Julle och Kåre går på skogspromenad, och hittar inte bara en 53:a till, utan två! Fridag med avkoppling i skog och mark!
Efter att vi drog igång Plan 53 så har alla dessa små muntra påminnelser om att något skett i den digitala världen ökat. Det är ett flöde med hurrarop, digitala ryggdunkar och en hel del olika tips. Kul!
Och helt klart har vår galenskapsidé med att laga och sätta ihop Gamlingen för att köra den Wenngarn om lite styvt 50 dagar fått många intresserade.
Även en del som egentligen inte alls gillar bilar verkar följa oss och vi har pratat sinsemellan om att folk slår säkert vad om vi ska lyckas eller ej, för så galen verkar kanske vår ide vara i mångas ögon.
Ok, folk får tycka vad dom vill men visst ger support med positiva ord både kraft och energi men framförallt ett - "jävlar anamma, det här ska vi lyckas med"...
Vi kör på rätt hårt och än känns det som att tiden är med oss, mycket tack vara villiga hjälpsamma händer som gärna kommer och ger ett handtag eller två. Tack!
Men mellan rövarpassen kan det ändå behövas en del återhämtning och laddning av batterier och vad passar då bättre än en massa frisk luft och skogsliv? Precis, exakt så planen var liksom klar redan innan vi egentligen visste om det.
Ola Viklund heter han som egentligen är orsaken och som startade det hela. Ola är en digital vän, en följare och en av alla er därute i det digitala och analoga bruset som helt klart tycker det vi pysslar med är himla skoj.
Ola messade mig om att han visste om en 53'a som kunde eventuellt ha de prylar vi saknade. Han sockrade dessutom sitt messenger-meddelande med en bild och det var ungefär som att bränna av en raket med massor av obetänksamma tankar och knäppa idéer – som om vi inte hade nog av sådana.
Men bilden på Chevrolet 1953-vraket som dessutom hade färgen Woodland Green – alltså samma som vår. Då fanns det liksom ingen återvändo för den där måste vi bara spana in.
Jag ringde Richard Öhman i Helgum, ägaren till 53-vraket och visst var vi välkomna att kika. Dessutom fanns möjlighet att om inte bara få ta de smådelar vi saknade utan vi kunde kanske till och med få köpa loss Chevan som den stod. Precis som det var just det både jag och Kåre behövde höra just då.
Kåre kunde komma loss några timmar tidigare från sitt jobb bjöd på strålande solsken och värme så valet att åka i min Firebird cab var enkelt, friskluft... Check!
Skogslivet visste vi i samma stund som vi rullade norrut att vi också skulle kunna sätta check på. För ingen resa tillsammans utan åtminstone ett par skogsvrak så är det bara.
En gammal traktor ställd på trekvart nere vid infarten till Richards traktormuseum visade oss rätt uppför en lång backe.
Nu var det nära men varken jag eller Kåre hade i våra vildaste drömmar kunnat ana att där längst upp på backen, alldeles efter vi svängt in, skulle hitta ett fullstort ånglok!
Det var direkt overkligt. Flera kilometer från närmaste järnväg men framför allt efter den långa jättebacken. Där längst uppe på högsta punkten i en liten by där det är fler ödehus än bofasta, ett helt stort ånglok från SJ!
Kåre och jag garvade. "Det är precis som vanligt", stönade Kåre. "Det blir bara nåt tok när vi är ute och åker."
Richards 53:a var mer än dålig. Golvet existerade varken i kupé eller i skuff. Den var ungefär så dålig som alla gamla skogsvrak brukar vara. Förvånade studerade vi tanken som hade sin botten i höjd med det tidigare helt förintade skuffgolvet.
Den här var precis som vår svenskbyggd i Hammarbyhamnen och ett chassinummer inte ens ett 100-tal över vår. Tanken svindlar, de kanske har stått på samma leveransparkering.
Ändå var det fyndläge deluxe eftersom vraket och Richard gav oss knapparna till värme-reglage, ljusomkopplare, ventilationsreglage, innerdörrhandtag och en original täckplåt över radiohålet. LYCKA!
