Wenngarn. Ett ord: Succé! Tack alla ni som var fram och kikade, var nyfikna och pratade. Det är just ni som är bensinen till stolleprovet som jag och Kåre pysslat med de sista drygt 10 veckorna.
Två frågor som ställdes gång på gång under dagen på Wenngarn:
1) Har ni kört ner den för egen maskin?
2) Ska ni lacka den?
Svar:
1) Ja! Vi körde in den på Wenngarn för egen maskin men vi drog den på trailer på grund av att den var obesiktad samt diverse cirkulationsproblem.
2) Nej! Det kommer inte ske i detta skede, vi gillar den som den är!
Finns det någonting som skulle kunna ändra på det andra beslutet så är det ett erbjudande på omkromning av stötfångare och grill. Vi har två som gärna vill bjussa på en lackering av Plan 53 så det finns redan en del socker i skålen. Beslutet är med andra ord inte helt oåterkalleligt.
Men... Skulle vi lackera den gamle blank och få till blixtrande krom så hamnar vi i ett läge där den ser ut som ”alla andra” Chev 53'or. Hur katten ska vi då våga sladda grusväg som är bland det roligaste man kan göra med kläderna på?
Det är många beslut och många funderingar och vi tycker det är jättekul med allas synpunkter. Fortsätt så eftersom det är just kontakten med er läsare som får oss att fortsätta framåt och försöka ge er det ni/vi gillar.
På kvällen efter träffen när vi fått oss en middag och satt våra fruar på ett plan hem till Jämtland så lastade vi av Plan 53 på Sveavägen utanför Klassikergaraget. Det var en rätt häftig känsla att se vår Cheva efter gatan med tanke på hur den såg ut bara 2,5 månader innan. Vem hade kunnat ana ens i sin vildaste fantasi, knappt vi själva.
Nu var det hela som en enda lång utandning, vi hade klarat av vårt mål. Plan 53 är körbar och stod parkerad på Sveavägen i Stockholm. Det var stort.
Måndagen skulle nu ägnas åt bland annat professionell fotografering och en del filmande inför kommande artiklar i tidningen och på webben.
Simon Hamelius, Klassikers egen hovfotograf, tar suveräna bilder och det var en ren fröjd att ta del av hans jobb i Klassikers fotostudio.
Någon timme efter lunch så kunde vi lasta Plan 53 på trailern och börja rulla norrut. Kåre och jag summerade helgen och det var ju det här med besiktning. En ny vattenpump hade ju levererats redan lördag kväll. På den behövde vi flytta över remskivan sedan var det en handbroms som behövde sträckas. Var det något mer?
Jag ringde Mikael Jahrulf, vår besiktningsingenjör på Opus Bilprovning i Östersund...
– Kan ni komma på torsdag kl 09:10...
– Absolut! var mitt svar samtidigt som jag nickade till Kåre. Vi har en ny plan!
Strax före midnatt kunde vi köra in en rengblöt Cheva i verkstan samtidigt som jag överfölls av Mr Cleveland som tyckte hussen hade varit borta alldeles för länge. Hela caset var liksom avslutat, det var lite overkligt att inte behöva ställa klockan för hetsmek dagen efter.
Nu kändes det som vi hade nya oceaner av tid innan besiktning med endast lite småpyssel. Ni vet sån’t här trevligt grejande i garaget som oftast är så stimulerande.
Dagen efter skruvade jag loss och demonterade vattenpumpen. Som vi trodde var impeller och bakstycke gravt rostangripna. Spalten mellan pumpens skovlar och vägg var närmare fem millimeter. Det innebar att pumpen hade ett stort inre läckage och givetvis helkass verkningsgrad på låga varv.
Det var inte heller några större problem att flytta över det gamla remskivenavet till den nya pumpen. Till och med axelns diameter var den samma på nya respektive gamla pumpen. Vad är oddsen på det kan man ju fundera på.
Överlag är jag skeptisk till hokuspokus burkar som påstås "laga" dåliga delar i en bil. Men det finns undantag och just Bar’s produkter har visat sig funka rätt bra.
Med tanke på hur vår motor ser ut inne i blockets kylkanaler borde detta kunna göra nytta. Det har varit en mängd möss där och byggt bon. Ja vi ljuger inte, motorn stod ju i flera decennier i en lada och mängden råttskit vi blåst ur kylkanalerna talar sitt tydliga språk.
Därför när vi nu mest troligt fått ordning på kylcirkulationen så häller jag i en Bar’s Nural Radiator Cleaner. Det ska bli riktigt spännande att tappa ur vattnet efter att den fått verka.
Efter ett antal efterlysningar och sökningar så levererades äntligen vårt saknade Chevrolet märke som ska sitta på instrumentpanelen. Kåre gjorde fyndet en sen natt på Ebay och det var lite av en rysare över hoppet att hans bud skulle vinna. Så vackert och nu är instrumentpanelen äntligen komplett.
