I Klassiker 5/2019 hävdar chefredaktören i sin ledarspalt att de flesta klassiska bilar kan hänga med i trafikrytmen på landsväg och att man bör utnyttja den möjligheten. Han menar att resan i klassikern då blir mer avstressad och njutbar istället för om man hela tiden känner att man ligger i vägen. Håller du med?
Fram till högertrafikomläggningen 1967 rådde fri fart i Sverige utanför tätort. En Volvo 144S hade det året en toppfart på 162 km/h, en Mercedes 230S klarade 176 km/h och en Buick Electra noteras för 185 km/h i Jan Ulléns Bilfakta. Även svagaste versionerna av Hundkojan och Folkabubblan var snabbare än dagens begränsning 110 km/h på motorväg.
Samma bilar framförs idag ofta inte fortare än 70-80 km/h. På motorväg ligger de gärna bland husvagnar och långtradare i högerfilen, på 2+1-sträckorna leds inte sällan kön sommartid av en försiktigt framförd klassiker.
Bakom ratten sitter en stressad entusiast med en stor suv i backspegeln och i suven sitter en oförstående medborgare som undrar varför sån’t där gammalt skit ens är tillåtet att framföra på allmän väg.
Anledningen till det låga tempot är ofta en missuppfattning att den gamla bilen inte klarar mer än promenadtakt. Att motorn ska överansträngas, att bromsarna inte pallar, att väghållningen inte tillåter mer. Om inget gjorts åt bilen sedan den var ny stämmer det säkert men då är den fruktansvärd att köra även i lägre farter. Det vibrerar, skramlar och ylar. Tyvärr verkar många tro att det är precis så gamla bilar ska vara att köra.
Men om bromsar, däck, hjulupphängningar och mekanik är i gott skick ska även en 50-60 år gammal klassiker klara att hålla åtminstone 90 km/h på landsväg. De allra flesta ska även gå att köra i motorvägsfart.
Jag uppmanar givetvis inte till fortkörning och visst känns det bra att vara lite mer försiktig i en bil som inte har de moderna säkerhetssystem som vi är bortskämda med idag.
Men det finns för det mesta ingen anledning till att inte följa trafikrytmen med en gammal bil. Den klarar mer än många tror!
Klassiker 5/2019 finns i butik från den 14 maj.
Samma bilar framförs idag ofta inte fortare än 70-80 km/h. På motorväg ligger de gärna bland husvagnar och långtradare i högerfilen, på 2+1-sträckorna leds inte sällan kön sommartid av en försiktigt framförd klassiker.
Bakom ratten sitter en stressad entusiast med en stor suv i backspegeln och i suven sitter en oförstående medborgare som undrar varför sån’t där gammalt skit ens är tillåtet att framföra på allmän väg.
Anledningen till det låga tempot är ofta en missuppfattning att den gamla bilen inte klarar mer än promenadtakt. Att motorn ska överansträngas, att bromsarna inte pallar, att väghållningen inte tillåter mer. Om inget gjorts åt bilen sedan den var ny stämmer det säkert men då är den fruktansvärd att köra även i lägre farter. Det vibrerar, skramlar och ylar. Tyvärr verkar många tro att det är precis så gamla bilar ska vara att köra.
Men om bromsar, däck, hjulupphängningar och mekanik är i gott skick ska även en 50-60 år gammal klassiker klara att hålla åtminstone 90 km/h på landsväg. De allra flesta ska även gå att köra i motorvägsfart.
Jag uppmanar givetvis inte till fortkörning och visst känns det bra att vara lite mer försiktig i en bil som inte har de moderna säkerhetssystem som vi är bortskämda med idag.
Men det finns för det mesta ingen anledning till att inte följa trafikrytmen med en gammal bil. Den klarar mer än många tror!
Klassiker 5/2019 finns i butik från den 14 maj.
Carl Legelius är chefredaktör på Klassiker. Han kör allt från Citroën 2CV med toppfart 110 km/h i nedförsbacke till Alfa Romeo 75 TS som ska klara 205 knutar. Nyligen släppte han barnboken Stora & Små Klassiker på Berghs förlag.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.