Storyn är unik. En tre gånger fem meter stor trälåda hittad i en av Dannemoragruvans oändliga gångar. Sprayade schablonbokstäver på sidan, knepiga att tyda. Står det Brysselkål? Nej, Rüsselsheim!
Vi bänder febrigt upp lådan och där står den, spikrak i karossen och med fartränderna på rätt ställe. Myten om den bortglömda Kadetten stämde alltså...?
Hopp stopp, enda sanningen så här långt är möjligen Dannemoras brutalödsliga gruvområde. Och att min högerhand omfamnar växelspaksknoppen i en prydlig Opel Kadett Rallye av näst sista årsmodellen 1970.
Dannemoras områden är tusen nyanser gruvliga makadamvägar och svarta skuggor skjuter ut från pelarna. Det är rått, det är grått och mängder med betongfundament att parera. Som en stor labyrint. Själv sitter jag i själva bollen, i en burkig spartansk kolsvart kupé och gasar som en galning medan stenmjöl tränger in och lägger sig som ett fint täcke över de originalmonterade extra instrumenten.
Sol steker plast och med den biffiga kardantunneln som täcker efterspelet till den stora 90-hästars 1900-motorn är det minst sagt trångt men å andra sidan kompenserat av en vibrerande känsla av sprittande bus. Med svart innertak, extraljus, bredare fälgar, ränder och utsikt över mattsvarta fält på huven var detta bland det tuffaste man kunde köpa sig i skarven 60- och 70-tal. Tio år senare kom Audi Quattro, men i jämförelse är den här som hämtad från en annan galax. Idag kör vi old school – på sladd!
Dubbla fartränder men inte dubbelt så snabb. Kul ändå!
Kadetten vi lånat har gått på tok för lite de senaste åren, men det märks att den mår bra av lite omskakning och livet återvänder för varje meter. I ärlighetens namn pressar vi inte 1900-motorn speciellt hårt, men tillräckligt för att fotografen i den moderna sportkombin med lågprofilare ska ha problem att hänga med. Skulle jag tvingas köra makadamvägar resten av livet skulle jag alla gånger välja Kadetten på sina fem tum breda 13-tummare i plåt.
Så värst hård i fjädringen är den inte. Men visst är det stuns och visst märks det där extra bladet i det tvärmonterade bladfjäderpaketet fram.
1900-motorn som Opel plockade från Rekord känns hyggligt pigg med sin Solexförgasare men ändå inte på det där ettriga viset. Så är det heller inte en tufft trimmad Grupp 1 eller 2 för skogen.
Detta är en originalbil – råvaran som återförsäljarnas egen tävlingsavdelning Opel Rally Team och privatister landet över sedan satte tänderna i och förädlade till rallybil.
Delar var inga bekymmer. Privatförarna kunde snart köpa allt de behövde i återförsäljarnas Opel Rally Shop som oftast hade allt godis hemma på hyllan. De som inte hade råd att tävla själva fick nöja sig med en sportig jacka i Opels knalliga tävlingsfärg. Men satt man på en Rallye Kadett kostade det bara 2 000 kronor i delar för att kunna modifiera till en hårigare Grupp 1-bil.
Stripes, dubbelpipor och fartfyllt emblem. Klart det blev en storsäljare av Rallykadetten.
Med 1900-motorn från Rekord föll allt på plats. Äntligen blev det fart på Opel Rallye Kadett!
De riktiga tuffingarna körde dock Grupp 2 med mellan 130 och 140 hästar, framjagade med hjälp av bland annat högkompressionskolvar och annan kamaxel. Ofta tog de också bort den bakre krängningshämmaren och stuket blev … rally!
Bakvagnen med dubbla momentstag kom från Rekord. Och så på det en tank på rejäla 70 liter hämtad från Opel Blitz. Grupp 2-bilen imponerade storligen med 0–100 km/h på 8,5 sekunder med original bakaxelutväxling. Med nedväxlad låda gick det ännu snabbare!
En komplett Grupp 1-bil kostade i början av 1970-talet runt 25 000 kronor men var man någorlunda erkänd förare gick den att få med kraftig rabatt. Några officiella prispengar från återförsäljarna eller Opel var det inte tal om – däremot jobbade GM Nordiska hårt för att få så många som möjligt att köra just Kadett.
Idag är Opel måhända ett sönderkokt och allmänt jolmigt varumärke, sedan några månader ägt av Peugeot. Men under den verkliga rallyeran på 60-, 70- och början av 80-talet var det kryddstarkt grussmatter, fart och fläkt. Opel var ett förstaval för sin hållbarhet, sina fräna linjer och sitt pris som var lägre än både Volvo och Saabs.
Försäljningsavdelningen hade mycket att tacka rallyframgångarna för, så mycket är klart. Många var kopplade till Kadett Rallye. Som i sin tur hade sin tillblivelse att tacka de svenska återförsäljarna.
Dannemoras gruvområde ligger öde. Fritt fram för rally. Rallykadetten är ett trivsamt litet rivjärn!
Under 1965 debuterade Rekord Coupé 6 – redan från fabrik god för 100 hästar i otrimmat skick. Urstark och snabb, men lite klumpig i rallysammanhang! Något år senare kom Rallye Kadett, byggd på coupéversionen av Kadett B. Dekorerad med dubbla svarta stripes och mattsvarta fält på huven hade den allt som behövdes – utom motorn! 1100-maskin med dubbelförgasare och 60 hästar mot 55 i vanliga Kadett, det var helt enkelt för klent.