Kåre monterade sedan klädkrokarna i ren iver. Det gäller att se till han får sin dagliga dos av krom så att han inte blir grinig...
Handbromsen som sagt. Det räckte med en smärre justering och med bilen på pallbockar kontrollerades även eventuellt söl från axel och växellåda. Nu har vi i och för sig inte kört så många kilometer men kontroller gör vi ändå eftersom vi egentligen har liten koll på delarnas interna skick.
Remmen som håller batteriet på plats ville jag ersätta med en bättre anordning. Hobbybilar och pyssel är en sak som i princip aldrig tar slut men den här kvällens hobby var enbart rolig. Till och med de riktigt elaka fjädrarna som håller upp motorhuven kom på plats på under två minuter. Så nu slipper vi stygga pinnen för att hålla upp huven.
Förgasaren flödar över ibland. Jag har konstaterat att flottörventilen är rejält sliten och döm om min förvåning när Kåre levererar en repsats med ny flottör, ventil och packning till just en Chevrolet 1953. Varifrån han fått den visste han inte ens själv.
Strax före klockan nio torsdag morgon parkerade i utanför Opus bilprovning i Östersund. Sanningens minut men ärligt var varken jag eller Kåre speciellt nervösa. Kvällen före hade vi provkört och allt funkade enligt plan och vi trodde inte att Micke skulle kunna hitta någonting graverande nog för en anmärkning.
Kåre justerar ljusbilden och i övrigt är det idel nyfikna medarbetare till Micke och Göran Ottosson som kommer in i hallen och vill spana in Plan 53.
Vi får ett rent besiktningsprotokoll utan anmärkningar och känslan är direkt omtumlande när vi kan ta den obligatoriska bilden med klara papper utanför besiktningsstationen.
Ett stort tack Micke och Göran på Opus Östersund. Ni två vet att möta oss biltokar på ett mycket vettigt och sunt sätt. All cred och kärlek till er.
I vanliga fall måste man vänta några dagar efter att Bilprovningen tryckt "enter" på godkänd registrerings- och kontrollbesiktning. Transportstyrelsen vill ju ha någon dag på sig att tillverka och skicka ut nummerskyltarna.
Men eftersom vi har några skäl att omgående kunna ta Plan 53 i bruk och kunna köra på vägen gatlegal och med nummerskyltar så besökte jag polisen direkt efter godkänd registrering och på ställning för att få ut ett par tillfälliga skyltar.
Det innebär att vi kan nu den 21 september 2017 säga: Välkommen ut på vägen igen SHA 064!
Det är nu det verkliga äventyret börjar.
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
1) Har ni kört ner den för egen maskin?
2) Ska ni lacka den?
Svar:
1) Ja! Vi körde in den på Wenngarn för egen maskin men vi drog den på trailer på grund av att den var obesiktad samt diverse cirkulationsproblem.
2) Nej! Det kommer inte ske i detta skede, vi gillar den som den är!
Finns det någonting som skulle kunna ändra på det andra beslutet så är det ett erbjudande på omkromning av stötfångare och grill. Vi har två som gärna vill bjussa på en lackering av Plan 53 så det finns redan en del socker i skålen. Beslutet är med andra ord inte helt oåterkalleligt.
Men... Skulle vi lackera den gamle blank och få till blixtrande krom så hamnar vi i ett läge där den ser ut som ”alla andra” Chev 53'or. Hur katten ska vi då våga sladda grusväg som är bland det roligaste man kan göra med kläderna på?
Det är många beslut och många funderingar och vi tycker det är jättekul med allas synpunkter. Fortsätt så eftersom det är just kontakten med er läsare som får oss att fortsätta framåt och försöka ge er det ni/vi gillar.
På kvällen efter träffen när vi fått oss en middag och satt våra fruar på ett plan hem till Jämtland så lastade vi av Plan 53 på Sveavägen utanför Klassikergaraget. Det var en rätt häftig känsla att se vår Cheva efter gatan med tanke på hur den såg ut bara 2,5 månader innan. Vem hade kunnat ana ens i sin vildaste fantasi, knappt vi själva.
Nu var det hela som en enda lång utandning, vi hade klarat av vårt mål. Plan 53 är körbar och stod parkerad på Sveavägen i Stockholm. Det var stort.
Måndagen skulle nu ägnas åt bland annat professionell fotografering och en del filmande inför kommande artiklar i tidningen och på webben.
Simon Hamelius, Klassikers egen hovfotograf, tar suveräna bilder och det var en ren fröjd att ta del av hans jobb i Klassikers fotostudio.
Någon timme efter lunch så kunde vi lasta Plan 53 på trailern och börja rulla norrut. Kåre och jag summerade helgen och det var ju det här med besiktning. En ny vattenpump hade ju levererats redan lördag kväll. På den behövde vi flytta över remskivan sedan var det en handbroms som behövde sträckas. Var det något mer?
