Rolls för massorna - Silver Shadow

Silver Shadow blev något av en vattendelare för Rolls Royce, bara något decennium innan skulle en sådan här modell varit helt otänkbar, men liksom många andra tillverkare på sextiotalet tvingades man tänka om. Traditionen bjöd att de förnämsta märkena såldes bara som chassin, som sedan kläddes av utomstående karossmakare, men nu var detta anrika yrke på utdöende. De förr så stora H.J Mulliner och Park Ward hade absorberats av Rolls Royce i Barclay Group. Det hade blivit en dyr och komplicerad verksamhet i längden, och nya tider ställde nya krav på finish, tålighet och inte minst form.

Efter sextio år av traditionen med specialbyggda karosser så chockerade Rolls Royce etablissemanget 1965 med en ny modern bil med eget standardkarosseri, dessutom självbärande.

Imperiet skakade i sina grundvalar, de konservativa Rollsköparna var närmast förorättade av denna hädelse, men dessa var dock att betrakta som en utdöende art. Det var ju 1965 och den största generation unga vuxna någonsin genom tiderna var en ny kundkrets, inte bara för Rolls Royce utan utan för allt inom konsumtionsvärlden över huvudtaget.

Men när chocken hade lagt sig kunde man konstatera att det nya spåret var rätt, Dussinrollsen sålde, den sålde mer än någon annan Rolls eller Bentleymodell nånsin hade gjort. Den sålde till och med mer på dryga 15 år än vad man totalt hade byggt bilar från starten 1904.

Men bara för att det var en standardprodukt, så var det inte på något vis en sämre bil, karaktären var annorlunda, men utvecklingsarbete bakom Silver Shadow var antagligen det mest rigorösa som gjorts i Rolls långa historia, nya metoder och ny teknik skulle utvecklas, och den skulle odiskutabelt behålla sin förstaplats på prestigelistan . Det gjorde Silver Shadow, och i sann Rollsanda som en av världens i särklass bästa bilar. Det sägs att en Shadow innehåller mer än fem gånger så många delar som en vanlig bil, den har detaljer och system som saknar motsvarighet i andra bilar. Motor och låda var inget märkvärdigt, den ärvde den beprövade V8:an från Silver Cloud, nu kopplad till Chevrolet automatlåda. Men runt detta byggdes en på alla sätt modern bil, som ändå behöll traditionella värderingar.

Det dröjde innan Shadowen uppgraderades, 1977 kom Silver Shadow II, vars största nyhet var att Shadow LWB (Long wheelbase, fyra tum längre) nu kallades Silver Wraith II... jo, så fick den kuggstångsstyrning också. Nationalklenoder hanteras varsamt och byts inte ut i onödan. "nya" Shadow/Wraith såldes fram till 1981 när dessa avlöstes av en ny generation Rolls och Bentley, ur-Shadowen kom dock att leva vidare som cabriolet, Corniche, fram till och med 1996.

Summa summarum gjordes det totalt 3 1375 Shadow/Wraiths och ytterligare 5 168 Corniche cabrioleter 1971-96.

Bland de mer sällsynta varianterna kan nämnas att man gjorde 505 Silver Shadow cabrioleter innan den döptes om till Corniche. 1968 gjordes en Shadow coupé i ett enda exemplar, som då skiljde sig från "2 door saloon" som fanns i katalogen fram till 1971, summa 606 exemplar. Av dessa byggdes 15 stycken av James Young.

Till 75-årsjubiléet 1979 erbjöd man en specialutgåva i 100 exemplar, dessa hade rött kylaremblem, såsom Rolls Royce en gång i tiden hade fram till 1931.

Corniche fick ett förlängt liv, de allra sista levererades som specialupplagan Corniche S, begränsad till 25 exemplar.

Ännu sällsyntare är Bentleyvarianterna av desamma, men dom tar vi och kikar på närmare en annan gång.