En mil utanför Linköping ligger Linghem, ytterligare fem kilometer in i skogen ligger en bondgård från 1800-talet. Vi får vara med när ett 70-årigt hinder för renoveringen av ena flygelbyggnaden ska flyttas ut. En Opel Olympia som funnits på gården sedan den var ny – nu säljs den på auktion.
Det tidiga 1950-talet var en bra tid för lin- och rapsbönder i Östergötland. I Askeby köpte storbönderna amerikanare. Ragnar Andersson hade också bestämt sig att bondgården skulle få sin första bil. Steget var stort. Familjen var van att färdas med buss eller häst och vagn till Linköping.
Valet stod mellan en begagnad Ford V8 eller en Citroën. Ragnar var inte storbonde men lutade ändå åt Ford. Affären var långt gången när kreaturshandlare Sjögren gav Ragnar rådet att köpa en ny bil istället.
Sjögren var en tilltrodd rådgivare, och Ragnar drog tillbaka köpet. Han kontaktade Forsslunds Verkstäder i Linköping som sålde General Motors produkter. Där beställde han en ljusblå Opel Olympia.
Opel Olympia presenterades 1935 och modellnamnet anknöt till de olympiska spelen i Berlin 1936. Modellen uppdaterades 1937 men slutade tillverkas 1940 när andra världskriget brutit ut. Efter kriget sattes den dock oförändrad i produktion igen och 1950 fick den lite modernare karosslinjer och en modigt bred grill.
Ragnars Olympia blev stilig i ljusblått, så stilig att när bilen levererades till Forsslunds så lyckades en släkting till bilförsäljaren överta kontraktet innan Ragnar fick hämta sin bil. Familjen Andersson fick snällt vänta till nästa leverans, vilket blev en beige Opel Olympia.
Valet stod mellan en begagnad Ford V8 eller en Citroën. Ragnar var inte storbonde men lutade ändå åt Ford. Affären var långt gången när kreaturshandlare Sjögren gav Ragnar rådet att köpa en ny bil istället.
Sjögren var en tilltrodd rådgivare, och Ragnar drog tillbaka köpet. Han kontaktade Forsslunds Verkstäder i Linköping som sålde General Motors produkter. Där beställde han en ljusblå Opel Olympia.
Opel Olympia presenterades 1935 och modellnamnet anknöt till de olympiska spelen i Berlin 1936. Modellen uppdaterades 1937 men slutade tillverkas 1940 när andra världskriget brutit ut. Efter kriget sattes den dock oförändrad i produktion igen och 1950 fick den lite modernare karosslinjer och en modigt bred grill.
Ragnars Olympia blev stilig i ljusblått, så stilig att när bilen levererades till Forsslunds så lyckades en släkting till bilförsäljaren överta kontraktet innan Ragnar fick hämta sin bil. Familjen Andersson fick snällt vänta till nästa leverans, vilket blev en beige Opel Olympia.
Leverans 1950!
Bilköpet startade krokigt och fortsatte snett under premiärturen från bilfirman. Framför polisstationen på Repslagargatan körde Ragnar på en parkerad bil. Det var en lätt krock men nybilskänslan fick en törn när nummerskylten förlorade ett hörn.
Snart blev Olympian lika mycket som hästen en del av familjen. Den gav sonen Göran sitt körkort och var ett färdmedel för första träffarna med hans blivande hustru. Och likt hästen hade Ragnar Anderssons Opel också sina egenheter.
Under en resa till släktingar i Stockholm häktade sig rattväxeln mellan 1:an och 2:an. Det var inte första gången men nu fastnade den på 2:ans växel när de passerade Slussen. Resan genom Stockholm mot Lidingö fortsatte med slirande koppling och med en kö med tutande stockholmare bakom Olympian.
Utöver växellådan kunde Olympian vid högersväng överraska förare och medtrafikanter med ett kraftigt tutande från signalhornet. Eftersom felet var svårt att åtgärda fick sonen Göran vid varje bilinspektion göra allt för att provkörningen alltid utfördes med vänstersväng.
