Det var egentligen en avdelning inom Maseratigruppen, SAFCA-Maserati som tillverkade batterier och eldetaljer, som kom att stå för motorcykeltillverkningen.
Firmans fullständiga krångliga namn var Società Anonima Fabbrica Candele Accumulatori Maserati, och hade satts upp 1947 för tillverkning av batterier, lampor och elektrisk utrustning för fordon.
Det var strängt taget inte Maseratis egna motorcyklar heller då man köpte upp Italmoto i Bologna 1953. De i sin tur hade baserat sina motorcyklar på DKW:s modeller. Man hade från början tre modeller - två 125cc tvåtaktare och en större 160cc fyrtaktare.
Från början höll man till i Italmotos lokal i Bologna, men flyttade rätt snart hela produktionen till Modena.
Senare kompletterades det med 175- respektive 250-maskiner, och 1956 tillkom en liten 50-kubikare i sortimentet. En racermoped som hette T2, men kallades Rospo - vilket betyder paddan. Den utvecklades till en mer civiliserad moped, samt en trehjulig 'ciclocarro' - alltså en lastmoped.
1958 hade man ett dussin modeller i produktion - export gick till både Sydafrika och Nordamerika. Men så kom ekonomiska bakslag inom Maseratigruppen.
Biltillverkningen höll på att gå under, man drog sig ur Formel 1 och för motorcyklarnas del blev konkurrensen svår. MV Augusta, Moto Guzzi och dom andra körde om Maserati.
1960 byggdes de sista motorcyklarna med den berömda treudden som symbol.
Maserati tipo 50cc, "Paddan"
Maserati 175
Maserati 160
Några av Maseratis tvåhjulingar.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.