Plan 53 har gått från styrka till styrka men med mindre än en månad kvar till premiärturen till Klassikers träff på Wenngarn börjar en del mindre orosmoln torna upp sig...
Jag och Kåre har flera gånger ställt oss frågan vad vi egentligen startat? Vi har släpat hem ett gammalt lik som stått i massor av år. Ett lik med rost, en motor i skuffen och allmänt sargad och använd. Ett lik som kräver oceaner av kärlek, gullande och ren skär handlingskraft för att ens kunna startas.
Ett lik, en bil som vi gett oss katten på att sätta fart på, besikta och köra 60 mil söderut för att sedan ta emot folkets hyllningar... Ehhh ja?
Om det nu blir busvisslingar eller hurrarop återstår väl att se, det rullar på rätt bra även om jag personligen hade en rejäl dipp just den här kvällens hobby.
Massor av folk och företag har engagerat sig i vår Plan 53 vilket är fantastiskt kul och utan er alla skulle vi inte kunnat genomföra det vi just nu håller på med.
Alla ni och övriga läsare som pushar på oss skapar då ett driv som är underbart där även det omöjliga blir möjligt så stort tack alla ni som är med oss.
Hela vår Plan 53 har hittills rullat på som tåget med funkis på rubbet utom en retsam plåtpanel som tydligen är nationellt restad i hela USA. Det problemet återstår att lösa och jag tror det klaras.
Däremot blev formsvackan monumental ikväll när det strulade ihop sig med vår sadelmakare som var inblandad i bland annat montering av innertak.
Orsaken kan vi lämna men nu står både jag och Kåre med brallorna nere för hur fasen ska vi få dit vårt nya innertak som kommer från USA om en dryg vecka? Visst! vi kan nog montera det själva men vi har helt enkelt inte tiden så vem kan hjälpa oss? Vi bjuder på kaffe, och kan hantlanga. Bry oss och vara i vägen men behöver en som kan och vet hur man gör. Tipsa!
På glädjesidan kan vi däremot berätta att ett företag från Sundsvall bjöd in sig och ville göra en demonstration av dammfri blästring. Dessutom lovade de att det skulle gå att blästra en huv, en dörrspegel något som i princip är omöjligt med konventionell sandblästring eftersom plåten slår sig. Som om inte detta var nog så påstod Leif Nilsson på Dustless Blasting i Sundsvall att vi kör enkelt bort underredsmassa.
Det lät som en saga och visst var dom välkomna och nu kan vi lacka taket mer än seriöst. Var det någon som nämnde hissad ribba?
Underedsmassan? Jodå alldeles sant. Tekniken vatten och glas under högt tryck tar allt från färg till tjocka lager av underedsmassa. Vattnet kyler så plåten slår sig inte och rostpåbyggnad på nyblästrad yta hindras med inblanding av rostskyddsmedel direkt i vattnet.
Motorn har äntligen fått färg, så snyggt det blev. Kåre byggde en pall att ställa maskin så vi kan montera växellåda och givetvis var det mer än mitt i natten innan det gick att släcka i verkstan.
Jag har gått all-in på karossrosten oavsett fordonsantropologers vara eller inte. Det var bara att ta straffet att svetsa tillbaka den undre skärmdelen som jag i hets att försöka laga rost tidigare. Som jag då utan större betänkligheter kapade loss direkt under list. Givevis så räckte inte nya ekonomidelen ända upp men det visste man ju inte då. Påstå inte det är enkelt att renovera bilar.
En ny skärmkant sitter på plats och nu bygger jag den böjda kanten mot ena bakdörren.Just den delen hade stora existentiella bekymmer, den fanns liksom inte alls. Kåre i sin vana trogen har fortsatt att smyga iväg delar till sitt eget garage.
Det kommer ibland spridda skurar med bilder på vår gemensamma dropbox både klockan ett och runt tre på natten. Nu sist var det motordelar som lackades, ska bli kul att montera och lyfta ned maskin i chassit
29 dagar kvar ...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Ett lik, en bil som vi gett oss katten på att sätta fart på, besikta och köra 60 mil söderut för att sedan ta emot folkets hyllningar... Ehhh ja?
Om det nu blir busvisslingar eller hurrarop återstår väl att se, det rullar på rätt bra även om jag personligen hade en rejäl dipp just den här kvällens hobby.
Massor av folk och företag har engagerat sig i vår Plan 53 vilket är fantastiskt kul och utan er alla skulle vi inte kunnat genomföra det vi just nu håller på med.
Alla ni och övriga läsare som pushar på oss skapar då ett driv som är underbart där även det omöjliga blir möjligt så stort tack alla ni som är med oss.
Hela vår Plan 53 har hittills rullat på som tåget med funkis på rubbet utom en retsam plåtpanel som tydligen är nationellt restad i hela USA. Det problemet återstår att lösa och jag tror det klaras.
Däremot blev formsvackan monumental ikväll när det strulade ihop sig med vår sadelmakare som var inblandad i bland annat montering av innertak.
Orsaken kan vi lämna men nu står både jag och Kåre med brallorna nere för hur fasen ska vi få dit vårt nya innertak som kommer från USA om en dryg vecka? Visst! vi kan nog montera det själva men vi har helt enkelt inte tiden så vem kan hjälpa oss? Vi bjuder på kaffe, och kan hantlanga. Bry oss och vara i vägen men behöver en som kan och vet hur man gör. Tipsa!
På glädjesidan kan vi däremot berätta att ett företag från Sundsvall bjöd in sig och ville göra en demonstration av dammfri blästring. Dessutom lovade de att det skulle gå att blästra en huv, en dörrspegel något som i princip är omöjligt med konventionell sandblästring eftersom plåten slår sig. Som om inte detta var nog så påstod Leif Nilsson på Dustless Blasting i Sundsvall att vi kör enkelt bort underredsmassa.
Det lät som en saga och visst var dom välkomna och nu kan vi lacka taket mer än seriöst. Var det någon som nämnde hissad ribba?
Underedsmassan? Jodå alldeles sant. Tekniken vatten och glas under högt tryck tar allt från färg till tjocka lager av underedsmassa. Vattnet kyler så plåten slår sig inte och rostpåbyggnad på nyblästrad yta hindras med inblanding av rostskyddsmedel direkt i vattnet.
Motorn har äntligen fått färg, så snyggt det blev. Kåre byggde en pall att ställa maskin så vi kan montera växellåda och givetvis var det mer än mitt i natten innan det gick att släcka i verkstan.
Jag har gått all-in på karossrosten oavsett fordonsantropologers vara eller inte. Det var bara att ta straffet att svetsa tillbaka den undre skärmdelen som jag i hets att försöka laga rost tidigare. Som jag då utan större betänkligheter kapade loss direkt under list. Givevis så räckte inte nya ekonomidelen ända upp men det visste man ju inte då. Påstå inte det är enkelt att renovera bilar.
En ny skärmkant sitter på plats och nu bygger jag den böjda kanten mot ena bakdörren.Just den delen hade stora existentiella bekymmer, den fanns liksom inte alls. Kåre i sin vana trogen har fortsatt att smyga iväg delar till sitt eget garage.
Det kommer ibland spridda skurar med bilder på vår gemensamma dropbox både klockan ett och runt tre på natten. Nu sist var det motordelar som lackades, ska bli kul att montera och lyfta ned maskin i chassit
29 dagar kvar ...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.