Plan 53 går vidare med full kraft. Kåre tog fram det riktigt grova artilleriet för att skava ren ramen från all smuts med en hetvattentvätt modell större. 61 dagar kvar.
Vi ville verkligen in i det längsta undvika att ramlyfta för oavsett hur mycket enklare det blir att jobba så ökas projektgraden från "bara laga" till att likna en helrenovering och det är verkligen inte vår andemening.
Oavsett våra tankar så stod Kåre och jag lite som i ett vägskäl. Nu med ramen fri och karossen ställd på pallar så är det ju snuddande nära att riva bort resterande prylar från ramen och skicka den på blästring.'
Vi pratar ju dels om bromsar/bromsrör och de ska ju hur som helst väck eftersom allt ska bytas, där genar vi ingenting för stopp vill vi kunna få. Sedan återstår ju bara fram och bakvagn.
Det är kul att riva och i tanken fixa till, lacka och montera nya delar men om man inte tappat historien innan så är den definitivt borta när precis allt rivs i bitar.
Tänk bara så många "sönderrenoverade" bilar det finns. Vi pratar nu om de vi ser på utställningar och sommarträffar. Bilar som är finare idag än när de rullades ut från tillverkningsbandet och jag är helt klar över varför det slitna patinerade skicket blivit så i ropet de sista tio åren.
Personligen klarar jag inte av "Värmlandstuket" med medvetet risade och bucklade bilar, nånstans där försvann min entusiasm men jag går igång deluxe på en bevarad äkta raggarbil med känd historia och det är väl där nånstans både jag och Kåre vill försöka landa.
Att vår Cheva har gått på raggen råder det definitivt ingen tvekan om även om vi inte än så länge gjort annat än små efterforskningar. Diverse knappt urskiljbara dekaler och lagningar talar sitt tydliga språk.
Chev 53:an rullade sina sista år innan avregistreringen 1964 i Strömsund 10 mil norr om Östersund och hade då ett Z-nummer. Kan hända det var den nyligen instiftade Bilprovningen i Sverige som drog sista spiken i kistan?
Tankar om vad Chevroleten kan ha varit med om när The Spiders och Raggarrikstan i Gällö under tidigt 60-tal skapade krigsrubriker i veckopressen och som är vida kända företeelser långt utanför Jämtlands gränser, googla och ni finner att läsa. Bilåka till festplatser och irrfärder längs grusvägar. Bara en sån sak hur ska vi göra med all vänstertrafikssmuts som finns i balkar och skrymslen. Bevara eller försöka hälla tillbaka, spår som för evigt försvinner vid en renovering...
Bulleribång tvätt som får grannar att undra vad som är på gång
Kåre tog fram det riktigt grova artilleriet för att skava ren ramen från all smuts med en hetvattentvätt modell större.
Med drygt 140-gradigt vatten och högtryck försvinner det mesta inklusive färg. Det blir ett mellanting för blästra det gör vi bara inte.
Allt löst drar vid denna tvätt, sedan laga den rost som finns och sedan på med en bra färg. Inte som vi planerade från början men tyvärr alldeles nödvändigt för att kunna komma åt och göra vettiga insatser på det som är dåligt.
Hasse Gustavsson som bor dryga 150 meter ovanför mig låg på soffan och slumrade när Kåre drog igång tvätten. Den väsnas bra nog och han kom nyfiket förbi och undrade vad vi pysslade med.
Bra, sådana personer behöver vi! "Hasse-Hantlangare" sattes omedelbart i arbete med löfte om minst en kaffekopp.
Leveransen av karossnurran som Verktygsboden i Borås säljer blir nu ett oumbärligt hjälpmedel både vid jobb med ram och kaross. Snurran är mer än smart med både hydraulik och manuell justering av höjder och enkel låsning i arbetsvänliga lägen.
Som vanligt pågår mycket i det dolda både i varsitt garage och kontakt med andra. Calle Kingstad en för många veteranbilägare känd marknadsknalle ordnade fram de bokstäver och siffror vi behöver för att få rätt Z-nummer.