På nära håll såg General Motors Nordiska Återförsäljarförening hur både Saab, Volvo och Volkswagen drog växlar på sina rallyframgångar. Ingen kunde missa att segrar betydde ökad försäljning. Men Opel i Tyskland var kallsinniga, ett faktum som dock inte hindrade de svenska återförsäljarna från att på allvar ge sig in i leken med en egen tävlingsavdelning.
Man lyckades skrapa ihop knappt 800 000 kronor och etablerade sig i Hammarbyhamnen i Stockholm. Som verkstadschef anställdes Ernst Nilssons tidigare bilelektriker Ragnar ”Ragge” Ekelund, som åkt mycket rally som kartläsare. Han var som klippt och skuren och 1965 blev han ansvarig för hela tävlingsverksamheten. Sakta men säkert vässade man det som behövdes på Opel Rekord; motorer, hjulupphängningar, avgassystem, och så förstås den meterlånga växelspaken som böjde sig när det krävdes lite brutalaction.
Strikt industrisvart plast, mängder med ränder och fält. Här kommer en tuffing!
Parallellt med tävlingarna började Ragge Ekelund få allt mer att göra för den tyska fabriken och inom loppet av något år började det hända saker på allvar.
Visst hade Bus-Ove Eriksson kommit femma i Svenska Rallyt 1965 och Kolsvabegåvningen Lillebror Nasenius körde inte bara hem SM-pokalen utan hela Europamästerskapet. Men att ratta en stor bil som Rekord krävde sin förare. Hur vore det att istället stoppa den stora Rekordmotorn i den smidiga Kadetten?
En prototyp byggdes i Hammarbyhamnen och togs ner för visning i Rüsselsheim. Men de tyska doktorsingenjörerna var skeptiska. Som vanligt. Så mycket vridmoment (149 Nm vid 2 500 r/min) i en så liten bil. Nicht gut.
Hur det nu var hamnade den ändå på Frankfurtsalongen och äntligen en Kadett Rallye värd namnet – med rätta 1900-motorn, stärkt fjäderpaket fram och skruvfjädrar bak. Nu hade slanten ramlat ner även i Tyskland. 1100-motor i en rallybil höll inte måttet!
1 060 kilo Rekord mot 860 kilo Kadett gjorde enorm skillnad och det var pangsuccé direkt. Här hemma blev rallysegrarna stapelvara med SM-segrar i både Grupp 1 och 2 längst upp i troféhögen. Bara 1968 tillverkades 6 000 rallykadetter och sammanlagt hela 103 622. Snacka om framgång!
Brittiska RAC-rallyt 1970 var en annan bedrift för Opel Kadett Rallye. Den här gången kom man tvåa, trea och fyra efter Harry ”Sputnik” Källström i en Lancia Fulvia. Det var ett maffigt Opelteam och det var svenskarna Bus-Ove Eriksson, Lillebror Nasenius och Janne ”Satan” Henriksson som regerade. Receptet var som så ofta när Ragge Ekelund ledde; hålla igen i början, sedan stå på för kung och fosterland på slutet. Bilarna höll ofta loppen ut och när Ragge väl gav grönt för att trampa fullt så var bilarna snabbare än det mesta.
I RAC 1970 blev det för övrigt rena hetsjakten på Sputnik men han lyckades hålla Opelstimmet bakom sig. Efter det var det inte så konstigt att Opels försäljning i England tredubblades. På mindre än ett år gick man från under 3 000 bilar till över 16 000. 12 000 av dem var Kadetter!
En av de drygt 100 000 Kadett Rallye som tillverkades mellan 1968 och 1971 ägs idag av Lars Brander i Örbyhus utanför Tierp, med en fin samling järn hemma i garaget.
När en äkta rallykadett dök upp på radarn kunde han förstås inte låta bli. Är man uppvuxen i Roslagens rallyskogar med Ove ”Påven” Andersson inpå knuten blir det lätt så här.
– Den här ägdes av en kvinna från början och har faktiskt aldrig gått i skogen, berättar Lars Brander. Det fanns till och med papper på att den aldrig fick säljas till någon med planer på att göra om den till rallybil.
Däremot var den likt många andra gamla Opel rostig. Kadett Rallye är definitivt inget undantag!
– Värst var nog ändå att få dit det främre tvärställda bladfjäderpaketet, säger Lars. Det var med livet som insats!
Lars Bender verkar se det som en sport att klara så mycket som möjligt för egen maskin. Men den här gången lät han faktiskt proffskompisen rycka in när det var dags för lack. Med så mycket gult i färgen är det alltid ett helsike, menar Lars.
– Minns jag rätt gick det säkert åt fyra liter till den här lilla bilen.
Nu har rallykadetten varit färdig ett par år. Men om det blivit några sladdar?
Inte förrän nu!
Den här artikeln är ett utdrag ur vår specialutgåva helt tillägnad Opels härlliga 70-tal och är även publicerad i ett tidigare nummer av Klassiker. Lars Brander i Örbyhus har sedan denna artikel sålt bilen. Den lär nu återfinnas betydligt längre norrut, men är i trafik och vi hoppas att den fortfarande bryts ut i sladd då och då.
Missa inte möjligheten att köpa vår samlarutgåva om Opels 1970-tal. Den är tryckt i en mycket begränsad upplaga så passa på medan möjligheten finns.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.