Täckplåten har Kåre sett dyr på E-bay. Småplock javisst men en hopplös tidspillan om delarna måste sökas var för sig.
Tack Richard Öhman, vi kommer på besök till nästa sommar, bjuder på åktur och vill sladda runt på din stora grusplan med vår 53:a!
Vi åkte vidare genom sommarkvällen med fälld sufflett och det var en sån där kväll vi kommer leva länge på.
Middagen på grillen i Ramsele blev rätt sen men vad gjorde det. Både Kåre och jag behövde samla intrycken från dagen och ett antal andra fotade skogsvrak innan det var dags för nästa Chevrolet 1953 som stod på tur dryga två mil norr om Ramsele.
Vi hängde på Magnus Sidéns tokfräna amerikanska Ford Crown Victoria Police Interceptor snutbil tagen direkt från staterna med bland annat original "push guard" kvar i fronten. Det kändes nästan som om vi var där och riskerade träffa på outlaws när vi stannade dryga milen efter en mindre väg.
Det var otroligt med mygg i gläntan där Magnus visade oss Chevroleten och den var dålig. Den var också utan golv och gav oss ett lågt sovande intryck där den stod nedsjunken på bromstrummorna.
Svenskbyggd även den här men långt från vår i chassinummer.
Bakljuskrom och solskyddsfäste skulle Magnus ordna till oss. Tack!
Hoppas på mer bilåka och surr nästa gång.
Klockan var närmare tolv på natten när vi gjorde sista skogsvrakskollen och fotade en Citroen Berline 11, Vauxhall, Hillman och något som udda som en Henry J, när såg du en sådan sist?
50 dagar kvar
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Och helt klart har vår galenskapsidé med att laga och sätta ihop Gamlingen för att köra den Wenngarn om lite styvt 50 dagar fått många intresserade.
Även en del som egentligen inte alls gillar bilar verkar följa oss och vi har pratat sinsemellan om att folk slår säkert vad om vi ska lyckas eller ej, för så galen verkar kanske vår ide vara i mångas ögon.
Ok, folk får tycka vad dom vill men visst ger support med positiva ord både kraft och energi men framförallt ett - "jävlar anamma, det här ska vi lyckas med"...
Vi kör på rätt hårt och än känns det som att tiden är med oss, mycket tack vara villiga hjälpsamma händer som gärna kommer och ger ett handtag eller två. Tack!
Men mellan rövarpassen kan det ändå behövas en del återhämtning och laddning av batterier och vad passar då bättre än en massa frisk luft och skogsliv? Precis, exakt så planen var liksom klar redan innan vi egentligen visste om det.
Ola Viklund heter han som egentligen är orsaken och som startade det hela. Ola är en digital vän, en följare och en av alla er därute i det digitala och analoga bruset som helt klart tycker det vi pysslar med är himla skoj.
Ola messade mig om att han visste om en 53'a som kunde eventuellt ha de prylar vi saknade. Han sockrade dessutom sitt messenger-meddelande med en bild och det var ungefär som att bränna av en raket med massor av obetänksamma tankar och knäppa idéer – som om vi inte hade nog av sådana.
Men bilden på Chevrolet 1953-vraket som dessutom hade färgen Woodland Green – alltså samma som vår. Då fanns det liksom ingen återvändo för den där måste vi bara spana in.
Jag ringde Richard Öhman i Helgum, ägaren till 53-vraket och visst var vi välkomna att kika. Dessutom fanns möjlighet att om inte bara få ta de smådelar vi saknade utan vi kunde kanske till och med få köpa loss Chevan som den stod. Precis som det var just det både jag och Kåre behövde höra just då.
Kåre kunde komma loss några timmar tidigare från sitt jobb bjöd på strålande solsken och värme så valet att åka i min Firebird cab var enkelt, friskluft... Check!
Skogslivet visste vi i samma stund som vi rullade norrut att vi också skulle kunna sätta check på. För ingen resa tillsammans utan åtminstone ett par skogsvrak så är det bara.
En gammal traktor ställd på trekvart nere vid infarten till Richards traktormuseum visade oss rätt uppför en lång backe.
