Nästa artikel
MG med panoramasikt
vidsynt

MG med panoramasikt

Publicerad 6 januari 2021 (uppdaterad 27 januari 2023)
På sjuttiotalet kom säkerhet i fokus och det dök upp många experimentbilar på temat. Gemensamma ingredienser var gummi och goda intentioner – inte alltid i proportion till varandra.

Leyland bygde en serie säkerhetsbilar med mer eller mindre bisarra funktioner.  
Först ut var en MGB 1972. SSV1 stod för Safety Systems Vehicle One. Med den ville man visa att även en liten sportbil kunde bli säker för både passagerare och omgivning.

Mest iögonfallande är den stora lådan på taket - ett periskop!  Den innehåller en enorm backspegel som gav 120 graders synfält bakom bilen.

Det andra är att på vänstersidan hade man skurit ett par stora hål i karossen. Därinne kan man se att man fyllt upp det mesta tomrummen med polyuretanskum för att ta upp smällar bättre. 

Givetvis har den de obligatoriska gummiläpparna fram och bak - liknade kom ju i produktion lite senare på MGB - men då hade de växt till sig rejält.

Dom är lågt placerade, vitsen med det var att om man körde på någon skulle smällen ta under knäna, och minska skaderisken. Eller åtminstonde ge mindre komplicerade frakturer... Sedan skulle person falla mjukt på motorhuven som hade en mittsektion med skumfylld plast... 

Vidare fick SSV1 låsningsfria bromsar från Lockheed och aktiv nivåreglering.  

Andra nymodigheter som airbags och head-up display för hastighetsmätaren var banbrytande för tiden. Säkerhetsbältenna var också före sin tid. De var monterade i dörren så man inte behövde tråckla på sig dom inne i bilen. Man var automatiskt fastspänd när man satte sig i sätet. Samma system kom drygt 25 år senre på många amerikanska bilmodeller. 

Banbrytande var också sättet att starta bilen på – för det gjorde man med ett dataspel!

Det här var en idé från Triumpingenjören Harry Webster och kallades BLAST (British Leyland Alcohol Simulation Test).

Tanken med det var ett slags alkolås - när man vred på nyckeln kom en sekvens blinknade lampor i olika färger upp. 

Den skulle man memorera och trycka in knapparna i rätt ordning - missade man tre gånger fick man vänta en timme för att kunna försöka starta bilen igen.

Det här ansåg man skulle minska möjligheten att köra iväg med bilen berusad, men något liknade har aldrig synts i en produktionsbil efteråt.

Däremot kom Atari ut med ett av de första arkadspelen 1974 -  Touch me, som var i princip identiskt med BLAST! 

Men Leyland var alltså två år före med ett dataspel – en spelkonsol med en bil byggd runt den. 


 

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.