Fyrdörrars sportbilar genom tiderna är ganska lätt räknade, Monica var en av dom
Jean Tastevins företag tillverkade och byggde om vagnar åt järnvägen, då främst tankvagnar men under 1960-talet minskade efterfrågan på dessa. Jean beslöt sig att satsa på en dröm han hade haft länge, att bygga en egen bil.
Han vände sig då till Chris Lawrence, racerbilskonstruktör i England med sina önskemål att rita en helt egen typ av bil.
Chris accepterade erbjudandet och ganska snart stod ett prototypchassi med Triumphmotor, med föresatsen att bli en tvåsitsig GT-coupé, detta var 1967.
Men snart ändrade Chris och Jean konceptet och fokuserade på en fullt fyrsitsig sedan med sportbilsprestanda runt en V8 motor istället. Namnet på denna blev Monica, efter Jeans fru Monique.
Det fanns en klar tanke med Jean Tastevins avsikter, han gillade bilar och ville se en fransk prestigebil som kunde mäta sig med Jaguar och italienska fullblod. Och med sin firma Compagnie Francaise Des Produits Metallurgiques hade han även kapacitet att inte bara bygga halvfabrikat, utan även egna motorer och liknande.
Detta ville Tastevin ha och för motorbiten kontaktades Ted Martin, motorgeni som hade tagit fram en egen kompakt V8 avsedd för racingbruk. Detta var ett urverk helt i aluminium, med fyra kamaxlar och fyra Weberförgasare. Den lämnade runt 250 hästkrafter och sattes i den första körbara prototypen 1968.
Den var mer eller mindre byggd som en racerbil, fast med fyra dörrar, skivbromsar runt om placerade längst in på axlarna, bensintankar i trösklarna, låg vikt, flippfront och snabbtanklock. Den hade inga problem att komma upp i 250km/h med utmärkt väghållning.
Men särskilt vacker var den inte och nästa kaross som kom att byggas av Williams&Pritchard, också verksamma inom racing vid denna tid med löpande modifieringar under arbetets gång.
Denna gjordes i aluminium, något Jean Tastevin hade åsikter om, han ville ha gediget stål i bilen.
Samtidigt hade man börjat bygga motorn under Chris Lawrence uppsikt i Jeans egen fabrik, och vid lite mer tester uppdagades en hel del problem. Man fick sänka effekten, men kompenserade det med att öka volymen från tre till 3,5 liter, nu fick man ett effektuttag på 240 hästkrafter.
Karosserna blev ett annat dilemma. Denna tid präglades av strejker som omöjliggjorde tillverkning i Frankrike. Vignale kontaktades men det gick i stöpet istället kom den slutgiltiga protoypen, nummer fyra i serien att byggas av en engelsk firma, denna visades upp helt färdig på bilsalongen i Paris 1972.
Men det skulle dröja ytterligare något år innan Monica kunde börja levereras, nu byggdes karossdelarna hos italienska Abate, medan all montering skulle ske i Frankrike.
Bilen blev nu också tyngre än beräknat och man insåg att den fina men extremt högvarviga V8:an inte skulle räcka till, dessutom ansåg man den inte vara tillförlitlig heller i en bil som denna.
Jean Tastevin fick överge planerna på en egentillverkad motor och istället köpa in en 340” V8 från Chrysler. Men det var inga standardmotorer som levererades till fabriken i Balbigny, utan först hade dom gått en vända via Racer Brown i Kalifornien, som plockade isär och blueprintade dom, bytte kam, insug och förgasare.
I detta skick lämnade motorn runt 310 hästkrafter och för bilsalongen 1973 kunde man nu visa upp en helt färdig Monica och utlova snar serieproduktion.
Föresatsen var att bygga runt 400 bilar om året av den snygga potenta Gt-sedanen, nu blev det inte riktigt så, för dråpslaget kom redan senare samma år, oljekrisen gjorde i princip alla motorstarka bilar iskalla över en natt.
Man hade bara byggt runt 20 exemplar innan Jean Tastevin fick överge sin dröm om en fransk supersedan i världsklass.
Eller hur många byggdes det? Siffrorna går isär, men det sägs runt 20 produktionsbilar skall ha gjorts, och runt 15-20 prototyper, eller så räknas allihop egentligen som prototyper för alla bilar handbyggdes ju och sklijer på lite olikheter. Några lär även fått den större 360” motorn men osäkert hur många. Så antingen byggdes cirka 20 stycken, eller totalt närmare 40, hur som helst är den både extremt sällsynt och extrem på alla andra sätt med.
