I mitten av sextiotalet skapades detta underliga samarbete mellan ETO (Exportorganisationen) och Metalhim som var ett slags industrikollektiv som samlade alla verkstäder för försvarsmateriel i ett stort konsortium.
Man behövde inte tigga och be på bara knän heller. Vid den här tiden var det många fabrikanter i väst som var intresserade att vidga sina vyer österut. Man hade och välja mellan Simca, Alfa Romeo och Fiat (Som ju nappades på av ett annat statligt bolag - mer om Pirin-Fiat här)
Men valet föll på Renault. 1966 förhandlades det fram ett avtal rörande modellerna 8 och 10 som skulle byggas under en femårsperiod. Allt gick i femårsplaner i den här del en av Europa då.
Tanken var att köpa in bilarna CKD och sätta ihop för att sedan gradvis tillverka mer och mer delar inom landet. Kontraktet undertecknades i september 1966 och redan två dagar senare kunde man visa upp splitter nya 'Bulgarrenault' på mässan i Plovdiv. De första bilarna byggdes i en militärverkstad i Kazanlak.
Ambitionen hos Renault och Metalhim var höga. Hela projektet leddes av Renaultdirektören Paul Auberger tillsammans med en grupp ledare från ETO Bulet. Man skickade ingenjörer på en tre månaders utbildning hos Renault i Frankrike. Man planerade bygga minst 3000 bilar om året, men dom siffrorna kom man inte i närheten av.
Militärfabriken i Kazanlak dög inte, så en ny fabrik uppfördes i Plovdiv. Innan den stod helt klar flyttade man en period in tillverkningen i Plovdivs mässcenter - hall 10 närmare bestämt.
Så fick man in ett lite häftigare komplement till Renault åttan. Jean Rédélé - grundaren av Alpine anlände till Sofia vintern 1966 inbjuden av ETO Bulet. Man gillade den sportiga Alpinen och ville gärna bygga den med. Då sportbilsmarknaden var ganska ringa i Bulgarien var den mest tänkt att kunna köpas in av klubbar och racerteam.
Alpine A110 innebar mycket PR för ETO Bulet - 1968 ställde två Bulgaralpiner upp i Monte Carlorallyt och lite senare satte Bulet upp ett eget team.
Vid sidan av den reguljära produktionen försökte man i möjligaste mån bygga en Alpine om dagen - men det är osäkert om man lyckades med det.
Uppgifter om hur många Bulgaralpiner som byggdes går isär så mycket som från 60 till 120 stycken.
Hur många Bulgarrenaulter som egentligen gjordes är också lite oklart. Renault 8 hade man satsat på att göra 10000 av, men dit kom man inte. Den större Renault 10 i långt färre exemplar.
Hur som helst kom en del gå på export, Jugoslavien var största marknaden, men dom såldes även till länder som Syrien, Libanon och ett tiotal hamnade i Österrike.
Allt som all gick 1773 Bulgarrenaulter på export, tillverkningen upphörde på våren 1970.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.