Audi 100 Avant (C3, 1982–1991): Herrgårdsvagn för tjänstebilsfolk

Ett förvånansvärt grovt morrande kommer när jag gasar på men så fort jag växlat upp blir det i stället tyst – trots hög fart. Motorljudets karaktär skvallrar om en femcylindrig insprutningsmotor, en sensation när den infördes på den före­gående generationen Audi 100 1976. Tystnaden där­emot, är en del av innovationerna på efterträdaren som började tillverkas i augusti 1982. 

”Nya Audi 100 har en formfulländad skönhet med linjer som med all sannolikhet kommer att bli stilbildande för vagnar under 80-talet. En Trendsetter”. Citatet kommer inte från en reklambroschyr utan från Teknikens Världs provkörning hösten 1982. Även om orden var översvallande så stämde också förutsägelsen till punkt och pricka. Audi 100 blev Årets Bil 1983 och det är en av de gånger då utmärkelsen hamnat helt rätt. 

Den nya Audi-modellen verkade vara helt formad utifrån vindtunneltester. Men den bakomliggande orsaken till att det var viktigt var 1970-talets bränslekriser. Lägre luftmotstånd gav förstås inte så mycket lägre förbrukning vid låg fart men väl på motorvägen. Som ett räkneexempel behövde den tredje generationen 13 hästkrafter mindre för att framföras i 130 km/h jämfört med den föregående modellen. Generation C3 var också 30 kg lättare bland annat tack vare dörrar i aluminium och bränsletank i plast.

Den extremt låga luftmotståndskoefficienten på som bäst 0,30 i Cw-värde hade uppnåtts tack vare karossens kilform och tvärt avhuggna bakparti men också med mindre synliga detaljer. Vindrutan och bakrutan var limmade direkt på karossen utan lister. Sidorutorna var skruvade i spår på utsidan av dörrarna och saknade också lister. Inga onödiga gummilister stack ut från karosskanter, hjulsidorna var släta och även underredet var så slätt det var möjligt. Resultatet blev låg bränsleförbrukning, hög toppfart men också ett lågt vägbuller i kupén. Audis ingenjörer hade ju försökt få bort så mycket som möjligt som kunde orsaka vindbrus. Att det inte fanns några dropplister att sätta takräcken på var en modernitet som motorjournalisterna gärna anmärkte på. I stället fanns en genomlastningslucka vid baksätets armstöd och en skyddande skidpåse var standardutrustning. På så vis kunde man undvika att behöva sätta skidor på taket menade Audi, en idé som nog funkade om inte hela bilen var full med slalomåkare. 

I början på 1980-talet var Audi ett relativt litet märke hos importören V.A.G Sverige, år 1980 såldes 3 992 bilar i Sverige. Att Stig Blomquist vann Svenska Rallyt och blev svensk mästare i rally 1982 med en Quattro skapade stor uppmärksamhet för märket. Fast Quattro var knappast en volymbil men när Audi 100 C3 började säljas i Sverige 1983 fick man en bil som passade på den viktiga företagsmarknaden. Över 70 procent av alla Audi 100 som såldes i Sverige var till företag. Genombrottet kom 1985 då 11 417 Audi såldes i Sverige och märket fick en marknadsandel på över fyra procent. 

Föregångaren C2 hade funnits i halvkombiversionen Avant. Den såldes aldrig i Sverige men modellnamnet användes nu istället för en kombimodell som introducerades hösten 1983. Men det var inte tal om någon lodrätt D-stolpe som på Volvos herrgårdsvagnar. Bakpartiet var elegant lutat och det stora bakfönstret var egentligen två som delades av med en gummispoiler. Trots det blev lastutrymmet enormt. I ett test 1985 skrev Teknikens Värld: ”Bagageutrymmet är det största vi mätt upp – för att klara det fick vi utöka testbagaget med en liten väska”. Ett fällbart extrasäte som mest var lämpligt för barn fanns som tillbehör till Avant. 

Modellbeteckning 100 utan vidare bokstavskombinationer betydde instegsmodell med fyrcylindrig motor och till en början också förgasare medan CC och CS hade femcylindrig motor. Modellen fanns också med turbo både till Audi 100 och den mer lyx­betonade 200-modellen. Audi 100 kunde också fås med dieselmotorer med eller utan turbo. Med en 80-literstank så blev räckvidden hela hundra mil! 

Thomas Pedersen i Uppsala har många minnen av Audi 100 CC. 

– Min pappa hade en fyrdörrars som han köpte när den var två år gammal 1988. När jag var 18 år och tagit körkort så lindade jag den runt ett träd. Allt gick bra och bilen var så pass ny att den till och med reparerades trots smällen. Där och då blev ju Audi 100 en bil som jag aldrig kommer att glömma. 

Den här bilen impulsköpte Thomas 2012 men sålde sedan raskt igen. Som tur var så fick han köpa tillbaka den igen två år senare. 

– Den hade inte gått igenom besiktningen med rost i bromsrör och framvagnsbalken så jag fixade de felen. Nu är det här en ”keeper” för mig.

Till årsmodell 1985 fanns hela Audis modellprogram med fyrhjulsdrift. De hade alla samma tekniska layout: längsmonterad motor, bakom den en främre differential, växellåda, mellandifferential och en kardanaxeln till bakaxelns differential. Fyrhjulsdrift var fortfarande nytt och ovanligt på personbilar. När Vi Bilägares Björn Svallner testade en 100 CS Avant Quattro 1985 avrådde han läsarna från fyrhjulsdriften: ”Visst ger den ökade möjligheter för bilen att ta sig fram och den ökar säkerheten i kurvorna – men bara till en gräns. När man passerar den blir bilen svårare att tygla än konventionella åkdon. Det är säkert inte för inte som Audi startat en egen förarskola i Tyskland”. 

”Vorsprung durch Technik” var Audis devis och det stämde väl in med Audi 100. Även ingenjörerna i Neckarsulm kunde gå fel i innovationsdjungeln. I stället för krockkuddar introducerades 1986 systemet procon-Ten – skrivet med gement p. En vajerkonstruktion omslöt motorn och förbands med de främre bilbältena. Vid en kollision trycktes motorn bakåt av krockvåldet och med hjälp av vajrarna drogs ratten framåt och säkerhetsbältena åt. 

Till 1986 års modell blev karosserna helförzinkade. Audi 100 hade inte Mercedes-Benz genomsolida kvalitet men med det rostskyddet blev den kanske lite för bra för sitt eget bästa. 

Som klassiker är det Audi Quattro som alltid synts och hörts, modellen som verkligen såldes i stort antal i Sverige är närmast osynlig. Kanske har många Audi 100 använts ner till märgen för att sedan försvinna på skroten. Thomas Pedersens exemplar med 16 000 mil på mätaren är ett undantag. Det är ändå inte alla som lägger märke till den i trafiken. 

– Jag tycker det är en generationsfråga, är det en 70-talist som ser den på macken så reagerar de. Den är bekväm, rapp och otroligt praktisk. Motorljudet i femman är fantastiskt, det går inte att låta bli att trampa ner och bara lyssna på ljudet! 

I november 1990 tillverkades de sista Audi 100 av generation C3 i Tyskland. I Sverige såldes över 55 000 exemplar och en stor andel av dem var Avant. Modellen levde sedan vidare i Kina som FAW och Hongqi. Där fanns den även i en rad olika kaross­versioner som limousine och pickup. Först år 2005 avslutades produktionen.