Nimbus - den danska motorcykeln

Redan 1906 började Peder Andersen Fisker bygga små elmotorer i sin verkstad i Köpenhamn. Han var elektroingenjör i den tiden världen började elektrifieras.
Året efter gick han i kompanjonskap med  med Hans Marius Nielsen som han hade träffat hos sin förre arbetsgivare Thrige - här skapades A/S Fisker & Nielsen. 
Nu skedde en stor expansion. Fisker var en fena på både design och konstruktion -Nielsen basade för verkstaden.  Istället för bara göra elmotorer åt andra varför inte erbjuda hela produkten? 

Fisker & Nielsen växte enorm och fann sig snart i en stor fabrik på Nörrebro där man gjorde allt från borrmaskiner till dammsugare - varumärket Nilfisk dök upp i annonserna runt 1910.

Marius Nielsen hoppade av redan 1910 men namnet Fisker & Nielsen behölls. 
Nu började Peder Fisker se sig om efter någonting mer att utveckla företaget med. Man hade för tredje gången på kort tid skaffat större lokaler och låg 1913 på  Peter Bangsvej 30 i stadsdelen Frediksberg. 

Inte bara elektriciteten gick framåt med stormsteg - det gjorde motorfordon också. Runt 1917 började arbetet runt en motorcykel ta form. Orderingången på maskiner hade dalat kraftigt då det stora kriget rasade i Europa.  

Fisker hade ingen som helst erfarenhet av att konstruera motorfordon men som erfaren ingenjör var det inte några problem. Tanken var en robust maskin med hög kvalitét, det som gjort deras dammsugare  berömda.  
Resultatet blev både robust och avancerat.  Hösten 1918 stod den första motorcykeln klar, men det kom dröja ända till 1920 innan man kom igång med någon produktion. Motorcykeln döptes till Nimbus. 

Här fanns en girdergaffel fram och spiralfjädring bak. Däremellan satt en rak fyra med ett stort aluminiumhus som även innehöll växellådan. PÅ blocket stod fyra separata cylindrar i gjutjärn. Dom saknade separata topplock och hade en överliggande ventil för insläpp och en underliggande sidventil för utsläpp.  Volymen var 748cc.  Kraften gick genom en treväxlad låda via en våtkoppling till en kardan. 

Allt detta satt fast in en ram av nitade platta stålprofiler som upptill bands ihop av en stor cylinder som samtidigt fungerade som bensintank.  
Den detaljen gjorde att motorcyklarna till Peder Fiskers förtret snabbt fick öknamnet kaminröret - Kakkelovnsrør. 

Nimbusmotorcykeln började säljas under hösten 1920 och de första stora kunderna var postverket, armén och polisen.   För att boosta det hela lite så ställde man åren 1922-24 flitigt upp i diverse tävlingar runtom i Europa. Den visade sig mycket framgångsrik, snabb för din tid och mycket tålig.  Man körde långlopp som Odense-Berlin-Odense  Paris-Köpenhamn och hela sträckan Köpenhamn-Rom och Nimbus tog hem hela rasket. 

Produktionen upphörde dock redan 1926, men på beställning satte man ihop Nimbus ända fram till 1928.   Då hade man byggt 1252 stycken av typ A och typ B. 

Nedläggningen skylldes på ny beskattning som skulle göra dom svårsålda, men det egentliga skälet var att man hade fullt upp i fabriken att tillverka dammsugare. 

Men Peder hade fått blodad tand på motorcyklar och likaledes hans son Anders som var den som kom till stor del konstruera nästa Nimbus - typ C.

Konceptet med att bygga upp ramen i platta stålprofiler fanns kvar men det där kakelröret försvann.  Det gjorde även bakfjädringen.  Fram satt en världsnyhet - en teleskopgaffel.  
Motorn var en helt ny konstruktion. Rak fyra på samma kubik som förut men nu i ett helt block med överliggande kamaxel där topplock och insug var sammnagjutet. Kolvarna var numera av lättmetall, vevaxeln satt kullagrad och vevhuset hade nu full trycksmörjning. Växellådan fick torrkoppling och kardandriften hölls oförändrad.  Effekten låg på 18 hästkrafter för att senare ökas till 22.  

Det var märkligt nog två skådespelare som kom att hårdtesta den nya motorcykeln före introduktionen 1934. Det var Palle Huld och Elith Foss som körde genom hela genom hela Europa, tvärs över Saharaöknen och över de tuffa bergen på Balkan och vidare över Karpaterna. 1800 mil utan något mekaniskt problem!    Året innan den hade premiär hade Anders Fisker även hunnit med att tävla och vinna lite med den nya modellen. 

Och så här kom Nimbus se ut över många år.  Nödvändiga uppgraderingar gjordes, bland annat fick teleskopgaffeln riktig dämpning under 1937.  Bromsar gjordes bättre och så småningom byttes växelspaken mot en fotmanövrerad växlingspedal.

Nya Nimbus var länge populär bland de tidigare kunderna - Polisen, armén och posten.  Men efterfrågan steg även hos privatpersoner. Nimbus var dyr men gedigen och stryktålig.  Efter kriget kom dess popolaritet att öka bland allmänheten.  Tyska ockupationsmakten hade lagt beslag på och även förstört massor med fordon. Krigets eko kom att få efterverkningar många år framöver. Främst i form av höga tullar, nya skatter och valutarestriktioner.  Det gjorde den tidigare dyra Nimbusen relativt billig - lokalproducerad som den var blev den trots sin ålderdomlighet ett starkt kort gentemot importerade fordon. 
PÅ femtiotalet erbjöd man även sidovagn främst för hantverkare, Sista åren fick den även elektriskt ljus.  

Men nu levde den på övertid, hantverkare började köpa skåpbilar. Polisen köpte modernare och snabbare motorcyklar.  I slutet av femtiotalet var Nimbus definitivt frånåkt av den moderna tiden.  Dessutom hade motorcykeltillverkningen aldrig varit någon större kassako för Fisker&Nielsen - dammsugare och maskiner som nu var ett världsnamn stod för de stora intäkterna. 
Sommaren 1959 beslutades det att lägga ner, och de sista motorcyklarna såldes ut under 1960. Dock fortsatte man reservdelstillverkning under ett antal år. Så sent som 1970 levererades nya delar till arméns motorcyklar - Dom hade varit Nimbus trogna ända sedan 1920. 

Det gjordes drygt 12000 typ C. Av dom finns över 4000 fortfarande registrerade i Danmark. Exporten var obefintlig då men Nimbus har senare spridit sig över världen. Klubbar för dom finns både i USA och Australien och totalt har det uppskattats att kanske ända upp till 8000 finns bevarade än idag.  Det säger en del om hur robusta och välbyggda dessa motorcyklar var.  

Fisker & Nielsen koncentrerade sig nu på sin huvudföda som senare expanderats till en rad artiklar. På nittiotalet med NKT Holding som huvudägare kunde man köpa upp flera företag utomlands inom gebitet tvätt och städmaskiner. Från 1994 kallade man sig Nilfisk A/S.  Bland annat köptes Electrolux division med rengöringsmaskiner och även de italienska märkena Ecologica och Alto. Samt Advanced machines i USA och kinesiska Viper.   
Alto-Nilfisk är idag störst på de flesta typer av städmaskiner, högtryckstvättar och mycket annat man kan hålla rent sina saker med.