I flera nummer av Klassiker har vi kunnat följa Mulle Meck-författaren George Johanssons äventyr med "Nuffe", en milt grön Morris Minor 1958. Nu ska Morrisen säljas – den 17/9 2020 faller den digitala klubban.
I en rad mycket läsvärda kåserier i Klassiker 2019 och 2020 har George Johansson berättat om sin Morris, från köpet och motorraset på vägen hem till hur fantastiskt trevlig Nuffe är att leva med. I Klassiker 2/2020 berättar han hur Morrisen fick sitt namn:
Min Morris verkade tycka om att komma hem till den ö i Mälaren där jag, tillsammans med fru och hund, har mitt lilla ställe.
Morris startar fint, kanske muttrar nån gång, men den startar.
Jag kväver min inre Moss, ägnar mig åt icke-våldsam-inkörning hemmavid, med nyrenoverad motor, under några krispigt kylslagna höstdagar.
Pyssel utan olja under naglarna: Namnfrågan. ”Morris Minor” är inte fel, men delas av 1 619 857 tillverkade exemplar, nyttovarianterna last- och skåpbilar inräknade, under perioden september 1948 till 1971, då de sista exemplaren av ”Traveller” och lastversionerna tillverkades. Jag vill ha ett individnamn.
”Issy” efter Alec Issigonis som skapade bilen? Njaaa. ”Oxen” efter den röda oxen i logotypen? Oxen som idogt kliver över ett vadställe i ett vattendrag, därav Oxford, därav emblemet, eftersom bilen har sina rötter där. I Oxford. Njaaääää.
Det blir ”Nuffe”, efter Lord Nuffield, född 1877 som William Richard Morris. En bondson som tog sig till förmögenhet och adlighet. Avstampet var en cykelverkstad som växte till dominerande bil- och traktortillverkning i England.
Lord Nuffield skapade inte Morris Minor, tvärtom. Han motarbetade projektet intensivt, han tyckte inte att ”that foreign chap”, det invandrade, outbildade ritningsgeniet Alec Issigonis, hade rätt idéer när det skulle byggas bilar för folket, efter andra världskriget.
Bilen på skisserna – ”Project Mosquito” – såg dum ut, tyckte lorden. ”Som ett kokt ägg”, fnös han, och gav sig i väg på sin årliga långkryssning med oceanångare. När han kom tillbaka var det för sent att stoppa projektet.
Morrisen står utställd hos Mel's Garage i Enköping och den digitala auktionen går ut den 17 september klockan 14.00.
Till auktionen
Min Morris verkade tycka om att komma hem till den ö i Mälaren där jag, tillsammans med fru och hund, har mitt lilla ställe.
Morris startar fint, kanske muttrar nån gång, men den startar.
Jag kväver min inre Moss, ägnar mig åt icke-våldsam-inkörning hemmavid, med nyrenoverad motor, under några krispigt kylslagna höstdagar.
Pyssel utan olja under naglarna: Namnfrågan. ”Morris Minor” är inte fel, men delas av 1 619 857 tillverkade exemplar, nyttovarianterna last- och skåpbilar inräknade, under perioden september 1948 till 1971, då de sista exemplaren av ”Traveller” och lastversionerna tillverkades. Jag vill ha ett individnamn.
”Issy” efter Alec Issigonis som skapade bilen? Njaaa. ”Oxen” efter den röda oxen i logotypen? Oxen som idogt kliver över ett vadställe i ett vattendrag, därav Oxford, därav emblemet, eftersom bilen har sina rötter där. I Oxford. Njaaääää.
Det blir ”Nuffe”, efter Lord Nuffield, född 1877 som William Richard Morris. En bondson som tog sig till förmögenhet och adlighet. Avstampet var en cykelverkstad som växte till dominerande bil- och traktortillverkning i England.
Lord Nuffield skapade inte Morris Minor, tvärtom. Han motarbetade projektet intensivt, han tyckte inte att ”that foreign chap”, det invandrade, outbildade ritningsgeniet Alec Issigonis, hade rätt idéer när det skulle byggas bilar för folket, efter andra världskriget.
Bilen på skisserna – ”Project Mosquito” – såg dum ut, tyckte lorden. ”Som ett kokt ägg”, fnös han, och gav sig i väg på sin årliga långkryssning med oceanångare. När han kom tillbaka var det för sent att stoppa projektet.
Morrisen står utställd hos Mel's Garage i Enköping och den digitala auktionen går ut den 17 september klockan 14.00.
Till auktionen
Relaterade bildspel
Länkar
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.