En trilskande torkarmotor, en dörr som inte har rätt färg och en massa annat som måste fixas innan Plan 53 kan dra Plan Farfar till Elmia. Julle och Kåre lägger i överväxeln. Igen.
Bilsport Performance and Custom Motor Show på Elmia och köra till Jönköping om mindre än en månad ja... Det var en av anledningarna till jag och Kåre Torfjäll körde ut Chevan till min verkstad i Ås.
Femtiotrean är väl egentligen bara tanka upp och dra iväg med men som vanligt med hobbybilar så finns det i regel alltid något att göra.
Det är allt från en simpel skruv som lossnat till större saker – det är ett evigt underhåll. Även om Kåre har jobbat på bra med en massa småfix på Chevan så är det fortfarande ett antal större saker som vi vill fixa. En del prylar har visat sig efter vi startade upp och började köra med bilen.
Ett lite väl brölande avgassystem är en sak. En tempmätare som inte fungerar en annan. Och så skulle vilja ha in underhållning i kupén, alltså en poplåda. Ska vi nu sitta och köra drygt 70 mil enkel resa med jättetrailern efter så vill det nog till att kunna ha lite dunka-dunka under tiden vi åker.
Vi började med att plocka ut fram- och baksoffa och mer om det kommer längre fram. Men det var precis som Plan 53 kände på sig att nu blir det massor med kärlek, för en stund senare ballade torkaren på passagerarsidan ur totalt.
Hur många gånger vi har dragit fast den hittills går inte att räkna. Nåt har varit knas mellan torkararm och det som driver den under instrumentpanelen. För rätt vad det är så har den lagt av och så har bara torkaren framför föraren fungerat.
Det är i och för sig rätt märkligt. Ni vet den där Murphy... Alltså lagen om alltings jävlighet så borde rimligtvis torkaren framför föraren dö först, inte den på passagerarsidan. Men nu var det faktiskt så.
Kanske var det inte så jävligt ändå...? Jodå det var det! Torkarmekaniken på en Chevrolet 1953 är en ingenjörskonst av rang. Där har de helt klart funderat.
Inte nog med att motorn driver en sinnrikt konstruerad linbana åt två håll med små wires och hjul. Dessutom har vi torkarspindelns inre mekanik. Den borde vara rätt simpel med ett hjul som dras fram och åter längst upp, inne, under, bakom... Ja ni fattar, längst upp under instrumentbrädan. Som vevar torkaren fram och åter där på andra sidan utanför bilen.
Jag kan ju säga såhär: simpel var ett rejält understatement. Torkarspindeln är en liten pryl innehållandes två wirehjul, en vridfjäder, axel, brickor, en 6 cm lång skruv, ytterligare nån bricka, hylsa till torkararmen, hus, genomföring, stor mutter, täckbricka med spolarmunstycke...
Ehhhh…. ja ungefär hjärnblödning deluxe och där inne med den här axeln som ska åka fram och tillbaka är det nånting som inte gör att den åker fram och tillbaka.
Vi hittade en komplett NOS torkarmotor på E-bay för drygt 3 000 spänn. Den köpte vi inte. Kåre hittade en annan som kostade hälften. Den köpte vi inte heller.
När Kåre lite bedrövat åkte hem gick jag in och tänkte de var väl själva f-n också ska vi behöva robba en Opel eller kanske en Fiat för att få fart på torkarn? Jag satt väl å tjura nån timme sådär innan jag började fintänka. Sedan gick jag ut och lagade, bara sådär. Blev förvånad själv.
Ena bakdörren har både jag och Kåre retat oss på. Den skämmer 53:ans övriga rätt fräna patinerade skick på så sätt att dörren helt enkelt är skitful i jämförelse av bilen i övrigt.
Kåre kan få slipa ner dörren. Själv hatar jag sådant tråkjobb men jag håller gärna i färgsprutan, det är bara roligt för då händer massor på en och samma gång.
Jag hade först en lite lös ide om att vi kanske skulle lacka dörrjäkeln inne på Elmia inför publik. Men jag sansade mig för då om någon gång borde det finnas risk att vi blir utslängda.
Tanken är dock det ska vara "lite verkstad" på Elmia. Både Plan 53 och Farfar kommer stå i Verktygsbodens stora monter och där ska vi ha aktivitet. Så vi får väl se ifall vi sparar eller tar med något bra fix att pyssla med där. Det kommer hur som vara massor att både kika och fingra på.