Hästen bjöd aldrig på polisjakter, men det gjorde Opeln. På väg hem bakom den stora treekrade ratten satt Göran, påväg att hälsa på fästmön Birgitta, och i backspegeln tornade plötsligt en stor polisbil upp sig. Göran kände sig förföljd och gjorde till slut en rövare. Han drog fullt med toppventilsmotorn på 1,4 liter och 46 hästkrafter, men på raksträckan vid Gistad räckte inte 30-talstekniken längre och polisen kunde köra om Opeln.
Polisen stannade och blockerade vägen vid ett krön. Göran stannade lydigt men påpekade att ”här kan vi bli påkörda”. Polisen följde rådet och förflyttade ekipagen till en säkrare plats. Där förklarade konstaplarna att ett bakljus var trasigt. Snart kunde Göran åka vidare. Det är fortfarande oklart om det beror på hans dyra löfte att laga bakljuset eller att Görans svåger Ingvar var polis.
År 1965 köpte Ragnar en svart Opel Rekord från1956. Olympian ansågs ha gjort sitt och kördes fullt fungerande in på vagnsskullen. Ragnar gjorde flera försök att sälja bilen till skrothandlaren, men Göran parerade.
Opeln bidade sin tid till hösten 1991 då vagnsskullens tak hotade att rasa in. Till undsättning kom Göran och Birgittas son Henrik. Den resoluta planen var baklängesbogsering med hjälp av gårdens traktor, därefter start och provkörning.
Snart blev Olympian lika mycket som hästen en del av familjen. Den gav sonen Göran sitt körkort och var ett färdmedel för första träffarna med hans blivande hustru. Och likt hästen hade Ragnar Anderssons Opel också sina egenheter.
Under en resa till släktingar i Stockholm häktade sig rattväxeln mellan 1:an och 2:an. Det var inte första gången men nu fastnade den på 2:ans växel när de passerade Slussen. Resan genom Stockholm mot Lidingö fortsatte med slirande koppling och med en kö med tutande stockholmare bakom Olympian.
Utöver växellådan kunde Olympian vid högersväng överraska förare och medtrafikanter med ett kraftigt tutande från signalhornet. Eftersom felet var svårt att åtgärda fick sonen Göran vid varje bilinspektion göra allt för att provkörningen alltid utfördes med vänstersväng.
Hästen bjöd aldrig på polisjakter, men det gjorde Opeln. På väg hem bakom den stora treekrade ratten satt Göran, påväg att hälsa på fästmön Birgitta, och i backspegeln tornade plötsligt en stor polisbil upp sig. Göran kände sig förföljd och gjorde till slut en rövare. Han drog fullt med toppventilsmotorn på 1,4 liter och 46 hästkrafter, men på raksträckan vid Gistad räckte inte 30-talstekniken längre och polisen kunde köra om Opeln.
Polisen stannade och blockerade vägen vid ett krön. Göran stannade lydigt men påpekade att ”här kan vi bli påkörda”. Polisen följde rådet och förflyttade ekipagen till en säkrare plats. Där förklarade konstaplarna att ett bakljus var trasigt. Snart kunde Göran åka vidare. Det är fortfarande oklart om det beror på hans dyra löfte att laga bakljuset eller att Görans svåger Ingvar var polis.
År 1965 köpte Ragnar en svart Opel Rekord från1956. Olympian ansågs ha gjort sitt och kördes fullt fungerande in på vagnsskullen. Ragnar gjorde flera försök att sälja bilen till skrothandlaren, men Göran parerade.
Opeln bidade sin tid till hösten 1991 då vagnsskullens tak hotade att rasa in. Till undsättning kom Göran och Birgittas son Henrik. Den resoluta planen var baklängesbogsering med hjälp av gårdens traktor, därefter start och provkörning.
Henrik pumpade de torrspruckna originaldäcken som långsamt lyfte bilen från halmgolvet. Växellådan gav inte friläge för avfärd, men överlistades av Henriks flickvän som frikopplade under baklängesfärden ut i den gröna hagen. ”Det var en speciell syn” skrev Henrik i sina anteckningar.
