Peugeot 504 GL Diesel 1976: Sakta men säkert

Jag vrider på tändningen och avvaktar tills glödstiften fått rätt temperatur. Med nästa klick startar dieselmotorn direkt. En maskingång med ett självförtroende hos en noshörning sprids i kupén – inget kommer att kunna stoppa den här bilen. 

– Det händer att jag öppnar garageporten enbart för att gå in och starta bilen, säger Karl-Göran Staaf. Jag vill bara lyssna till motorn! 

Att det här var en Peugeot som fungerade under tuffa förhållanden vet vi idag. Men redan när 504 lanserades såg juryn för den svenska varianten av Årets Bil det. Juryn valde bort den nya svenska bilen Saab 99 eftersom Peugeot 504 hade ”ett förnämligt detalj­arbete – även under ytan – som enligt juryns mening röjer mycket hårda kvalitetskrav”.

I en broschyr beskrev Peugeot vad det var: ”Vi tillverkar våra bilar på ett speciellt, envist sätt: Varje del på varje enskild Peugeot synas och kontrolleras minst en gång. Varje motor provkörs i bänk innan den sätts i bilen. Varje växellåda testas i ett ljudisolerat rum för att avslöja eventuella missljud (och innan kontrollören kontrollerar växellådan, kontrolleras kontrollörens hörsel!)”.

Man kan ana humor i formuleringen men Peugeot trodde på sin produkt, ”Sveriges mest garanterade diesel” hade en motorgaranti som gällde i upp till 15000 mil eller två år.  

Precis som föregångaren 404 så formgavs 504 av italienska Pininfarina. Designen tillskrivs Aldo Brovarone som bland annat formgav Dino 206 GT, Ferrari 400 Superamerica II, Lancia Gamma Coupé och Peugeot 604 under sin karriär på Pininfarina och linjerna sitter exakt där de ska. 

Bakhjulsdrift var kanske att se som konservativt i ett Frankrike där de andra stora biltillverkarna valde till synes mer moderna lösningar. De första åren fanns 504 endast med rattväxel men den hade skivbromsar runt om och kuggstångsstyrning. Karossen var konstruerad med deformationszoner och rattstången delad. Till skillnad från 404 hade 504 individuell hjulupphängning bak med bakåtriktade länkarmar. Ett steg som måste ha setts som för stort – senare lanserades nämligen snikmodellen 504 L som bland annat hade stel bakaxel.

Modellprogrammet breddades 1971 när kombiversionerna Break och sjusitsiga Familialie började säljas. Förutom 1,8-litersmotorn som funnits från start kom nu också en två liter stor motor och två dieselmotorer på 1,9 respektive 2,1 liter.

Inredningen i K-G Staafs Peugeot är i ett helt osannolikt fint originalskick. Den brungula klädseln ser lika fräsch ut som bröden i en boulangerie. Nackskydden går att fälla ner i sätet, som om det var självklart att de annars kunde störa. Fördelen var att med denna lösning kunde ryggstöden tas ner hela vägen till liggläge. 

Den som köpte en dieselbil 1976 behövde betala kilometerskatt så för att det skulle löna sig att köpa den dyrare dieselversionen behövde man köra mycket, men den här Peugeoten har inte gått långt. 

– Nej, jag är helt övertygad om att den bara gått 7 500 mil, säger K-G Staaf. Förste ägaren bodde 15 kilometer utanför Vilhelmina men cyklade till jobbet. Han ska ha varit en riktig pedant. Först efter att han gick bort såldes den år 2000 och den nye ägaren ställde undan den i väntan på att den skulle bli skattebefriad. 

Vi kör iväg ut på en landsväg och rimligt snabbt har vi nått marschfart, den 2,1 liter stora och 65 hk starka dieselmotorn ska klara att ta oss till 100 km/h på 25 sekunder. Varvtalet är inte besvärande ens i landsvägsfart. Jag hamnar snabbt i en behaglig lunk som både jag och bilen kan fortsätta i länge. En svensk broschyr beskrev det så här: ”504:an är känd för sin höga komfort – fransk komfort… 504:an fullständigt flyter fram över vägens gupp och ojämnheter”. För K-G Staaf var ursprungslandet en viktig anledning till att köpa bilen. 

– Jag är frankofil! Jag har haft ett antal Citroën och kör modern Peugeot till vardags, men den här är den första äldre som jag har. Jag är väldigt förtjust i den, det är en sådan komfort samtidigt som den är väldigt körbar. 

När K-G köpt bilen 2016 var den visserligen besiktigad men eftersom den mest stått i många år så gick han igenom den grundligt, bland annat fick bromsarna en översyn och kylaren renoverades. Vänster framskärm var omlackerad efter en skada och hade en synlig kulörskillnad. 

– Det var inget lätt beslut men jag bestämde mig till slut för att låta lackera om hela bilen, för jag ville ha samma kulör. 

Det brukar bli mellan 100 och 200 mil varje sommar med Peugeoten för K-G. Längsta resan var från hemorten Lycksele till Åland och en nordisk Peugeotträff. 

– Det var några 504 Coupé där och ett antal 403 men vi var de enda som kom i en 504, säger K-G Staaf. 

Till årsmodell 1977 fick 504 den nya och starkare dieselmotorn XD2 på 2,3 liter som gav 70 hk. När Teknikens Värld skulle testa den mot alla andra dieseldrivna konkurrenter i Sverige fick man bara ihop sju bilar! Omdömet om Peugeot 504 var negativt: ”Bilen känns allmänt omodern och förarkomforten är ovanligt dålig”. Ändå blev 504:an det bästa valet i dieselbilarnas mellanklass enligt tidningen. 

Personbilsversionen av Peugeot 504 såldes fram till 1982 i Sverige och de sista åren var det i få exemplar och främst av kombimodellen då efterträdaren Peugeot 505 introducerats som sedan 1979. Tillverkningen i Frankrike lades ner 1983 men de sista licenstillverkade bilarna byggdes fram till så sent som 2006. Totalt blev det 3,7 miljoner exemplar.