Det har varit en dryg helg. Klockan 22:55 på söndagskvällen slipade jag den sista svetsen och konstaterade att nu är rosten på Gamlingen lagad. Ännu en milstolpe är passerad.
Kåre och jag gjorde en high five och nu är bra nog med rosttimmar lagda på den gamla Chevan och vi kan vi sätta oss ner och summera.
Enligt Stenas våg har jag kapat bort 128 kg metallskrot från karossen. Hur många kg som redan var förintade finns det ingen siffra på, det går ju inte att väga luft. Förutom lasset med ekonomiplåt från USA så har det gått åt 2,5m² enmillimeters stålplåt...
Jag har gjort slut på över en kartong med kapskivor (det är närmare 30 stycken det).
Sedan har det tagit slut på 4-5 st slipskivor och ett oräkneligt antal fiberrondeller.
Utöver tre stycken kallgalvspray så har det gått ett antal meter svetstråd och nästan en hel 20-liters flaska med gas...
Till detta ska räknas litervis med kaffe, bullar och precis tvärt emot vad jag brukar så har jag druckit ett par öl i verkstan förra lördan.
Jag har fått en massa småsår. Skickat eldkvasten från vinkelslipen på Kåre och en och annan svetsloppa. Hoppat runt i krigsdans av brännblåsor i dojorna och några mindre blodsutgjutelser har det som vanligt blivit.
All teknik har funkat förutom en snabbslip som det blev lagerras på. Ja, förutom utbrottet jag fick på slangpaketet till min mig/mag då. Den eftermiddagen fick jag hasta kvasta in till stan för att köpa ett nytt efter att jag satt yxan i det gamla.
Utan karossnurra, engelskt hjul och krymp-sträck-maskin? Ja då fasen hade vi inte ens varit halvvägs genom rostmisären. Det enda jag saknat lite är en vettig sick-och-falsmaskin. Det är baske mig hög tid att ordna en sån också.
Kåre har hängt mig i hasorna och knappt har svetsen kallnat så har han varit där och lagt plastic padding. Grannar och nyfikna har varit förbi med "hum och suckar", just det man inte vill höra när vi jobbar mot klockan.
Taket har fått en hel del stryk av nedfallande snö, Chevan stod ju i många år intill en husvägg och det var därför mer än småbuckligt. Så de stunder Kåre faktiskt fått vänta på att jag ska svetsa klart en yta som han vill rikta så har han gått på taket och bankat och riktat.
Det blir många långa dagar, sena kvällar och nätter att driva ett projekt av den här digniteten på drygt 70 dagar. Mr Cleveland min lurviga garagepolare är väl den som deppar mest över hussens jobb... Men tiden går oavsett man vill eller ej och ska vi ha en endaste liten chans att hinna reg-besikta innan Wenngarn så är det bara att ösa på.
Ett etappmål vi måste nå var att lägga epoxigrund på underredet senast söndagskväll den 4:e. Klockan 02:15 natten mot måndag tvättade jag ur färgsprutan.
13 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Enligt Stenas våg har jag kapat bort 128 kg metallskrot från karossen. Hur många kg som redan var förintade finns det ingen siffra på, det går ju inte att väga luft. Förutom lasset med ekonomiplåt från USA så har det gått åt 2,5m² enmillimeters stålplåt...
Jag har gjort slut på över en kartong med kapskivor (det är närmare 30 stycken det).
Sedan har det tagit slut på 4-5 st slipskivor och ett oräkneligt antal fiberrondeller.
Utöver tre stycken kallgalvspray så har det gått ett antal meter svetstråd och nästan en hel 20-liters flaska med gas...
Till detta ska räknas litervis med kaffe, bullar och precis tvärt emot vad jag brukar så har jag druckit ett par öl i verkstan förra lördan.
Jag har fått en massa småsår. Skickat eldkvasten från vinkelslipen på Kåre och en och annan svetsloppa. Hoppat runt i krigsdans av brännblåsor i dojorna och några mindre blodsutgjutelser har det som vanligt blivit.
All teknik har funkat förutom en snabbslip som det blev lagerras på. Ja, förutom utbrottet jag fick på slangpaketet till min mig/mag då. Den eftermiddagen fick jag hasta kvasta in till stan för att köpa ett nytt efter att jag satt yxan i det gamla.
Utan karossnurra, engelskt hjul och krymp-sträck-maskin? Ja då fasen hade vi inte ens varit halvvägs genom rostmisären. Det enda jag saknat lite är en vettig sick-och-falsmaskin. Det är baske mig hög tid att ordna en sån också.
Kåre har hängt mig i hasorna och knappt har svetsen kallnat så har han varit där och lagt plastic padding. Grannar och nyfikna har varit förbi med "hum och suckar", just det man inte vill höra när vi jobbar mot klockan.
Taket har fått en hel del stryk av nedfallande snö, Chevan stod ju i många år intill en husvägg och det var därför mer än småbuckligt. Så de stunder Kåre faktiskt fått vänta på att jag ska svetsa klart en yta som han vill rikta så har han gått på taket och bankat och riktat.
Det blir många långa dagar, sena kvällar och nätter att driva ett projekt av den här digniteten på drygt 70 dagar. Mr Cleveland min lurviga garagepolare är väl den som deppar mest över hussens jobb... Men tiden går oavsett man vill eller ej och ska vi ha en endaste liten chans att hinna reg-besikta innan Wenngarn så är det bara att ösa på.
Ett etappmål vi måste nå var att lägga epoxigrund på underredet senast söndagskväll den 4:e. Klockan 02:15 natten mot måndag tvättade jag ur färgsprutan.
13 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Länkar
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.