På Rétromobile-mässan 2018 rönte en Volvo PV 544 Sport stor uppmärksamhet. På den bulliga huven satt en plåtskylt från Rallye Monte-Carlo 1962 och på dörrarna stod startnumret 340. Med andra ord var detta den sista Volvo som rallyesset Ewy Rosqvist-von Korff tävlade med innan hon värvades till Mercedes-Benz. Den unika tävlingsbilen auktionerades ut och efter en hård budstrid blev slutpriset närmast rekordartat – 47 680 euro. Sedan dess har det varit tyst om bilens öde.
Framför oss rullar nu en välbekant syn upp på grusgången vid Djurgårdsbrunnsviken i Stockholm. Ur den skålade förarstolen kravlar sig Peter Kappeler ur. Han har precis kört över 200 mil från hemmet i Schweiz för att få visa upp den nyrenoverade PV:n för Ewy.
– Det har hänt lite sedan auktionen, berättar Peter och skakar på huvudet. Den var mycket dålig undertill men nu är den äntligen helt återställd.
Ewy tar några steg runt sin gamla tjänstevagn.
– Det var många år sedan jag körde PV, säger Ewy. Jag minns inte så jättemycket men bromsarna var i alla fall dåliga i de branta backarna kring Monte-Carlo.
Det var som veterinärassistent Ewy tog sina första steg till att bli ett fullfjädrat rallyproffs. Under en arbetsdag kunde det bli upp till 20 mils körning på mestadels grusvägar. Med artificiell insemination fick inte tjurens säd bli kallare än fem grader så det gällde dessutom att köra fort mellan gårdarna.
Detta var något som roade Ewy som snart började tävla mot sig själv. Efter sitt giftermål med bilentusiasten Yngve Rosqvist fick hon upp ögonen för motorsport och de började köra ihop. Första stora tävlingen blev 1954 i Midnattssolsrallyt då Ewy var kartläsare. Två år senare ställde hon själv upp som förare med en Fiat och kom på en sjätteplats i damklassen. Strax därefter började hon köra Saab 93 med allt större framgång och i Midnattssolsrallyt 1958 blev hon tvåa.
Vid det här laget hade Volvo noterat den snabba skånskan och till 1959 började Ewy köra PV 544. Säsongen blev mycket lyckad med bland annat en vinst i Midnattssolsrallyt och Rally Viking i Norge. Detta räckte för att Ewy skulle bli Europamästarinna 1959.
I januari 1960 debuterade Ewy i Rallye Monte-Carlo med en femteplats medan ärkerivalen Pat Moss segrade. Ewy körde senare snabbare i Akropolis-, Midnattssols- och Finlandsrallyt. Detta ledde till att hon låg hack i häl med Pat som ledde med några ynka poäng. Under slutet av säsongen visade det sig att Pat begått ett regelbrott vid en tävling och en protest lämnades in men än idag är det fortfarande inte helt utrett vem som egentligen vann damklassen i EM 1960.
Säsongen 1961 inleddes i Monte-Carlo där Ewy körde mycket fort med sin Amazon och tog en andraplats. Bortsett från ett kort inhopp i nya P1800 för RAC-rallyt körde hon mestadels PV 544 under året och utklassade konkurrenterna. Med nio segrar, bland annat i det mycket krävande Coupe des Alpes, och två andraplaceringar vann hon åter den europeiska damcupen.
Trots framgångarna var hon fortfarande tvungen att försörja sig på annat håll och under slutet av 1961 blev hon allt mer uppvaktad av Mercedes. Det hände även att den tyska servicebussen hjälpte till med Volvon.
Den sista stora tävlingen bakom ratten för Volvo blev Monte-Carlo 1962 där hon efter hård konkurrens slutade på en niondeplats i damklassen. Registreringsnumret på hennes tjänstebil löd OA23589 och på sidan av den röda karossen stod startnumret 340 utskrivet.
Dagarna efter Monte-Carlo kom det slutgiltiga beskedet att Ewy värvats till Mercedes-Benz. Kort därpå pensionerades, avrustades och såldes hennes gamla PV 544 vidare ut på den öppna marknaden.
På insidan var det inte mycket som skiljde en rallyvinnare från den konventionella familjetransportören. Under renoveringen har ett par mer sittvänliga stolar tillkommit.
