Vi jobbar i ett galet logistik-kaos – Plan 53 går in i en ännu mer uppskruvad fas.
Vi ser inte slutet på detta än. Tvärtom – det ökar snarare på än minskar för hela tiden dyker det upp fler saker som vi dels inte mödat så mycket tid på än, dels sånt som vi vill göra bättre.
Låt gå för att slutfasen på chassit nu inleds i och med att vi fått färg på motor och växellåda men det är ändå en miljon saker som ska ordnas, beslutas och ges eventuell kärlek.
Det är hela tiden en avvägning vad som kan få passera som det är eller som ska fixas. Ordet "sen" på Plan 53 projektet finns inte i min och Kåres tankevärld. Vi har, både Kåre och jag, hållit på med bilar för länge. Vi vet att det är !now or never" och görs det inte nu så blir det inte sedan heller.
Nää, inom begreppet "sedan" rörs endast tankar om utveckla det som då är. Inte renovera, inte ens laga. Det ska vara full funktion och inget irriterande moment som hänger som ett ok över axlarna i andemeningen att laga sedan efter att vi kommer hem.
Wenngarn den 17 september är en deadline som ska hållas och det skulle kännas som ett otroligt nederlag att behöva traila ner gamlingen. Men måste vi det så blir det så för oavsett status så kommer vi. Det är ett löfte.
Ok vad jobbar vi med nu då? Ja ni skulle bara veta Kåres tankar efter senaste hobbyn - det här har urartat totalt... Han garvade med en underton av allvar och mer om detta längre fram.
Gamla kopplingen var mer än kass, den har vi inte kunnat köra en meter med. Varför är vi inte förvånade? Drygt 3 000 spänn senare kunde vi montera en från USA som passade som en smäck.
Även om det är en gammal bil så är inte montering kopplingskåpa och växellåda självklar. Växellådan sitter i endast fyra skruv men två av dessa inifrån kopplingshuset.
Samma sak med kopplingskåpan. Fyra från utsidan och två från insidan, bakom svänghjulet. Lamell/kopplingscentrum tar man ut/sätter in nedåt. Egentligen är det inga hemligheter men man kunde krångla till det i onödan även tidigt 50-tal.
Bengt Edlund och Micke Morris gjorde de sista momenten på maskin med sina pannor mot verkstadsgolvet innan Micke och jag enkelt kunde lyfta i motorpaketet i chassit. Kul jobb!
Ola Viklund Bispgården erbjöd sina tjänster på distans. Så startmotorn skickades med Bussgods och vi fick bilder samma eftermiddag som visade på hyggligt skick med spår av fuktig förvaring. Tack Ola! Visst är det härligt när digital teknik kan förena folk på ett mycket konstruktivt sätt.
Jonas Björkroth på SEAB AB tillhandahåller produkter i Bars sortiment. Jag brukar aldrig rekommendera saker jag inte själv sett att de fungerar men just Bars är jag faktiskt lite impad av. Jag åkte bland annat en hel sommar med min Mustang med hål i kylaren som just deras kylartätning klarade och nu pratar vi inte om lite pys i en skarv.
Just därför får Micke pytsa i Bars "Manual Transmission Leak" i både växellåda och bakaxel. Vi har ju ingen koll, vi har inte rivit och tänker inte heller göra det.
Men vad vi vet är att det fanns olja i bägge och att inget av varken bakaxel eller växellåda har snurrat sedan 1979. Nu gamblar vi högt för det bli alltså hårdtest direkt.
Förhoppningsvis innebär Bars-flaskan att vi slipper se utkastad olja runt exempelvis ett bakhjul i höjd med kanske Bollnäs på väg till Wenngarn. För packboxar och filtringar börjar ju inte täta bara för vi börjar att köra med grejorna, snarare tvärtom.
När Micke ändå var inne i smörjbranchen så fick han ge framvagnen en omgång med diverse nya fettnipplar och ett bra stadigt fett. Ni vet - allt som röres ska smöres...
Det har varit lite stök att få fram ett recept på originalfärgen Woodland Green. Alla recept på färgblandning har utgått, de är för gamla och billackeringsbranschens övergång till vattenbaserade produkter för drygt 10 år sedan bättrade inte på oddsen att få träff.
Rätt färg finns att få tag på men vi har inte tiden utan "Mankan" på XL-Byggs industriavdelning fick det stora nöjet att fota fram en träff på kulör från dörren som Kåre kånkade in i deras butik.
Vi studerade sedan gemensamt provlackerad yta i underkant av en dörr och tänker inte avslöja vilken bil receptet kommer från här.
Men träff på kulör stämmer otroligt bra och känns som den är så pass nära vi kan komma. Kent på Jämtfärg har sedan varit en klippa på att blanda och ge oss ett bra pris på lack.
Tro nu för all del inte vi ska lacka hela bilen. Nä, så tokiga har vi inte blivit än... Men det kretsar just nu väldigt mycket om färg och slutfinish.
Kåre har ju sin vana trogen fortsatt med lackjobb på delar och stönade högt på messenger om att han blivit tvungen att spackla luftkanalerna på innerskärmarna. Att jag redan hos Uno när vi lastade prylarna påtalat för honom hur fula dessa vara hade Kåre inget minne av. Han var helt inne på att dessa bara behövde tvättas av för att sedan dra på lite ny färg... OM ens det.
