Det är nu full rulle på Gamlingen och Kåre och Julle har verkligen börjat hittat formen. Det är 53 dagar kvar...
Det blev inte någon lugn sommar det här. Vi kör minst två stadiga "Hobby" som vi kallar det per vecka och offrar lördagar och ibland även söndagar.
Förutom detta blir det även en hel del privata timmar med småsaker på varsitt håll – tempot är i mångas ögon rätt ursinnigt.
Det dyker givetvis upp en hel del lokala nyfikna men vi har från början satt en rätt strikt linje att det är rätt värdelöst att stå och spilla timmar på enbart surr i verkstan. Folk får gärna besöka oss men då är det "overall på" som gäller eftersom vår tidsplan är mer än tajt.
Tom Pettersson "Kapten Rödskägg", en god vän från Eskilstuna, tog oss på orden och ramlade in en kväll när det var hobby och vi skulle lacka ramen.
Helt perfekt och Tom fick genast en massa uppgifter som att hjälpa till att nita ihop balkar och till exempel börja maska av detaljer inför lackeringen. STORT tack Tom, du är både en rolig figur och en kär vän!
Under ett bilprojekts fortskridande brukar man ju ha olika etappmål. Ofta blir det enklare att överblicka och ta en bit i taget och även om allt sker på en gång i frågan om Plan 53 så var ett etappmål ramen.
Kåre och jag var väl inte alldeles överens om hur långt vi skulle driva jobbet på ramen. Jag var redan från början inne på att lacka den och jag tror Kåre då tänkte i ett större perspektiv med blästring och total delning.
Men vi var från första stund rörande ense om att den inte skulle rivas mer än nödvändigt. Men kan man göra så? Alltså ge tusan i att blästra och behålla massa detaljer kvar. Är det okej att bara slipa det vi kommer åt och sedan bara ösa färg över rubbet och hur bra blir det?
Ångtvätten med sitt 140-gradiga vatten hade sopat bort rubbet av gammal olja, färg och skit. Stora delar av ramen har Kåre dragit av med en så kallad "grovrengörare" som är ruskigt effektiv på en vinkelslip.
Jag har målat mycket konstiga saker med färgsprutan och just detta med att komma åt brukar vara det största problemet.
Men med ramen uppsatt i karossnurran så blir det väldigt enkelt att under lackeringen vrida och vända åt alla håll. Det innebär att det blir hyggligt enkelt att komma åt att kunna få färg även på svåråtkomliga ställen.
Innan jag anslöt luftslangen till sprutan kom vi överens om att först ställa ramen på sidan. Sedan går vi över alla ytor både från undersidan och ovan. Sedan vrider vi den på sidan åt andra hållet och repeterar vilket innebär vi har täckning överallt.
Andra vändan så kör vi den rättvänd och avslutar med ramen vriden upp och ner. Då undrar kanske någon, varför avsluta med den upp och ner? Jopp, det är från det hållet alla nyfikna kommer att se den när karossen är på och undrar hur fasen vår gamling ser ut under skalet...
Färgen vi använder heter Temadur. Det är en industrilack som har ett helt gäng med fördelar som exempelvis grund, rostskydd och topplack i ett. Den är godkänd för invändig målning av fartyg och kan brytas i hela RAL-skalans kulörer sen det bästa av allt, dkostar billigt i jämförelse med traditionella tvåkomponents lackburkar.
Temadur finns i olika glansdelar, täcker bra och är superenkel att lägga med ett bra resultat. Kort sagt bara fördelar och framförallt det där med fartyg tycker vi om.
Massor av tips på delar, hela bilar och annat strömmar in och det är kul. Det blir ett ett härligt kvitto på att det vi gör gillas och att ni engagerar er i vårt projekt.
John Asplund från Långviksmon skickade ett meddelande om att han hade två stycken Chevrolet 1953 fälgar skodda med däck med märke Trelleborg TAXI, bara en sådan sak. Dessutom kunde han ta med dessa hit till Östersund helt gratis under en planerad semestertripp. Tänk – det finns inga problem utan enbart möjligheter!
För när det gäller så är de digitala medierna som vi rör oss i ett helt fantastiskt verktyg att använda till att få kontakt med likasinnade. Jag ror faktiskt vi ska fira vår nästa och tionde uppdatering i den här sommarföljetongen med en Chevrolet 1953 vraktipsresa. Den inleddes med att jag och Kåre gapade av förvåning hittade ett fullstort ånglok parkerat längst upp i en liten by...