Hösten 1968 köpte Kent Westermark en röd Volvo PV 544 Sport från 1960 med registreringsnumret T42003. Rosten hade börjat krypa i skärmkanterna och den visade sig snart var hårt körd men priset var skapligt, 2 800 kronor. Den hade haft ett par täta ägarbyten i Karlskoga och skulle tydligen ha gått nere på västkusten tidigare. Enligt ryktet skulle den ha ägts av en viss Gunnar Andersson, den framgångsrika rallyföraren och chefen för Volvos tävlingsavdelning.
Peter Kappeler körde upp från hemmet i Schweiz för att visa upp den precis nyrenoverade PV:n för Ewy Rosqvist.
Volvo hade noterat den snabba skånskan och till 1959 började Ewy köra PV 544
Kartläsaren Hans Sylvan har haft stora framgångar med bland annat Stig Blomqvist och sedermera Per Eklund. Än idag tävlar Hans och är god vän med både Ewy samt Peter. Tack Hans för att du gjorde den unika återträffen möjlig!
Den sportiga stamtavlan märktes det däremot inte mycket av. Kents Sport hade den trötta B16B och blev ständigt frånåkt av kompisarna. Det var först med PV544C som den nya betydligare piggare B18 med femlagrad vevaxel infördes.
Rosten började bli allt mer akut men kassan var tom. Det fick bli plastskärmar för 100 kronor styck och en enkel lackering. När Kent började slipa ner färgen kom bilens förflutna fram. Mitt på taket gömde sig spackel och ett hål, troligen efter en sökarlykta. På bakstammen fanns också ett igenlagt hål som var lika stort som exempelvis bränslepåfyllningen till en eventuell extratank i bagageutrymmet. På huven fanns även fyra borrhål.
– Jag jämförde med bilder från Monte-Carlo och det skulle kunna ha varit spåren efter skylten med tävlingsnumret, minns Kent. I bagageutrymmet fanns också speciella remmar för att hålla fast ett extra reservhjul. På insidan satt en varvräknare och dessutom gick passagerarstolen att luta tillbaka i en viloposition.
Kent körde vidare med sin nyrenoverade PV. På utsidan monterade han ett B18-emblem på bakluckan och självklart även de nya PV-fälgarna som kom sommaren 1964. Efter några år som bruksbil ställdes den av i slutet av 1970-talet och stod undanställd fram till 2012 då företaget Scuderia Falkenberg köpte den. Bilen återställdes till utseendet från Monte-Carlo 1962 och turnerade runt på diverse utställningar innan den såldes på Rétromobile.
Efter att Ewy blev Europamästarinna 1959 fick hon fronta en rad annonskampanjer.
Volvo tryckte hårt på att den goda kvaliteten gynnade både rallyförare och privatbilister.
I Se 1963 gjorde Åke Borglund ett stort reportage om den nyblivna fabriksföraren hos Mercedes.
Vi hoppar fram till 2021 och Djurgårdsbrunnsviken igen. Trots sin aktningsvärda ålder på 92 år är Ewy fortfarande mycket pigg och växlar ledigt mellan svenska, engelska och tyska.
PV:ns nuvarande ägare Peter Kappeler har en bakgrund från affärsvärlden och har en liten men allt annat än dålig samling.
Äldst är en Aston Martin LM 2/4 från 1934. Den ägdes tidigare av en viss Nick Mason, trummisen i Pink Floyd.
– Bilarna ska ha bra historik, det betyder nästan allt, förklarar Peter. Dessutom kör jag mycket med dem. De ska absolut inte stå stilla.
Med LM 2/4 har han bland annat ställt upp i Grand Prix Historique i Monaco och Le Mans Classic. Till Goodwood Revival brukar han ta sin Aston Martin DB2 från 1952. Peter har även kört rally med en PV 544 men när han såg auktionen 2018 kände han sig tvungen att slå till.
– Jag har alltid varit fascinerad av Ewy och hennes framgångar, säger Peter. PV:n är perfekt och nästa år när det är 60-årsjubileum ska jag ställa upp i Monte-Carlo Historique.
– Kom ihåg vad jag sa om bromsarna bara, påminner Ewy innan vi skiljs åt.
