Nu är vi framme vid 1959, Lloyd och de andra mikrobilarna som blivit så populära under femtiotalet var på väg ut. Med att folk fick det bättre ställt investerade man hellre i någon av de nya småbilarna som kommit - eller en Volkswagen typ 1. Modernare, rymligare och säkrare än minibilarna från Lloyd, Messerschmitt, Heinkel och där.
Borgward ville vara med i den matchen, en ny modern småbil skulle man statsa på. Den presenterades i augusti 1959 och lystrade till namnet Lloyd Arabella.
Lloyd Arabella hade en tilltalande och elegant kaross som var 380 centimeter på längden och 151 på tvären. Den drevs framåt av en ny 900cc fyrcylindrig boxermotor å 38 hästar. Till den kunde man få fyrväxlad manuell låda eller saxomat och drivningen var på famhjulen.
Här fanns alla moderna attribut som stora glasytor, panoramaruta och fenor på bakskärmarna som modet föreskrev 1959. Hela bilen hade tagits fram på mindre än två år.
I oktober 1960 kom en , eller rättare sagt två nya varianter, en med lite mindre effekt för att hålla priset nere och Arabella De Luxe som med större förgasare fick 45 hästkrafter. Det gjorde den till snabbast i gänget på sin tid. 0-100 gick på 23 sekunder och toppfart på 135km/h. Vilket även var raskare än större bilar som Ford Taunus till exempel.
De Luxen var mer påkostad med lite mer lister och ville hellre kallas Borgward än Lloyd. Den fick även Borgwards välkända romb i grillen.
Det blev dock en ganska dyr småbil. Om man ville ha en Arabella de luxe - och det ville man ju, så kostade den 5740 D-mark - vilket var drygt 1000 mark mer än en BMW 700 eller en Volkswagen.
Ett annat problem var att Arabella drogs med några barnsjukdomar - och hann aldrig förbi det stadiet förrän Borgwards konkurs 1961.
Främst var det bekymmer med växellådorna, och den blev även ökänd för att läcka in vatten - i Tyskland fick den öknamnet Aquabella...
De problemen samt att det var just en Lloyd drog ner den annars så snygga bilens image betänkligt.
Dessa saker hade kanske kunnat rättats till om tid fanns, det gjorde det inte när Borgwards kontroversiella konkurs kom sommaren 1961.
Det framgångsrika märket Borgward försvann över en natt - fast inte helt.
Staden Bremen tog över hela Carl Borgwards koncern som konkursbo, och för att inte göra en betydande del av Bremens invånare arbetslösa i ett nafs drevs företaget vidare under en slags rekonstruktion. Några tidigare anställda fick tillfälle att leasa fabriken för att fortsätta viss produktion.
Vad man gjorde var att bygga vidare på Arabellan, som nu fick Borgwards namn över fronten.
Man hade gjorde 45549 stycken när konkursen kom. Under följande två åren rullade det ut ytterligare 1493 stycken som Borgward Arabella, de sista strax före semestern 1963.
Här fanns alla moderna attribut som stora glasytor, panoramaruta och fenor på bakskärmarna som modet föreskrev 1959. Hela bilen hade tagits fram på mindre än två år.
I oktober 1960 kom en , eller rättare sagt två nya varianter, en med lite mindre effekt för att hålla priset nere och Arabella De Luxe som med större förgasare fick 45 hästkrafter. Det gjorde den till snabbast i gänget på sin tid. 0-100 gick på 23 sekunder och toppfart på 135km/h. Vilket även var raskare än större bilar som Ford Taunus till exempel.
De Luxen var mer påkostad med lite mer lister och ville hellre kallas Borgward än Lloyd. Den fick även Borgwards välkända romb i grillen.
Det blev dock en ganska dyr småbil. Om man ville ha en Arabella de luxe - och det ville man ju, så kostade den 5740 D-mark - vilket var drygt 1000 mark mer än en BMW 700 eller en Volkswagen.
Ett annat problem var att Arabella drogs med några barnsjukdomar - och hann aldrig förbi det stadiet förrän Borgwards konkurs 1961.
Främst var det bekymmer med växellådorna, och den blev även ökänd för att läcka in vatten - i Tyskland fick den öknamnet Aquabella...
De problemen samt att det var just en Lloyd drog ner den annars så snygga bilens image betänkligt.
Dessa saker hade kanske kunnat rättats till om tid fanns, det gjorde det inte när Borgwards kontroversiella konkurs kom sommaren 1961.
Det framgångsrika märket Borgward försvann över en natt - fast inte helt.
Staden Bremen tog över hela Carl Borgwards koncern som konkursbo, och för att inte göra en betydande del av Bremens invånare arbetslösa i ett nafs drevs företaget vidare under en slags rekonstruktion. Några tidigare anställda fick tillfälle att leasa fabriken för att fortsätta viss produktion.
Vad man gjorde var att bygga vidare på Arabellan, som nu fick Borgwards namn över fronten.
Man hade gjorde 45549 stycken när konkursen kom. Under följande två åren rullade det ut ytterligare 1493 stycken som Borgward Arabella, de sista strax före semestern 1963.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.