Jag ringde Mikael Jahrulf, vår besiktningsingenjör på Opus Bilprovning i Östersund...
– Kan ni komma på torsdag kl 09:10...
– Absolut! var mitt svar samtidigt som jag nickade till Kåre. Vi har en ny plan!
Strax före midnatt kunde vi köra in en rengblöt Cheva i verkstan samtidigt som jag överfölls av Mr Cleveland som tyckte hussen hade varit borta alldeles för länge. Hela caset var liksom avslutat, det var lite overkligt att inte behöva ställa klockan för hetsmek dagen efter.
Nu kändes det som vi hade nya oceaner av tid innan besiktning med endast lite småpyssel. Ni vet sån’t här trevligt grejande i garaget som oftast är så stimulerande.
Dagen efter skruvade jag loss och demonterade vattenpumpen. Som vi trodde var impeller och bakstycke gravt rostangripna. Spalten mellan pumpens skovlar och vägg var närmare fem millimeter. Det innebar att pumpen hade ett stort inre läckage och givetvis helkass verkningsgrad på låga varv.
Det var inte heller några större problem att flytta över det gamla remskivenavet till den nya pumpen. Till och med axelns diameter var den samma på nya respektive gamla pumpen. Vad är oddsen på det kan man ju fundera på.
Överlag är jag skeptisk till hokuspokus burkar som påstås "laga" dåliga delar i en bil. Men det finns undantag och just Bar’s produkter har visat sig funka rätt bra.
Med tanke på hur vår motor ser ut inne i blockets kylkanaler borde detta kunna göra nytta. Det har varit en mängd möss där och byggt bon. Ja vi ljuger inte, motorn stod ju i flera decennier i en lada och mängden råttskit vi blåst ur kylkanalerna talar sitt tydliga språk.
Därför när vi nu mest troligt fått ordning på kylcirkulationen så häller jag i en Bar’s Nural Radiator Cleaner. Det ska bli riktigt spännande att tappa ur vattnet efter att den fått verka.
Efter ett antal efterlysningar och sökningar så levererades äntligen vårt saknade Chevrolet märke som ska sitta på instrumentpanelen. Kåre gjorde fyndet en sen natt på Ebay och det var lite av en rysare över hoppet att hans bud skulle vinna. Så vackert och nu är instrumentpanelen äntligen komplett.
Kåre monterade sedan klädkrokarna i ren iver. Det gäller att se till han får sin dagliga dos av krom så att han inte blir grinig...
Handbromsen som sagt. Det räckte med en smärre justering och med bilen på pallbockar kontrollerades även eventuellt söl från axel och växellåda. Nu har vi i och för sig inte kört så många kilometer men kontroller gör vi ändå eftersom vi egentligen har liten koll på delarnas interna skick.
Remmen som håller batteriet på plats ville jag ersätta med en bättre anordning. Hobbybilar och pyssel är en sak som i princip aldrig tar slut men den här kvällens hobby var enbart rolig. Till och med de riktigt elaka fjädrarna som håller upp motorhuven kom på plats på under två minuter. Så nu slipper vi stygga pinnen för att hålla upp huven.
Förgasaren flödar över ibland. Jag har konstaterat att flottörventilen är rejält sliten och döm om min förvåning när Kåre levererar en repsats med ny flottör, ventil och packning till just en Chevrolet 1953. Varifrån han fått den visste han inte ens själv.
Strax före klockan nio torsdag morgon parkerade i utanför Opus bilprovning i Östersund. Sanningens minut men ärligt var varken jag eller Kåre speciellt nervösa. Kvällen före hade vi provkört och allt funkade enligt plan och vi trodde inte att Micke skulle kunna hitta någonting graverande nog för en anmärkning.
Kåre justerar ljusbilden och i övrigt är det idel nyfikna medarbetare till Micke och Göran Ottosson som kommer in i hallen och vill spana in Plan 53.
Vi får ett rent besiktningsprotokoll utan anmärkningar och känslan är direkt omtumlande när vi kan ta den obligatoriska bilden med klara papper utanför besiktningsstationen.
Ett stort tack Micke och Göran på Opus Östersund. Ni två vet att möta oss biltokar på ett mycket vettigt och sunt sätt. All cred och kärlek till er.
I vanliga fall måste man vänta några dagar efter att Bilprovningen tryckt "enter" på godkänd registrerings- och kontrollbesiktning. Transportstyrelsen vill ju ha någon dag på sig att tillverka och skicka ut nummerskyltarna.
Men eftersom vi har några skäl att omgående kunna ta Plan 53 i bruk och kunna köra på vägen gatlegal och med nummerskyltar så besökte jag polisen direkt efter godkänd registrering och på ställning för att få ut ett par tillfälliga skyltar.
Det innebär att vi kan nu den 21 september 2017 säga: Välkommen ut på vägen igen SHA 064!
Det är nu det verkliga äventyret börjar.
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.