Volvogrundaren Assar Gabrielsson lär en gång fällt kommentaren ”Hundkapplöpningar ger lika mycket för bilindustrin som biltävlingarna”. Från officiellt håll var således Volvo något restriktiv till motorsport. Visserligen hade man ställt upp i KAK:s vinterlopp redan 1928 men i övrigt var fabriken återhållsam.
En av de första större tävlingarna för PV 444 var Rallye Monte-Carlo 1949. Under 1950-talet skulle PV 444 bli allt populärare i rallyskogen och på tävlingsbanorna, både i Sverige och utomlands men en helhjärtad fabrikssatsning låg fortfarande flera år bort.
Det var först när Thure Jansson vann Midnattssolsrallyt 1957 i en PV 444 som Volvo började intressera sig allt mer för sporten. Gunnar Andersson var en välkänd Göteborgsprofil vid tiden som utmärkt sig på lokala tävlingar. Han blev uppmanad av fabriken att prova en Volvo och med löftet om att få låna en dubbelförgasarmaskin slog han till på en PV444. Nästan omgående begav han sig ner till Akropolisrallyt. Under nästan hela tävlingen låg han i ledningen men efter ett litet misstag slutade han på tredjeplats. Detta uppmärksammades av den tyska Volvoimportören som ställde upp med en högtrimmad vagn. Efter tyska Hanseatic-rallyt och Tulpanrallyt i Nederländerna ledde han plötsligt EM. Volvo i Göteborg vaknade nu till och anställde Gunnar. Den officiella satsningen var igång och efter vinsten i Midnattssolsrallyt blev Gunnar Europamästare.
Framgångarna skulle fortsätta. Gunnar Andersson la beslag på Gran Premio i Argentina 1960 och tog tillsammans med Sylvia Österberg hem EM-titlarna 1963. Året efter vann Volvo med Tom Trana bakom ratten. Den kanske mest ihågkomna vinsten för PV var däremot Safari-rallyt 1965 med privatföraren Joginder Singh som hyrt Tranas gamla PV 544.
Efter två tragiska olyckor på transportsträckor där tre personer omkom valde Volvo att officiella avsluta sin rallysatsning i slutet av 1966.
Onsdagen den 7 februari 1962 kom det definitiva beskedet från Tyskland. Efter tre år med Volvo gick Ewy Rosqvist över till Mercedes-Benz och blev en av stallets tre toppförare. Snart skulle hon lyckas med en av sina största bedrifter i karriären.
Gran Premio Internacional Standard Supermovil YPF i Argentina räknades som en av de tuffaste och farligaste tävlingarna i världen. Under 1962 års tävling omkom hennes stallkamrat Kühne Hermann när han försökt undvika ett får i över 180 km/h. Olyckan tog mycket hårt på Ewy och hennes kartläsare Ursula Wirth men de blev övertygade av Juan Manuel Fangio att fortsätta.
Efter 34 timmar, 51 minuter och 23 sekunder stod till slut Ewy, Ursula och deras Mercedes 220 SEb som överlägsna vinnare. De hade inte bara slagit 280 stycken mycket förvånade manliga konkurrenter utan även lyckats köra snabbast i samtliga sex etapper. Det hade ingen förare lyckats med tidigare.
Elaka tungor menade att Fangio legat i bagageutrymmet och tagit över ratten efter start men Ewys körförmåga gick inte att skoja bort. En snittfart på 126,871 km/h under 4 626 km på närmast obefintliga vägar på upp till 3 100 meters höjd är smått otroligt.
Massmedia placerade nu Ewy i strålkastarljuset och gick från att nämnas i resultatlistorna till att fronta tidningsomslag världen över. Till och med Volvo gratulerade Ewy i tidningsannonser och passade samtidigt på att nämna att bland det åtta snabbaste bilarna i tävlingen var sex från Lundbyverken.
Ewy fortsatte att skörda framgångar både i rallyskogen och tävlingsbanorna fram till 1965. Sedan dess har hon varit en trogen märkesambassadör för Mercedes-Benz.
En uppenbart stolt Kent Westermark vid sitt nyinköp. Med 5,5-tumsfälgar och B18-emblem på bakluckan såg den lika modern ut som kompisarnas PV Sport.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.