Saker sker och ribban höjs som sagt under en resa som denna.
27 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Låt gå för att slutfasen på chassit nu inleds i och med att vi fått färg på motor och växellåda men det är ändå en miljon saker som ska ordnas, beslutas och ges eventuell kärlek.
Det är hela tiden en avvägning vad som kan få passera som det är eller som ska fixas. Ordet "sen" på Plan 53 projektet finns inte i min och Kåres tankevärld. Vi har, både Kåre och jag, hållit på med bilar för länge. Vi vet att det är !now or never" och görs det inte nu så blir det inte sedan heller.
Nää, inom begreppet "sedan" rörs endast tankar om utveckla det som då är. Inte renovera, inte ens laga. Det ska vara full funktion och inget irriterande moment som hänger som ett ok över axlarna i andemeningen att laga sedan efter att vi kommer hem.
Wenngarn den 17 september är en deadline som ska hållas och det skulle kännas som ett otroligt nederlag att behöva traila ner gamlingen. Men måste vi det så blir det så för oavsett status så kommer vi. Det är ett löfte.
Ok vad jobbar vi med nu då? Ja ni skulle bara veta Kåres tankar efter senaste hobbyn - det här har urartat totalt... Han garvade med en underton av allvar och mer om detta längre fram.
Gamla kopplingen var mer än kass, den har vi inte kunnat köra en meter med. Varför är vi inte förvånade? Drygt 3 000 spänn senare kunde vi montera en från USA som passade som en smäck.
Även om det är en gammal bil så är inte montering kopplingskåpa och växellåda självklar. Växellådan sitter i endast fyra skruv men två av dessa inifrån kopplingshuset.
Samma sak med kopplingskåpan. Fyra från utsidan och två från insidan, bakom svänghjulet. Lamell/kopplingscentrum tar man ut/sätter in nedåt. Egentligen är det inga hemligheter men man kunde krångla till det i onödan även tidigt 50-tal.
Bengt Edlund och Micke Morris gjorde de sista momenten på maskin med sina pannor mot verkstadsgolvet innan Micke och jag enkelt kunde lyfta i motorpaketet i chassit. Kul jobb!
Ola Viklund Bispgården erbjöd sina tjänster på distans. Så startmotorn skickades med Bussgods och vi fick bilder samma eftermiddag som visade på hyggligt skick med spår av fuktig förvaring. Tack Ola! Visst är det härligt när digital teknik kan förena folk på ett mycket konstruktivt sätt.
Jonas Björkroth på SEAB AB tillhandahåller produkter i Bars sortiment. Jag brukar aldrig rekommendera saker jag inte själv sett att de fungerar men just Bars är jag faktiskt lite impad av. Jag åkte bland annat en hel sommar med min Mustang med hål i kylaren som just deras kylartätning klarade och nu pratar vi inte om lite pys i en skarv.
Just därför får Micke pytsa i Bars "Manual Transmission Leak" i både växellåda och bakaxel. Vi har ju ingen koll, vi har inte rivit och tänker inte heller göra det.
Men vad vi vet är att det fanns olja i bägge och att inget av varken bakaxel eller växellåda har snurrat sedan 1979. Nu gamblar vi högt för det bli alltså hårdtest direkt.
Förhoppningsvis innebär Bars-flaskan att vi slipper se utkastad olja runt exempelvis ett bakhjul i höjd med kanske Bollnäs på väg till Wenngarn. För packboxar och filtringar börjar ju inte täta bara för vi börjar att köra med grejorna, snarare tvärtom.
När Micke ändå var inne i smörjbranchen så fick han ge framvagnen en omgång med diverse nya fettnipplar och ett bra stadigt fett. Ni vet - allt som röres ska smöres...
Det har varit lite stök att få fram ett recept på originalfärgen Woodland Green. Alla recept på färgblandning har utgått, de är för gamla och billackeringsbranschens övergång till vattenbaserade produkter för drygt 10 år sedan bättrade inte på oddsen att få träff.
Rätt färg finns att få tag på men vi har inte tiden utan "Mankan" på XL-Byggs industriavdelning fick det stora nöjet att fota fram en träff på kulör från dörren som Kåre kånkade in i deras butik.
Vi studerade sedan gemensamt provlackerad yta i underkant av en dörr och tänker inte avslöja vilken bil receptet kommer från här.
Men träff på kulör stämmer otroligt bra och känns som den är så pass nära vi kan komma. Kent på Jämtfärg har sedan varit en klippa på att blanda och ge oss ett bra pris på lack.
Tro nu för all del inte vi ska lacka hela bilen. Nä, så tokiga har vi inte blivit än... Men det kretsar just nu väldigt mycket om färg och slutfinish.
Kåre har ju sin vana trogen fortsatt med lackjobb på delar och stönade högt på messenger om att han blivit tvungen att spackla luftkanalerna på innerskärmarna. Att jag redan hos Uno när vi lastade prylarna påtalat för honom hur fula dessa vara hade Kåre inget minne av. Han var helt inne på att dessa bara behövde tvättas av för att sedan dra på lite ny färg... OM ens det.
Saker sker och ribban höjs som sagt under en resa som denna.
27 dagar kvar...
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson
Foto Kåre Torfjäll
Relaterade bildspel
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.