Minibilarna från Manx

Att bygga bilar på Isle of Man låter som en rätt långsökt tanke, men för Peel Engineerings huvudnäring låg man helt rätt. Man byggde båtskrov och andra marina delar i glasfiber - båtar är oumbärligt på en ö.  Man gjorde även kåpor till motorcyklar, något annat som Isle of Man är känt för.

1956 byggde man sin första bil - Manxcar
 

Den var trehjulig och fyrsitsig. Manxcar drevs av en 350cc tvåtakts Anzanimotor och var tänkt att säljas som byggsats. Men av den blev det inget.

Peel var tidigt ut med glasfiberarmerad plast. Man satsade även på en sportig kitcar för montering på Morris 8 eller Ford Angliachassi. P1000 kallades den men bara en handfull karosser skall ha gjorts på grund av utebliven finansiering. 

Nästa projekt från Peel blev en svävare! Men inte heller där kom det till någon uppföljning.

Men deras nästa satsning kom att bli legendarisk, trots att det aldrig byggdes något större antal av dom - Peel P50.

Prototypen, ibland kallad P55 hade ett hjul fram och två bak, samt drivning på framhjulet. Något som kom att ändras på innan den började säljas 1963.

P50 var 135 centimeter på längden och bara 99 centimeter på bredden. Tomvikt 59 kilo! Det är den minsta personbil som satts i produktion.
 

Den lilla 49cc motorn från DKW drev nu bak istället, salupriset var 175 pund och reklamen hävdades det att köra P50 var billigare än att gå.
Toppfarten var 60km/h, motor och bakhjul var hopkopplade genom en treväxlad låda - utan back. Istället hade bilen ett handtag för man man skulle kunna vända den i trånga utrymmen!

Det byggdes drygt 55 stycken av P50, och nu utöakde man med en större modell - Trident.

Trident var tvåsitsig, med lite god vilja i alla fall.  Karossen var enkel, gjuten i bara två delar, hela överdelen fälldes framåt för att stiga i.
Färgvalen var två, blå eller röd och kulören var gjuten i själva plasten.
På motorsidan använde man samma DKW-motor som i P50, men man letade efter ett bättre alternativ. En Trident byggdes med Triumph Tinamotor och automatlåda, men man fick inte loss maskiner från Triumph så det skulle räcka.

En fyrhjulig Trident experimenterades det också, den var dessutom eldriven.
De första Tridentbilarna kom i december 1964 och man gjorde drygt 80 stycken till och med 1966.

Peel var bland de ledande på glasfiberteknik i Storbritannien och nu blev dom tillfrågade av självaste  BMC för ett större projekt. Man skulle göra hundkojan i glasfiberplast!
Skälet till det var att den skulle gå på licenstillverkning i Chile, och där behövde man av olika anledningar en plastkaross.
Peel tog även fram en glasfiberkaross till Austin 1300, som i Chile kom att heta MG 1300
 

Man lät krocktesta plastkojan, och resultatet blev att den klarade smällen mot muren bättre än originalet!

Peels uppdrag var att ta fram prototyperna, jigar, formar med mera. Men BMC hamnade i nya händer, blev Leyland och man tog även kontrollen över den Chilenska fabriken. Så det blev inte längre aktuellt med några glasfiberkojor där. Men en serie samt några exemplar av MG 1300:an hann byggas.

Men det korta samarbetet med BMC ledde till en ny bil för Peel - Viking.
 

Viking var en kitcar baserad på BMC Mini. Peel byggde minst två prototyper och sålde sedan projektet till Bill Last som bildade firman Viking Performance i Suffolk. Dom Skall ha gjort ytterligare 22 stycken under namnet Viking Minisport. 

Peel själva fortsatte med sin brödföda inom båtindustrin fram till 1974 när bolaget såldes till de anställda och bytte namn till Western Marine.