Mazdas wankelraket!

Varvräknarnålen klättrar snabbt uppåt och den ilskna bisvärmen som vaknade redan vid tomgång blir allt argare. Motorörat säger att det börjar bli dags att tänka på nästa växel men jag håller i några sekunder till och när 4 000 r/min passeras belönas jag med en liten extra skjuts som håller i sig tills en varningssignal börjar ljuda vid 6 500 r/min.

Det är lätt att få för sig att Mazda succéartade lansering av folksportisen MX-5 i Chicago 1989 kom från ingenstans men faktum är att företaget redan hade gediget ett sportvagnsarv. I mars 1978 drog man täcket av den nya RX-7. Då hade Mazda redan serieproducerat bilar med rotationsmotorer i över tio år och man närmade sig med stormsteg en miljon producerade enheter.

Mazda RX-7 låg helt rätt i tiden, designchefen Matasaburo Maeda hade lyckats med företagets ambition att skapa en form som gick hem i alla länder. Den låga, hala karossen med halvkombilucka i glas hade ett slimmat luftmotstånd och uppfällbara strålkastare. Parallellerna till Porsche 924 som debuterat två år tidigare var svåra att inte dra men Mazdan var nättare i anslaget och den spännande tekniken tilltalade entusiasterna.

Enda motoralternativet var en tvåskivig wankelmotor som hämtats från RX-3, här gav den 100 hk vid 6 000 r/min. För att hålla kostnaderna och därmed försäljningspriset nere satt det en stel axel med trumbromsar bak och i basmodellen var lådan fyrväxlad.

Med den kompakta motorn placerad i höjd med fram­axeln är viktfördelningen i det närmaste idealisk, i alla fall med full tank. Det känns att bilen är lätt i fronten och det är enkelt att hitta rätt linje även om styrningen kunde ha varit lite mer direkt.

Varvtalsvarnaren sjunger allt oftare ju längre dagen går men det är inget att oroa sig för, Mazda uppmanade tvärtom sina kunder att varva mycket för att hålla motorn i trim. Den klarar betydligt mer än de 7 000 r/min som den är begränsad till.

Ett längre reportage om Mazda RX-7 finns i Klassiker nr 4/2022. Köp den här nedan och få hem tidningen med posten!