Nu var det nära men varken jag eller Kåre hade i våra vildaste drömmar kunnat ana att där längst upp på backen, alldeles efter vi svängt in, skulle hitta ett fullstort ånglok!
Det var direkt overkligt. Flera kilometer från närmaste järnväg men framför allt efter den långa jättebacken. Där längst uppe på högsta punkten i en liten by där det är fler ödehus än bofasta, ett helt stort ånglok från SJ!
Kåre och jag garvade. "Det är precis som vanligt", stönade Kåre. "Det blir bara nåt tok när vi är ute och åker."
Richards 53:a var mer än dålig. Golvet existerade varken i kupé eller i skuff. Den var ungefär så dålig som alla gamla skogsvrak brukar vara. Förvånade studerade vi tanken som hade sin botten i höjd med det tidigare helt förintade skuffgolvet.
Den här var precis som vår svenskbyggd i Hammarbyhamnen och ett chassinummer inte ens ett 100-tal över vår. Tanken svindlar, de kanske har stått på samma leveransparkering.
Ändå var det fyndläge deluxe eftersom vraket och Richard gav oss knapparna till värme-reglage, ljusomkopplare, ventilationsreglage, innerdörrhandtag och en original täckplåt över radiohålet. LYCKA!
Täckplåten har Kåre sett dyr på E-bay. Småplock javisst men en hopplös tidspillan om delarna måste sökas var för sig.
Tack Richard Öhman, vi kommer på besök till nästa sommar, bjuder på åktur och vill sladda runt på din stora grusplan med vår 53:a!
Vi åkte vidare genom sommarkvällen med fälld sufflett och det var en sån där kväll vi kommer leva länge på.
Middagen på grillen i Ramsele blev rätt sen men vad gjorde det. Både Kåre och jag behövde samla intrycken från dagen och ett antal andra fotade skogsvrak innan det var dags för nästa Chevrolet 1953 som stod på tur dryga två mil norr om Ramsele.
Vi hängde på Magnus Sidéns tokfräna amerikanska Ford Crown Victoria Police Interceptor snutbil tagen direkt från staterna med bland annat original "push guard" kvar i fronten. Det kändes nästan som om vi var där och riskerade träffa på outlaws när vi stannade dryga milen efter en mindre väg.
Det var otroligt med mygg i gläntan där Magnus visade oss Chevroleten och den var dålig. Den var också utan golv och gav oss ett lågt sovande intryck där den stod nedsjunken på bromstrummorna.
Svenskbyggd även den här men långt från vår i chassinummer.
Bakljuskrom och solskyddsfäste skulle Magnus ordna till oss. Tack!
Hoppas på mer bilåka och surr nästa gång.
Klockan var närmare tolv på natten när vi gjorde sista skogsvrakskollen och fotade en Citroen Berline 11, Vauxhall, Hillman och något som udda som en Henry J, när såg du en sådan sist?
50 dagar kvar
Text och foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
När det oväntatde händer. Hitta ett fullstort ånglok från tidigt 1900-tal bara sådär.
Richard Öhmans Chevrolet 1953. Så dålig men guld värt för oss som hittade precis just det vi saknar.
Tanken sitter ovanför det som en gång var skuffgolv.
53'an hos richard gav oss mycket av småprylarna vi saknar.
En raggarkapitän på god väg att bli blomlåda
Ford Consul intill bland annat en Merca "Bulle" Opel Rekord och Volvo Pv
Magnus Sidéns Ford Crown Victoria Police Interceptor är en anonym vagn som väcker massor med uppmärksamhet
Jag går gärna loss på USA truckar. GMC'n är en ball modell men den här är tyvärr förnedrad med en Merca diesel
Chevrolet 1953 med ett bakljus som har mycket bättre krom är på Kåres och min.
Kåre har mer än svårt att stå still. Det var ohyggligt med mygg
Det är en sån här syn som startar tankar på att bärga och rädda.
För drygt 30 år sedan fotade jag den här bussen med ganska intakt kaross. Nu är det inte mycket kvar.
En delad tidig 50-tals Ford Taunus ser lite surmulen ut
Citroen B11´an ligger djupt i lingonriset
En Henry J är inte det vanligaste skogsvraket.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.