Bränsle till provkörningen säkrades av pappa Göran från passagerarsidan med en bensinfylld flaska monterad på en käpp med slang ner till förgasaren. Olympian startade villigt och med Görans vajande droppställning kunde Henrik köra runt på bondgården i ett tutfritt vänstervarv tills 2:ans växel häktade sig igen. Bilfärden fick avslutas med en ny långtidsparkering i ena flygelbyggnaden.
Tjugoåtta år senare öppnar jag och Henriks syster Inger dörrarna till flygelbyggnaden. Garaget är trångt och taket är lågt. Vårljuset kikar försiktigt över våra axlar in på den breda grillen på Ragnars Opel Olympia. Karossen är täckt av ett tjockt dammlager, taket är prydligt garnerat med sädeskorn.
Bränsle till provkörningen säkrades av pappa Göran från passagerarsidan med en bensinfylld flaska monterad på en käpp med slang ner till förgasaren. Olympian startade villigt och med Görans vajande droppställning kunde Henrik köra runt på bondgården i ett tutfritt vänstervarv tills 2:ans växel häktade sig igen. Bilfärden fick avslutas med en ny långtidsparkering i ena flygelbyggnaden.
Tjugoåtta år senare öppnar jag och Henriks syster Inger dörrarna till flygelbyggnaden. Garaget är trångt och taket är lågt. Vårljuset kikar försiktigt över våra axlar in på den breda grillen på Ragnars Opel Olympia. Karossen är täckt av ett tjockt dammlager, taket är prydligt garnerat med sädeskorn.
Som äkta bonddotter är Inger inte sen att föreslå bogsering med traktor. Medan Inger hämtar traktorn så pumpar jag försiktigt däcken, ovetandes att de är 70 år gamla. Opeln reser sig tungt som en gammal man ur en djup fåtölj. Men sedan går bogseringen på luftfyllda hjul ut ur flygeln rullande lätt.
På grusplanen i solljuset, ser man hur liten Opel Olympia är. Den tjocka karossplåten är fläckad av ytrost men från golvet och uppåt är den förvånansvärt välbevarad.
Även bagageutrymme och motorrum har klarat sig väl från genomgående rost. Den välbevarade inredningen visar att bilen endast användes under 15 år.
Under golvmattorna finns det mesta av golvet kvar bortsett från förarens golvyta där ett fyrkantigt rosthål ramar in gruset under bilen. Även sparklådorna ömsar skinn.
Vi borstar av oss dammet och avslutar insatsen med kaffe och smörgås i gårdsbyggnaden. Ingers pappa Göran ansluter via Facetime och berättar historier om sin pappa Ragnar och familjens Opel Olympia. Göran var 14 år när de köpte bilen. Idag är han 83 och bor fortfarande kvar på gården.
Flygeln ska renoveras och ingen i släkten är intresserad av att ta hand om den gamla bilen. Efter 70 år inom en familj på samma bondgård ska Opeln nu säljas till högstbjudande på auktion. Auktionen på Tradera hittar du här https://www.tradera.com/item/399302582
Även bagageutrymme och motorrum har klarat sig väl från genomgående rost. Den välbevarade inredningen visar att bilen endast användes under 15 år.
Under golvmattorna finns det mesta av golvet kvar bortsett från förarens golvyta där ett fyrkantigt rosthål ramar in gruset under bilen. Även sparklådorna ömsar skinn.
Vi borstar av oss dammet och avslutar insatsen med kaffe och smörgås i gårdsbyggnaden. Ingers pappa Göran ansluter via Facetime och berättar historier om sin pappa Ragnar och familjens Opel Olympia. Göran var 14 år när de köpte bilen. Idag är han 83 och bor fortfarande kvar på gården.
Flygeln ska renoveras och ingen i släkten är intresserad av att ta hand om den gamla bilen. Efter 70 år inom en familj på samma bondgård ska Opeln nu säljas till högstbjudande på auktion. Auktionen på Tradera hittar du här https://www.tradera.com/item/399302582
Relaterade bildspel
Länkar
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.