Nedräkning för Saab 92 004 – vi reder ut historien bakom auktionsbilen

Med epitetet ”världens äldsta” listar Bilweb Auctions den unika Saaben med chassinummer 92 004. Auktionen går ut 3 september.

Det är tre år sedan något liknande hände då Bonhams auktionerade en Saab 92 med chassinummer 92 009 för drygt 280 000 kronor. I likhet med 004 var den bilen ombyggd till B-utförande med bagagelucka och större bakruta. Den bilen var omlackerad i grått, men bar spår av den välkända buteljgröna kulören.

Ursaaben, 92 001 var först i regentlängden, den huserar idag på Saabmuseet. Följaktligen är 004 den fjärde bilen som byggdes – mycket spännande och naturligtvis kommer kommentarerna slag i slag, inte minst på sociala medier.


Frågor ställs om hur en bil som ser ut som en -55:a kan vara från 1940-talets slut. De som tror sig veta ger sina förklaringar så att stormen kan lägga sig tillfälligt för att blåsa upp i nästa tråd med samma frågor och svar. Efter bara någon dag kan en Facebook-diskussion ha försvunnit ner i ett obarmhärtigt djup, omöjlig att återfinna för den som söker bilens historia.

Vi ska försöka sammanfatta fakta och reda ut begreppen även om det inte är helt lätt; historiens stigar har växt igen av tidens snårskog. Fakta som finns tenderar att bygga på gissningar och gamla sanningar kan ifrågasättas.


Vi börjar från början. Saabs förstlingsverk modell 92 började säljas 1950 (produktionen kom igång i december 1949) och den var resultatet av ett mer än fem år långt utvecklingsarbete som gjordes i Saabs fabriker i både Linköping och Trollhättan.

Den första prototypen 92 001 blev klar sommaren 1946 och var under ett år ensam majestät i företagets bilpark. En uttömmande artikel om Ursaaben finns att läsa i senaste numret av Saab Cars Magazine.


Från sommaren 1947 fick den sällskap av ytterligare två provvagnar, 92 002, och 92 003. Knappt ett år senare byggdes artikelns huvudperson, 92 004.


Dessa fyra Linköpings-tillverkade bilar var byggda för att testas hårt och köras långt. Uppgifter varierar men det talas om sammanlagt 10 000-tals mil. Helt naturligt slets karosser och maskineri ned efter hand, både kosmetiska och mekaniska förbättringar kom till löpande, så inom något år gick bilarna knappt att känna igen. Det gäller inte minst 92 004. 


De fyra bilarna är ganska väl omskrivna, men ju högre chassinummer, desto vagare uppgifter. De exemplar som förekommer flitigast på bild är 002 och 003. 002 kan anses som Saabs första ”riktiga” 92. Ursaaben 001, var mer en (förtjusande!) grovskiss och testbänk. Det var också 001 som journalisterna fick åka med i vid pressvisningen i Linköping 1947, men det var 002 som avtäcktes i Saabs personalmatsal Terrassen.

Från de första åren syns 004 på bara 5–10 officiella bilder, vilka ger en smått suddig bild av bilens historia, som tar sin början under försommaren 1948. 


På en av bilderna syns provningschefen Olle Landbü på väg ut eller in genom dörren. En röd interimsskylt från Östergötland, en heldragen stötfångare samt en huv utan veck på mitten, måhända ärvd av 92 003, som då ändrat uppsyn, samt en kulör som, svartvita bilder till trots, ser betydligt ljusare ut än föregångarna. 

Extra tydligt angående kulören blir det på ett fotografi taget från ovan utanför Trollhättefabriken. Saab 92 i tresmak; den mörkblå tvåan, den gröna trean och så den betydligt ljusare fyran. Vilken kulör bilen hade är svårt att leda i bevis. Men en bild i serien är tydlig: den har svart ratt. 


Under andra halvåret 1948 beslutade sig Saab för att den nya bilen skulle säljas i två versioner, en blå Standard och en grön DeLuxe, något som i själva aldrig verket blev av. Om inte förr är det då den buteljgröna kulören vi vant oss vid att se som slutgiltigt definierar de tidiga 92:orna.