En skjuts med två bra dörrar är aviserad från Tibro och vi har fått flera andra bra tips. Sverige mobiliserar och ger oss kraft att dra detta i hamn, tack alla! Er support är så go att få.
61 dagar kvar
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson Foto Kåre Torfjäll
Oavsett våra tankar så stod Kåre och jag lite som i ett vägskäl. Nu med ramen fri och karossen ställd på pallar så är det ju snuddande nära att riva bort resterande prylar från ramen och skicka den på blästring.'
Vi pratar ju dels om bromsar/bromsrör och de ska ju hur som helst väck eftersom allt ska bytas, där genar vi ingenting för stopp vill vi kunna få. Sedan återstår ju bara fram och bakvagn.
Det är kul att riva och i tanken fixa till, lacka och montera nya delar men om man inte tappat historien innan så är den definitivt borta när precis allt rivs i bitar.
Tänk bara så många "sönderrenoverade" bilar det finns. Vi pratar nu om de vi ser på utställningar och sommarträffar. Bilar som är finare idag än när de rullades ut från tillverkningsbandet och jag är helt klar över varför det slitna patinerade skicket blivit så i ropet de sista tio åren.
Personligen klarar jag inte av "Värmlandstuket" med medvetet risade och bucklade bilar, nånstans där försvann min entusiasm men jag går igång deluxe på en bevarad äkta raggarbil med känd historia och det är väl där nånstans både jag och Kåre vill försöka landa.
Att vår Cheva har gått på raggen råder det definitivt ingen tvekan om även om vi inte än så länge gjort annat än små efterforskningar. Diverse knappt urskiljbara dekaler och lagningar talar sitt tydliga språk.
Chev 53:an rullade sina sista år innan avregistreringen 1964 i Strömsund 10 mil norr om Östersund och hade då ett Z-nummer. Kan hända det var den nyligen instiftade Bilprovningen i Sverige som drog sista spiken i kistan?
Tankar om vad Chevroleten kan ha varit med om när The Spiders och Raggarrikstan i Gällö under tidigt 60-tal skapade krigsrubriker i veckopressen och som är vida kända företeelser långt utanför Jämtlands gränser, googla och ni finner att läsa. Bilåka till festplatser och irrfärder längs grusvägar. Bara en sån sak hur ska vi göra med all vänstertrafikssmuts som finns i balkar och skrymslen. Bevara eller försöka hälla tillbaka, spår som för evigt försvinner vid en renovering...
Bulleribång tvätt som får grannar att undra vad som är på gång
Kåre tog fram det riktigt grova artilleriet för att skava ren ramen från all smuts med en hetvattentvätt modell större.
Med drygt 140-gradigt vatten och högtryck försvinner det mesta inklusive färg. Det blir ett mellanting för blästra det gör vi bara inte.
Allt löst drar vid denna tvätt, sedan laga den rost som finns och sedan på med en bra färg. Inte som vi planerade från början men tyvärr alldeles nödvändigt för att kunna komma åt och göra vettiga insatser på det som är dåligt.
Hasse Gustavsson som bor dryga 150 meter ovanför mig låg på soffan och slumrade när Kåre drog igång tvätten. Den väsnas bra nog och han kom nyfiket förbi och undrade vad vi pysslade med.
Bra, sådana personer behöver vi! "Hasse-Hantlangare" sattes omedelbart i arbete med löfte om minst en kaffekopp.
Leveransen av karossnurran som Verktygsboden i Borås säljer blir nu ett oumbärligt hjälpmedel både vid jobb med ram och kaross. Snurran är mer än smart med både hydraulik och manuell justering av höjder och enkel låsning i arbetsvänliga lägen.
Som vanligt pågår mycket i det dolda både i varsitt garage och kontakt med andra. Calle Kingstad en för många veteranbilägare känd marknadsknalle ordnade fram de bokstäver och siffror vi behöver för att få rätt Z-nummer.
En skjuts med två bra dörrar är aviserad från Tibro och vi har fått flera andra bra tips. Sverige mobiliserar och ger oss kraft att dra detta i hamn, tack alla! Er support är så go att få.
61 dagar kvar
Text och Foto Lars "Julle" Olofsson Foto Kåre Torfjäll
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.