Nytt ryck i verkstan – naturligtvis med en tajt tidsplan. Vänstersidan ska matcha högersidan som sedan ska matcha vänstersidan. Fram med slipmaskin och lackspruta – vi ska på bilträff!
Sommaren är i full gång och Chevan Plan 53 har verkligen fått börja leverera. Det har varit en del åkande med den efter Bilsport Performance and Custom Motor Show på Elmia som exempelvis onsdagsfika och en del rena nöjesturer. Men det stora eventet och officiella starten på säsongen här i Östersund är SSRA och JVBK:s gemensamma ”Springmeet” på flygfältet i Grytan.
I vanlig god Kåre/Julle-anda så skulle givetvis ett större jobb genomföras under stress och tidsnöd med en satt deadline till detta Springmeet. Nu var i och för sig Kåre inte så involverad i mina idéer från början. Rättare sagt han hade ingen aning ens helgen före.
Mina tankar på göromål hade nämligen utkristalliserat sig under några sittningar på min veranda med god utsikt över 53:an. Jag brukar göra så. Parkera fordon som är ”under behandling” så att jag kan sitta i lugn och ro och bara studera.
Visst den här metoden brukar jag även använda mig av i rent belöningssyfte. Alltså när något jag gjort blivit så jäkla bra att man vill sitta och titta och suga i sig mest hela tiden.
Men framför allt gör jag så när det är problemlösningar som exempelvis ändring av chassi eller karossjobb, färgval inför lackering och så vidare. Då funkar den här metoden alldeles utmärkt där jag med en kaffekopp på avstånd kan ”sätta en bild” inför mitt inre om hur det kommer att bli.
Det låter kanske lite spooky men får jag bara ha lugn och ro så kan jag mentalt exempelvis byta färg, sänka eller bygga om en bil jag betraktar på avstånd. Hittills har det oftast fungerat förvånande väl.
Näväl, inför Elmia hade vi lackerat bakdörren på höger sida och på så sätt fått ordning på fulsidan. Även om det inte blev hundra färgmatch mellan framskärm och den tidigare omlackade framdörren och bakskärmen så var resultatet godkänt. Men nu stod 53:an parkerad med vänster sida mot verandan.
Förarsidan hade vi innan Elmia och lack av högersidans bakdörr kallat finsidan men efter den åtgärden så hade vi ju nu en ny fulsida. Jag hade diskuterat detta med Kåre och han höll i sak med men att lacka finsidan som nu var fulsida villa han inte höra talas om.
Kåre brukar man dock kunna övertala, om inte annat så är det väl bara att göra, resonerade jag där jag satt på verandan. Dessutom var jag otroligt ivrig att få prova den nya oscillerande slipmaskinen som är kopplad till en automatisk dammsugare från Verktygsboden. Jag har ju känt hur krasslig jag blir av allt slipdamm trots skydd – och den här skulle ju vara riktigt bra.
Kåre svarade på messen att någon kvällshobby inför Springmeet kunde han vara med på men på hans fråga om det var något större jobb jag tänkte på skulle det få bero.
Vi har antagligen umgåtts för mycket. För utan att jag egentligen sagt vad min plan var så visste Kåre vi skulle lacka hela fulsidan innan helgen och han suckade bara tungt när han landande på min gård tisdag eftermiddag för att börja maskera lister och slipa.
Den här gången tog jag faktiskt rätt burk och slipgrunden la jag sent en varm onsdagskväll när Kåre åkt hem, direkt utanför verkstadsportarna utomhus.
Fredag eftermiddag rev jag av maskeringen och kunde köra ut bilen på gräsmattan framför verandan för en ny syn och kaffekopp. Både jag och Kåre inser nu att vi måste lacka om högersidan som inför Elmia gjordes till finsida men som nu på nytt blivit en fulsida eftersom den är lackad i etapper.
Snurrigt? Absolut hur mycket som helst men varför är ingen av oss förvånade? Vi har hur som all anledning att återkomma i ämnet fulsida vs finsida.
Text & foto Lars "Julle" Olofsson
I vanlig god Kåre/Julle-anda så skulle givetvis ett större jobb genomföras under stress och tidsnöd med en satt deadline till detta Springmeet. Nu var i och för sig Kåre inte så involverad i mina idéer från början. Rättare sagt han hade ingen aning ens helgen före.
Mina tankar på göromål hade nämligen utkristalliserat sig under några sittningar på min veranda med god utsikt över 53:an. Jag brukar göra så. Parkera fordon som är ”under behandling” så att jag kan sitta i lugn och ro och bara studera.
Visst den här metoden brukar jag även använda mig av i rent belöningssyfte. Alltså när något jag gjort blivit så jäkla bra att man vill sitta och titta och suga i sig mest hela tiden.
Men framför allt gör jag så när det är problemlösningar som exempelvis ändring av chassi eller karossjobb, färgval inför lackering och så vidare. Då funkar den här metoden alldeles utmärkt där jag med en kaffekopp på avstånd kan ”sätta en bild” inför mitt inre om hur det kommer att bli.
Det låter kanske lite spooky men får jag bara ha lugn och ro så kan jag mentalt exempelvis byta färg, sänka eller bygga om en bil jag betraktar på avstånd. Hittills har det oftast fungerat förvånande väl.
Näväl, inför Elmia hade vi lackerat bakdörren på höger sida och på så sätt fått ordning på fulsidan. Även om det inte blev hundra färgmatch mellan framskärm och den tidigare omlackade framdörren och bakskärmen så var resultatet godkänt. Men nu stod 53:an parkerad med vänster sida mot verandan.
Förarsidan hade vi innan Elmia och lack av högersidans bakdörr kallat finsidan men efter den åtgärden så hade vi ju nu en ny fulsida. Jag hade diskuterat detta med Kåre och han höll i sak med men att lacka finsidan som nu var fulsida villa han inte höra talas om.
Kåre brukar man dock kunna övertala, om inte annat så är det väl bara att göra, resonerade jag där jag satt på verandan. Dessutom var jag otroligt ivrig att få prova den nya oscillerande slipmaskinen som är kopplad till en automatisk dammsugare från Verktygsboden. Jag har ju känt hur krasslig jag blir av allt slipdamm trots skydd – och den här skulle ju vara riktigt bra.
Kåre svarade på messen att någon kvällshobby inför Springmeet kunde han vara med på men på hans fråga om det var något större jobb jag tänkte på skulle det få bero.
Vi har antagligen umgåtts för mycket. För utan att jag egentligen sagt vad min plan var så visste Kåre vi skulle lacka hela fulsidan innan helgen och han suckade bara tungt när han landande på min gård tisdag eftermiddag för att börja maskera lister och slipa.
Den här gången tog jag faktiskt rätt burk och slipgrunden la jag sent en varm onsdagskväll när Kåre åkt hem, direkt utanför verkstadsportarna utomhus.
Fredag eftermiddag rev jag av maskeringen och kunde köra ut bilen på gräsmattan framför verandan för en ny syn och kaffekopp. Både jag och Kåre inser nu att vi måste lacka om högersidan som inför Elmia gjordes till finsida men som nu på nytt blivit en fulsida eftersom den är lackad i etapper.
Snurrigt? Absolut hur mycket som helst men varför är ingen av oss förvånade? Vi har hur som all anledning att återkomma i ämnet fulsida vs finsida.
Text & foto Lars "Julle" Olofsson
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.