På väggen bakom 96:orna ser man planscherna för Saab i tävlingssammanhang och jaktplanet J35 Draken - två viktiga saker Saab gärna profilerade i sin marknadsföring. Men hur kommer det sig att dessa bilar hamnade i Uruguay?
Dom inte bara såldes där utan byggdes på plats. Historien börjar redan 1950 när man fick en importör i Brasilien och sex bilar togs dit. Något senare förhandlades det om sammansättning av Saabar i Brasilien. Det var tänkt att Vemag (som gjorde DKW på licens) skulle hantera monteringen men det blev ingenting av det då regeringen gradvis ströp import och utländskt samarbete med byråkrati och skyddstullar.
Då fick man förfrågan från Automotora Boreal i grannlandet Uruguay att dom kunde tänkas vara intresserade av produktionen. Det här var inget som skedde i någon brådska direkt heller och inte förrän 1963 kom man fram till ett avtal. Myndigheterna i Uruguay dikterade vad som skulle tillverkas lokalt. Sådant som inredningar, däck, avgassystem och annat.
1964 började man skicka över lådor med färdiga karosser och delar för montering. 1964 skeppades material för totalt 193 bilar till Uruguay. Året efter började man också skicka med delar för att bygga Saab 95.
1966 började man med ren CKD-produktion, (=completely knocked down) detta innebar att Automotora nu även byggde hela karossen själva, detta var första gången Saab sattes ihop på detta vis vid någon utländsk fabrik och det såg lovande ut. Dock ställde en del handelspolitiska åtgärder till problem för produktionen och leveranserna från Trollhättan. 1966 satte man ihop 50 bilar från CKD-satser.
Automotora byggde drygt 500 Saabar i Montevideo från 1964 till 1970. Sista året satte man ihop 100 stycken av den nya modellen Saab 99. Året efter tog man istället in Scanialastbilar och satte ihop under några år framåt innan den verksamheten togs över av Scania Brasil 1974.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.