Nu snurrar det på med Chevan – det är 58 dagar kvar till Wenngarn.
Efter lite pyssel med att bygga lämpliga fästen mot kaross-snurran så hängde ramen på en arbetsvänlig höjd och kan snurras och ställas i många olika positioner.
Vi kan inte nog understryka hur mycket snurran underlättar och ärligt, utan den skulle vi utan tvekan missat uppsatt mål om drygt två månader. Nu kan vi på allvar gå "all in" och reparera de rostskador som finns på ramen.
Dessutom kommer vi åt att slipa rent och framförallt hyfsat enkelt kunna lacka i alla skrymslen och vrår.
Vi börjar med att riva bort precis allting i fråga om bromsar allt ska bytas.
Det finns en ny huvudbromscylinder på hyllan, och nya hjulcylindrar. Bromsbackar och nya bromsrör ska bockas och tillverkas.
Det enda som saknas just nu på grund av ett missförstånd mellan Kåre och mig är en avbokad leverans av nya handbromswirar, så just där är vi kort. Som typiskt i semestertiden så drog även snubben som skulle leverera dessa två handbromswires på ledighet samma dag. Så avbokningen kunde inte avbokas eller hur man nu ska förklara.
Kanske någon av våra följare har ett hett tips på handbromswire till vår 53:a? Det är två stycken separata till varje bakhjul och de vi har är helt döda bägge två.
Rostjobbet på ramen känns annars väldigt stimulerande. Framför allt då man har en bra arbetsställning. Tänk bara att ligga under bilen och försöka göra detta. Det hade bara inte gått och då inser man även att ramlyftet var alldeles nödvändigt.
Vänstertrafiksmutsens vara eller icke vara...
Sedan handlar det ju om lite grövre smide då det är 2mm tjock plåt att jobba med. Jo det är kul och en svetsvänlig dimension utan risk att bränna retsamma hål som det lätt kan bli i tunnare plåt. Jag underlättar dessutom genom att borra ur nitar så nya balkar enkelt kan lagas/tillverkas på svetsbänken.
Planen är nu att jobba på fullt ut med rostlagning av ramen och montera nya bromsar och sedan få på en stryktålig industrilack över alltihop.
Den renlärige funderar nog över varför vi inte blästrar, hur vi ska kunna lacka på den här ytan, eventuell skevhet på ram och hur den blir efter svetsning...
Det finns i regel lika många tankar som experter.
Visst skulle vi kunna sätta upp ramen i en jigg och med hjälp av blueprints-kopior värma och rikta fram en absolut måttriktighet på millimetern när för att sedan med bladmått shimsa in karossen till absolut exakthet.
Men vill vi det, har vi tid med det och blir det verkligen så mycket bättre?
Alla som pysslat med gamla bilar och framförallt amerikanare vet hur yxigt byggda dessa är. Inte ens från fabrik var dom hundra procent och det tänker inte vi heller försöka åstadkomma.
Hänger karossen 3,5 millimeter över ett hörn så märker varken vi eller någon annan det. Dörr eller lucka kommer gå alldeles utmärkt att justera in ändå.
58 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Vi kan inte nog understryka hur mycket snurran underlättar och ärligt, utan den skulle vi utan tvekan missat uppsatt mål om drygt två månader. Nu kan vi på allvar gå "all in" och reparera de rostskador som finns på ramen.
Dessutom kommer vi åt att slipa rent och framförallt hyfsat enkelt kunna lacka i alla skrymslen och vrår.
Vi börjar med att riva bort precis allting i fråga om bromsar allt ska bytas.
Det finns en ny huvudbromscylinder på hyllan, och nya hjulcylindrar. Bromsbackar och nya bromsrör ska bockas och tillverkas.
Det enda som saknas just nu på grund av ett missförstånd mellan Kåre och mig är en avbokad leverans av nya handbromswirar, så just där är vi kort. Som typiskt i semestertiden så drog även snubben som skulle leverera dessa två handbromswires på ledighet samma dag. Så avbokningen kunde inte avbokas eller hur man nu ska förklara.
Kanske någon av våra följare har ett hett tips på handbromswire till vår 53:a? Det är två stycken separata till varje bakhjul och de vi har är helt döda bägge två.
Rostjobbet på ramen känns annars väldigt stimulerande. Framför allt då man har en bra arbetsställning. Tänk bara att ligga under bilen och försöka göra detta. Det hade bara inte gått och då inser man även att ramlyftet var alldeles nödvändigt.
Vänstertrafiksmutsens vara eller icke vara...
Sedan handlar det ju om lite grövre smide då det är 2mm tjock plåt att jobba med. Jo det är kul och en svetsvänlig dimension utan risk att bränna retsamma hål som det lätt kan bli i tunnare plåt. Jag underlättar dessutom genom att borra ur nitar så nya balkar enkelt kan lagas/tillverkas på svetsbänken.
Planen är nu att jobba på fullt ut med rostlagning av ramen och montera nya bromsar och sedan få på en stryktålig industrilack över alltihop.
Den renlärige funderar nog över varför vi inte blästrar, hur vi ska kunna lacka på den här ytan, eventuell skevhet på ram och hur den blir efter svetsning...
Det finns i regel lika många tankar som experter.
Visst skulle vi kunna sätta upp ramen i en jigg och med hjälp av blueprints-kopior värma och rikta fram en absolut måttriktighet på millimetern när för att sedan med bladmått shimsa in karossen till absolut exakthet.
Men vill vi det, har vi tid med det och blir det verkligen så mycket bättre?
Alla som pysslat med gamla bilar och framförallt amerikanare vet hur yxigt byggda dessa är. Inte ens från fabrik var dom hundra procent och det tänker inte vi heller försöka åstadkomma.
Hänger karossen 3,5 millimeter över ett hörn så märker varken vi eller någon annan det. Dörr eller lucka kommer gå alldeles utmärkt att justera in ändå.
58 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.