Inte missa!
53 dagar kvar
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Förutom detta blir det även en hel del privata timmar med småsaker på varsitt håll – tempot är i mångas ögon rätt ursinnigt.
Det dyker givetvis upp en hel del lokala nyfikna men vi har från början satt en rätt strikt linje att det är rätt värdelöst att stå och spilla timmar på enbart surr i verkstan. Folk får gärna besöka oss men då är det "overall på" som gäller eftersom vår tidsplan är mer än tajt.
Tom Pettersson "Kapten Rödskägg", en god vän från Eskilstuna, tog oss på orden och ramlade in en kväll när det var hobby och vi skulle lacka ramen.
Helt perfekt och Tom fick genast en massa uppgifter som att hjälpa till att nita ihop balkar och till exempel börja maska av detaljer inför lackeringen. STORT tack Tom, du är både en rolig figur och en kär vän!
Under ett bilprojekts fortskridande brukar man ju ha olika etappmål. Ofta blir det enklare att överblicka och ta en bit i taget och även om allt sker på en gång i frågan om Plan 53 så var ett etappmål ramen.
Kåre och jag var väl inte alldeles överens om hur långt vi skulle driva jobbet på ramen. Jag var redan från början inne på att lacka den och jag tror Kåre då tänkte i ett större perspektiv med blästring och total delning.
Men vi var från första stund rörande ense om att den inte skulle rivas mer än nödvändigt. Men kan man göra så? Alltså ge tusan i att blästra och behålla massa detaljer kvar. Är det okej att bara slipa det vi kommer åt och sedan bara ösa färg över rubbet och hur bra blir det?
Ångtvätten med sitt 140-gradiga vatten hade sopat bort rubbet av gammal olja, färg och skit. Stora delar av ramen har Kåre dragit av med en så kallad "grovrengörare" som är ruskigt effektiv på en vinkelslip.
Jag har målat mycket konstiga saker med färgsprutan och just detta med att komma åt brukar vara det största problemet.
Men med ramen uppsatt i karossnurran så blir det väldigt enkelt att under lackeringen vrida och vända åt alla håll. Det innebär att det blir hyggligt enkelt att komma åt att kunna få färg även på svåråtkomliga ställen.
Innan jag anslöt luftslangen till sprutan kom vi överens om att först ställa ramen på sidan. Sedan går vi över alla ytor både från undersidan och ovan. Sedan vrider vi den på sidan åt andra hållet och repeterar vilket innebär vi har täckning överallt.
Andra vändan så kör vi den rättvänd och avslutar med ramen vriden upp och ner. Då undrar kanske någon, varför avsluta med den upp och ner? Jopp, det är från det hållet alla nyfikna kommer att se den när karossen är på och undrar hur fasen vår gamling ser ut under skalet...
Färgen vi använder heter Temadur. Det är en industrilack som har ett helt gäng med fördelar som exempelvis grund, rostskydd och topplack i ett. Den är godkänd för invändig målning av fartyg och kan brytas i hela RAL-skalans kulörer sen det bästa av allt, dkostar billigt i jämförelse med traditionella tvåkomponents lackburkar.
Temadur finns i olika glansdelar, täcker bra och är superenkel att lägga med ett bra resultat. Kort sagt bara fördelar och framförallt det där med fartyg tycker vi om.
Massor av tips på delar, hela bilar och annat strömmar in och det är kul. Det blir ett ett härligt kvitto på att det vi gör gillas och att ni engagerar er i vårt projekt.
John Asplund från Långviksmon skickade ett meddelande om att han hade två stycken Chevrolet 1953 fälgar skodda med däck med märke Trelleborg TAXI, bara en sådan sak. Dessutom kunde han ta med dessa hit till Östersund helt gratis under en planerad semestertripp. Tänk – det finns inga problem utan enbart möjligheter!
För när det gäller så är de digitala medierna som vi rör oss i ett helt fantastiskt verktyg att använda till att få kontakt med likasinnade. Jag ror faktiskt vi ska fira vår nästa och tionde uppdatering i den här sommarföljetongen med en Chevrolet 1953 vraktipsresa. Den inleddes med att jag och Kåre gapade av förvåning hittade ett fullstort ånglok parkerat längst upp i en liten by...
Inte missa!
53 dagar kvar
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.