Porsche 911 med dubbla bakdäck – en legend!

Jag var sjutton år när jag 1988 såg den här bilen på bild första gången och det uppstod en platonisk kärlek mellan mig och det snyggaste jag någonsin sett. Bilen var förstås utom räckhåll men den fick en särskild plats i mitt inre bilgarage och jag har bevisligen låtit den stå kvar för när jag nu ser den igen händer det något märkligt i mig.

Jag kommer ur kurs.

Jag börjar föreställa mig hur jag sitter bakom ratten och i ett nafs inte har några andra bekymmer utöver att bestämma mig för vilken väg jag ska ta ner till Monaco. Jag blir orimlig som en tonåring och gillar det.

Som bilintresserad yngling under andra halvan av 80-talet var företagsnamn som Gemballa, RUF, Strosek, Rinspeed och DP vardagsbegrepp i mitt liv. Alla med det gemensamt att man förädlade lyxbilar och sportbilar. I mitt pojkrum hängde en svart Gemballa Avalanche fotograferad i dunkel miljö så att linjespelet blev trolskt och svepande.

Det pågick närmast en kapplöpning mellan mer eller mindre egocentriska bilförädlare som tyckte att sportbilar direkt från fabrik var på tok för slätstrukna. Samtidigt fanns ett underlag för det extravaganta.

Det var klippens tid på en het finansmarknad och att visa att man var smartare och mer framgångsrik än andra gjorde man effektivt med en exklusiv bil. Mercedes gamla reklamslogan ”Du är var du kör” berättar något väsentligt om bilens roll vid den här tiden.

Willy König lanserade en tusen hästars dubbelturbo-Testarossa och kritiserade öppet Ferrari för att bygga mesiga bilar. Inget konstigt med det. Den som ville vara värst skulle få vara det. Det var självklart. Kundens plånbok bestämde vad som var möjligt.

Trots en uppsjö av ombyggda sportbilar var det Jan Lindbäck och Tommy Öberg från Piteå som enligt mig lyckades allra bäst. Harmoniska linjer, bred, fet, spänstig och att den såg ut att göra trehundra också när den stod stilla var närmast en hygienfaktor om man ville spela i den högsta ligan vid den här tiden. Det här var bilen som knockade mig. Etsade sig fast och har gäckat mig sedan dess.

Ett välgjort bygge med designelement oblygt lånade från Ferrari och inte minst, dubbla bakdäck som elegant och brutalt tryckte ut de bakre skärmarna! Jag tänkte som tonåring att dubbelmontaget gjorde bilen helt okänslig för vattenplaning. Såg framför mig hur jag ledigt skulle hålla 240 km/h längs Autobahn vid regn med en hand på ratten och komma före alla andra helt i enlighet med tidens tävlingsanda.

Jag skulle dessutom anlända utanför Casinot i en bil som skulle få F40 och Countach att framstå som dussinvagnar.

När jag nu ser annonsen kan jag inte riktigt bestämma mig för vad jag känner. Jag blir ambivalent. Den är fortfarande väldigt vacker för att vara från vulgo-eran men den stämmer inte riktigt med mina dagdrömmar längre.

Ett trist filter av vuxet förnuft eller vad det nu är säger att den borde förbli en dröm.

Jag hoppas att en komplett galning köper den, kör den och låter den vara i sitt ombyggda tillstånd så att vi andra får njuta av eller förfasas över en tidsepok då extra allt var det normala.