Vid nio serverades det kaffe på verandan och efter det skred vi till verket. Ett samtal hit - planing fixat, ett samtal dit - ny sotningssats på väg. Efter 80 minuter var toppen avlyft och bortåt kl 1900 var allt klart. Vätskor ifyllda. Ett litet oljeläckage i anslutningen till turbon som avhjälptes lätt med en ny packning. Skönt, äntligen dags att rulla vidare, hinner man tänka. Inte för att vi inte trivts i Ås - tvärtom - men vi vill ändå komma på rull igen och få några mil avverkade, vi har ju trots allt tvingats till en inte helt oansenlig omväg och därtill en hel dags mekande. Det hade aldrig gått utan Julles hjälp.
-Men bra, då far vi. Tack och bock och allt det där!
-Min kopplingspedal ligger i botten, yppar Tompa och motivationen gör en tvärnit.
-Jaha ja, det kunde man ju ge sig fan på.
Den förbenade slavcylindern har nu bestämt sig och helt och fullt gett upp. Nog för att platsen är så gott vald det möjligen går på en resa som den här, men det är ändå inte riktigt perfekt tajming. Efter fem tvångsmatade Bullenskorvar med onödigt mycket rostad lök är bilen chanslös, vi tänker inte ge upp. Bortåt 2300 kommer vi iväg och kör en symbolisk sträcka, ja det finns faktiskt inget annat ord för det, och nu har vi slagit läger.
Behöver jag nämna att det hittills bara är en av tre turbovagnar som inte haft något strul? En sprucken vakuumslang och ett hjulbyte är allt så långt. Hoppas inte jag får äta upp det här innan vi är hemma, och det är lätt att vara kaxig när de andra två - Judas och Brutus - inte ser vad jag skriver, men fakta är ju fakta. Hur som helst, vi har tre grymma vagnar och motivationen är på väg tillbaka efter en massiv dipp tidigare idag.
Isak Edman
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.