Han vände sig då till Chris Lawrence, racerbilskonstruktör i England med sina önskemål att rita en helt egen typ av bil.
Chris accepterade erbjudandet och ganska snart stod ett prototypchassi med Triumphmotor, med föresatsen att bli en tvåsitsig GT-coupé, detta var 1967.
Men snart ändrade Chris och Jean konceptet och fokuserade på en fullt fyrsitsig sedan med sportbilsprestanda runt en V8 motor istället. Namnet på denna blev Monica, efter Jeans fru Monique.
Det fanns en klar tanke med Jean Tastevins avsikter, han gillade bilar och ville se en fransk prestigebil som kunde mäta sig med Jaguar och italienska fullblod. Och med sin firma Compagnie Francaise Des Produits Metallurgiques hade han även kapacitet att inte bara bygga halvfabrikat, utan även egna motorer och liknande.
Detta ville Tastevin ha och för motorbiten kontaktades Ted Martin, motorgeni som hade tagit fram en egen kompakt V8 avsedd för racingbruk. Detta var ett urverk helt i aluminium, med fyra kamaxlar och fyra Weberförgasare. Den lämnade runt 250 hästkrafter och sattes i den första körbara prototypen 1968.
Den var mer eller mindre byggd som en racerbil, fast med fyra dörrar, skivbromsar runt om placerade längst in på axlarna, bensintankar i trösklarna, låg vikt, flippfront och snabbtanklock. Den hade inga problem att komma upp i 250km/h med utmärkt väghållning.
Men särskilt vacker var den inte och nästa kaross som kom att byggas av Williams&Pritchard, också verksamma inom racing vid denna tid med löpande modifieringar under arbetets gång.
Denna gjordes i aluminium, något Jean Tastevin hade åsikter om, han ville ha gediget stål i bilen.
Samtidigt hade man börjat bygga motorn under Chris Lawrence uppsikt i Jeans egen fabrik, och vid lite mer tester uppdagades en hel del problem. Man fick sänka effekten, men kompenserade det med att öka volymen från tre till 3,5 liter, nu fick man ett effektuttag på 240 hästkrafter.
Karosserna blev ett annat dilemma. Denna tid präglades av strejker som omöjliggjorde tillverkning i Frankrike. Vignale kontaktades men det gick i stöpet istället kom den slutgiltiga protoypen, nummer fyra i serien att byggas av en engelsk firma, denna visades upp helt färdig på bilsalongen i Paris 1972.
Men det skulle dröja ytterligare något år innan Monica kunde börja levereras, nu byggdes karossdelarna hos italienska Abate, medan all montering skulle ske i Frankrike.
Bilen blev nu också tyngre än beräknat och man insåg att den fina men extremt högvarviga V8:an inte skulle räcka till, dessutom ansåg man den inte vara tillförlitlig heller i en bil som denna.
Jean Tastevin fick överge planerna på en egentillverkad motor och istället köpa in en 340” V8 från Chrysler. Men det var inga standardmotorer som levererades till fabriken i Balbigny, utan först hade dom gått en vända via Racer Brown i Kalifornien, som plockade isär och blueprintade dom, bytte kam, insug och förgasare.
I detta skick lämnade motorn runt 310 hästkrafter och för bilsalongen 1973 kunde man nu visa upp en helt färdig Monica och utlova snar serieproduktion.
Föresatsen var att bygga runt 400 bilar om året av den snygga potenta Gt-sedanen, nu blev det inte riktigt så, för dråpslaget kom redan senare samma år, oljekrisen gjorde i princip alla motorstarka bilar iskalla över en natt.
Man hade bara byggt runt 20 exemplar innan Jean Tastevin fick överge sin dröm om en fransk supersedan i världsklass.
Eller hur många byggdes det? Siffrorna går isär, men det sägs runt 20 produktionsbilar skall ha gjorts, och runt 15-20 prototyper, eller så räknas allihop egentligen som prototyper för alla bilar handbyggdes ju och sklijer på lite olikheter. Några lär även fått den större 360” motorn men osäkert hur många. Så antingen byggdes cirka 20 stycken, eller totalt närmare 40, hur som helst är den både extremt sällsynt och extrem på alla andra sätt med.
Prototyp 1968
Monica på parissalongen 1972
På salong 1973
Inredningen är lyxig.
De få konkurrenterna i samma klass var Iso Fidia, som byggdes i 192 exemplar mellan 1967-75
Och De Tomaso Deauville, den tillverkades från 1971 ända fram till 1985 men bara i blott 244 exemplar.
den ursprungliga Monica-prototypen återfanns för en del år sen i England.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.