Hur skulle människan bäst ta sig runt på månen? Idéerna var många från praktiska förslag till nästan vansinniga.
Fascinationen för månen går tilbaks till förhistorisk tid. Tanken att resa dit kanske likaså
Redan år 160 skrev Lukianos av Samosata om en resa till månen och genom seklerna har många författare fortsatt på temat.
När rymdkapplöpningen drog igång på femtiotalet blev månresor plötsligt en realitet.
Men hur skulle man vistas och färdas på månen? Idéern var många. Redan i början av femtiotalet hade Werner von Braun tänkt sig att man skulle bo i stora mobila laboratorier som kravlade runt på larvfötter.
En intensiv forskning inleddes - nu skulle science fiction bli verklighet.
Redan år 160 skrev Lukianos av Samosata om en resa till månen och genom seklerna har många författare fortsatt på temat.
När rymdkapplöpningen drog igång på femtiotalet blev månresor plötsligt en realitet.
Men hur skulle man vistas och färdas på månen? Idéern var många. Redan i början av femtiotalet hade Werner von Braun tänkt sig att man skulle bo i stora mobila laboratorier som kravlade runt på larvfötter.
En intensiv forskning inleddes - nu skulle science fiction bli verklighet.
Det ser ut som någonting Jules Verne skulle kunna tänkt ut, men var ett förslag från Marshall Flight test center ihop med Northrop 1962.
Tanken var att bjässefordonet skulel skjutas upp med en separat Saturnraket - det orealistiska i detta insåg man fort och gick vidare.
Tanken var att bjässefordonet skulel skjutas upp med en separat Saturnraket - det orealistiska i detta insåg man fort och gick vidare.
En annan farkost som togs fram av Marshall i samarbete med NASA och kallades för Molab - mobilt laboratorium.
Hur den var allvarligt menad att ta med till månen kan diskuteras - den verkar istället varit en slags simulator.
Hur den var allvarligt menad att ta med till månen kan diskuteras - den verkar istället varit en slags simulator.
Vid samma tid, 1962 hade Grumman också tagit fram ett Molab i ett lite enklare utförande.
Man förstod tidigt att vanliga hjul inte skulle fungera på månen, man hade ännu rätt vag uppfattning om hur ytan var beskaffad.
Var den stenhård eller var det bottenlösa oceaner av stoft? Eller var den gjord av ost?
De här fjädrande metallhjulen kallades för Metalastic wheels och var ett patent av Grummans Edward Markow.
Man förstod tidigt att vanliga hjul inte skulle fungera på månen, man hade ännu rätt vag uppfattning om hur ytan var beskaffad.
Var den stenhård eller var det bottenlösa oceaner av stoft? Eller var den gjord av ost?
De här fjädrande metallhjulen kallades för Metalastic wheels och var ett patent av Grummans Edward Markow.
Den här skapelsen från General Motors var ett slags geologiskt labb. Den var troligen inte tänkt att utvecklas till en riktig månfarkost, utan användes för att lära astronauterna att genomföra geologiska undersökningar. Åren 1966 till 1988 syntes den här besten rulla omkring i trakterna av Flagstaff, Arizona - där naturen ansångs vara mest månlik.
General Motors låg även bakom den här buggyn. Den kallades Dual Mode Rover och var ett steg mot den slutliga Lunar Rover som fick åka till månen senare samma år - 1971.
Grumman tog också fram en Dual Mode Rover, med en annorlunda lösning för drivning och hjul.
Eller skulle man behöva ett större transportmedel? Bendix tog fram den här skapelsen för att testa det. Den kallades för MTA och det stod för Mobile Test Article.
Brown Engineering var också inblandade i månkapplöpningen. Deras MTA var mer praktisk och - jordnära kan man väl ändå inte säga om en månbil?
Här provkörs den av självaste Werner von Braun sommaren 1965.
Här provkörs den av självaste Werner von Braun sommaren 1965.
Men bilen som fick följa med till månen till slut var Boeings smidiga LRV - mer om den här: Månbilarna
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.