Givetvis kommer både jag och Kåre även finnas i närheten så missa nu inte årets chans att detaljstudera både oss, 53:an och Farfar.
28 dagar kvar
Femtiotrean är väl egentligen bara tanka upp och dra iväg med men som vanligt med hobbybilar så finns det i regel alltid något att göra.
Det är allt från en simpel skruv som lossnat till större saker – det är ett evigt underhåll. Även om Kåre har jobbat på bra med en massa småfix på Chevan så är det fortfarande ett antal större saker som vi vill fixa. En del prylar har visat sig efter vi startade upp och började köra med bilen.
Ett lite väl brölande avgassystem är en sak. En tempmätare som inte fungerar en annan. Och så skulle vilja ha in underhållning i kupén, alltså en poplåda. Ska vi nu sitta och köra drygt 70 mil enkel resa med jättetrailern efter så vill det nog till att kunna ha lite dunka-dunka under tiden vi åker.
Vi började med att plocka ut fram- och baksoffa och mer om det kommer längre fram. Men det var precis som Plan 53 kände på sig att nu blir det massor med kärlek, för en stund senare ballade torkaren på passagerarsidan ur totalt.
Hur många gånger vi har dragit fast den hittills går inte att räkna. Nåt har varit knas mellan torkararm och det som driver den under instrumentpanelen. För rätt vad det är så har den lagt av och så har bara torkaren framför föraren fungerat.
Det är i och för sig rätt märkligt. Ni vet den där Murphy... Alltså lagen om alltings jävlighet så borde rimligtvis torkaren framför föraren dö först, inte den på passagerarsidan. Men nu var det faktiskt så.
Kanske var det inte så jävligt ändå...? Jodå det var det! Torkarmekaniken på en Chevrolet 1953 är en ingenjörskonst av rang. Där har de helt klart funderat.
Inte nog med att motorn driver en sinnrikt konstruerad linbana åt två håll med små wires och hjul. Dessutom har vi torkarspindelns inre mekanik. Den borde vara rätt simpel med ett hjul som dras fram och åter längst upp, inne, under, bakom... Ja ni fattar, längst upp under instrumentbrädan. Som vevar torkaren fram och åter där på andra sidan utanför bilen.
Jag kan ju säga såhär: simpel var ett rejält understatement. Torkarspindeln är en liten pryl innehållandes två wirehjul, en vridfjäder, axel, brickor, en 6 cm lång skruv, ytterligare nån bricka, hylsa till torkararmen, hus, genomföring, stor mutter, täckbricka med spolarmunstycke...
Ehhhh…. ja ungefär hjärnblödning deluxe och där inne med den här axeln som ska åka fram och tillbaka är det nånting som inte gör att den åker fram och tillbaka.
Vi hittade en komplett NOS torkarmotor på E-bay för drygt 3 000 spänn. Den köpte vi inte. Kåre hittade en annan som kostade hälften. Den köpte vi inte heller.
När Kåre lite bedrövat åkte hem gick jag in och tänkte de var väl själva f-n också ska vi behöva robba en Opel eller kanske en Fiat för att få fart på torkarn? Jag satt väl å tjura nån timme sådär innan jag började fintänka. Sedan gick jag ut och lagade, bara sådär. Blev förvånad själv.
Ena bakdörren har både jag och Kåre retat oss på. Den skämmer 53:ans övriga rätt fräna patinerade skick på så sätt att dörren helt enkelt är skitful i jämförelse av bilen i övrigt.
Kåre kan få slipa ner dörren. Själv hatar jag sådant tråkjobb men jag håller gärna i färgsprutan, det är bara roligt för då händer massor på en och samma gång.
Jag hade först en lite lös ide om att vi kanske skulle lacka dörrjäkeln inne på Elmia inför publik. Men jag sansade mig för då om någon gång borde det finnas risk att vi blir utslängda.
Tanken är dock det ska vara "lite verkstad" på Elmia. Både Plan 53 och Farfar kommer stå i Verktygsbodens stora monter och där ska vi ha aktivitet. Så vi får väl se ifall vi sparar eller tar med något bra fix att pyssla med där. Det kommer hur som vara massor att både kika och fingra på.
Givetvis kommer både jag och Kåre även finnas i närheten så missa nu inte årets chans att detaljstudera både oss, 53:an och Farfar.
28 dagar kvar
Relaterade bildspel
Länkar
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.