003 och 004 fick bli visningsexemplar för att illustrera skillnaderna mellan en Standard och Deluxe. 92 004 ikläddes standardkostym, vilket var detsamma som att stötfångare plockades bort och grill och navkapslar målades i bilens färg. En vindrutetorkare offrades också. Om bilen helt och hållet lackades blå eller i någon annan kulör är ovisst. Det går inte se på de annars underbara bilder som tas på de båda modellerna någon gång 1948/49. Tänk om någon bara hade stoppat i en färgfilm i kameran!

Genom sidorutorna på 92 004 anas en vit tvåekrad ratt vi sånär känner igen från produktionsbilarna, med delvis blankt rattcentrum. Och kolla in texten i bakrutan – identisk med texten som fanns på 92 003 – Saab 92 PROVVAGN. Saabs bilprojekt var nu inte längre hemligt och vart än provvagnarna kördes väckte de enorm uppmärksamhet.

Kanske öppnar även fotografen dörren och tar en bild? En bild i tidningen Vingpennor visar en interiör på en av provvganarna – men exakt vilken? 

Bilen har också hunnit bli registrerad. Det skedde 2 juli 1948 och bilen fick registreringsnummer P 15913. Efter detta verkar 004 ha lämnat rampljuset och dyker inte upp förrän 1961.

Vad som hänt under de dryga tio åren är svårt att säga. Det annars säkra Riksarkivet kan inte ge bra svar. Det vi vet och kan se tydligt än idag är att den byggdes om efter reklamfotograferingen 1948/49. Bland annat har baklucka tillkommit, den tvåekrade ratten är bytt mot en banjoratt och baklysen av den modell som introducerades 1955 sitter på bakskärmarna.


Oavsett vem som tar över stafettpinnen så har den nye ägaren en skatt att förvalta. Och ett forskningsobjekt av rang. Det här är en bil som berättar mycket spännande om sin egen men också om Saabs historia för den som tar sig tid att stanna upp och lyssna.

Men att en bil med så rik historia inte beskrivs mer ingående i auktionsprospektet är illa. Man har inte ens kommit i närheten ett försök till en genomlysning av auktionsobjektet. Det är anmärkningsvärt. Istället överlåter man till ”92-kännare” att ta reda på vad som särskiljer bilen från produktionsbilarna. ” … många detaljer finns bara specifikt på det här exemplaret” är den enda ledtråd som ges. Inga exempel lyfts fram. Allt som tekniskt skiljer den från en produktionsmodell stärker dess historia, autencitet och därmed värde – och då ska en spekulant också kunna kräva att det nämns. I detalj.

Istället väljer man att citera Karl-Bertil Jonsson julafton (förklara den för en utländsk intressent!) och spekulera i om den trasiga förarstolen kan ha nötts sönder av en testingenjör vid Stallbackafabriken – något som isåfall skulle utgöra en omistlig del i bilens ”proveniens”. Man menar också att lacken inte ”bör” eller ”ska” åtgärdas. Varför/varför inte? Några underbyggda skäl anges inte.  

Bonhams redovisade rakt upp och ner att 92 009 var omlackad och att spår av originallacken fanns bevarade. Bilweb Auctions nämner ingenting i den vägen. Vidare redogör Bonhams om ägarlängden, klart och redigt. 92 004 har enligt Bilweb Auctions beskrivning ”hela tiden funnits runt den första ägarfamiljen”. Vad betyder det?

Om 92 004 kan anses som en ”helig graal” är nog en sak att avgöra för den som lägger högsta bud. Det är en bil som varit känd länge – men som välförtjänt gör comeback i strålkastarljuset. Den annonserades ut i Dagens Industri 1999 för 350 000 kronor – återstår att se om den prislappen toppas 2020.

Vi ser med spänning fram emot nedräkningen på Bilweb Auctions!

Läs mer om Ursaaben 92 002 i senaste numret av Saab Cars Magazine – klicka här