Nästa artikel
Scimitar -det vassa svärdet från Tamworth
Reportage

Scimitar -det vassa svärdet från Tamworth

Publicerad 2022-07-05 07:00 (uppdaterad 2022-07-05 09:55)
Reliant - kända för sina trehjulingar ville ge sig in i den fyrhjuliga delen av branschen med - och det med en bil som egentligen skulle blivit en Daimler.

Reliant hade tjuvstartat lite med fyrhjuliga bilar 1961 med Sabre - utvecklad tillsammans med Autocars i Israel. 

På Londons motorshow 1962 visade David Ogle upp en prototyp baserad på Daimler SP250 men Daimler nappade inte på den. Istället kom Reliants Ray Wiggin och studerade den närmare. Han tog fram måttbandet och det visade sig att den skulle i princip kunna passa på Sabres chassi. 

Man förhandlade fram licenser från Ogle Design och 1964  kunde man visa upp den nya Reliantcoupén som döptes till Scimitar. Liksom Sabre ett namn på ett slags svärd. 

Reliant Scimitar GT/SE4 hade en sexa på 2,6 liter från Ford Zodiac och glasfiberkaross.  David Ogle hade inte chans att se den färdiga bilen då han hade omkommit i en bilolycka 1962. 

Fast Scimitar var ingen modell som flög ut ur försäljningshallarna - fram till 1970 gjordes drygt 1000 stycken av coupén. Enda stora förändringen var att 1966 kom Fords V6-motor och då fick bilen mer adekvata prestanda. 

Och med den motorn borde man kunde göra en lite roligare mer modern bil för det stundade sjuttiotalet - en trendig sportkombi kanske?

Det blev David Ogles efterträdare på Ogle Design Tom Karen som kom fram med den nya designen för Scimitar. Det blev tummen upp och mindre än ett år senare visades Scimitar SE5 upp på Earls Court 1968. 

Undertill gick man tillväga på samma sätt som S4:an - ett boxat stålchassi med Ford V6:an i nosen. För att få till det extra bra tog man hjälp av John Crosthwaite - känd som konstruktör av racerbilar och även som förare. En annan uppdatering jämfört med föregångaren var en rullbåge i i taket. Glasfiberkarossen var lite vek vid rundslagning.  

Det var en bil i rätt tid som stod på podiet 1968. En trendig sportkombi där bakluckan var ett helt glasparti - på samma sätt som Volvo 1800ES - fast den låg ännu ett par år i framtiden.  Treliters V6:an räckte till att driva upp bilen i närmare 200km/h. 

Prislappen på den nya Scimitar GTE hamnade på runt 1750 pund vilket på den tiden var i paritet med en Rover 3500. 

Det blev en stor succé och bra PR blev det när prinsessan Anne fick en Scimitar GTE i 20-årspresent. 

Hon tyckte så mycket om den att hon kom att äga hela åtta stycken genom åren. 

 

Första serien SE5 gjordes i 4311 exemplar fram till och med 1972 - serie SE5a gjordes det hela 5105 av fram till och med 1975. Sen var det dags för en liten uppdatering. 

nya Scimitar GTE serie SE6 kom 1975 och nu blev den både längre och bredare. Främst så man skulle ha en sportslig chans att ta sig in i baksätet. Nya modernare kofångare och lampor fram och bak ingick i uppdateringen. På motorsidan hände inte mycket, den beprövade Essex V6:an på 135 hästkrafter hängde kvar.  
Nästa uppdatering till SE6A kom 1980 då tillkom bättre bromsar och hjulupphängningar samt lite detaljer i exteriören ändrades.  Och nu kom Scimitar som cabriolet - GTC.

Men på åttiotalet gjorde cabrioleten comeback på bred front och Reliant fick hård konkurrens. Den kostade med än både Golf och Ford Escort cabrioleterna. Trots det såldes ändå 442 stycken fram till 1986 då Scimitar lades ner. 

Den hängde med så länge som till 1986 alltså och det skapade ett problem - motorerna tog slut. Den brittiska Essexmotorn fasades ut och de sista åren fick Reliant hålla tillgodo med den tyska 2,8-liters Kölnsexan.

Totalt gjordes 4827 Scimitar GTE ur serierna SE6, SE6A och SE6B - plus de 442 GTC cabrioleterna. 

Sen avlöstes den gamla modellen av helt nya Scimitar SS1 - men det är en helt annan bil och en helt annan historia. 

Fast som så ofta med klassiska brittiska bilmodeller så brukar en nedläggning inte alltid innebära slutet. 

 

1989 kom en ny Scimitar GTE - fast inte från Reliant utan ett företag som hette Middlebridge. Dom hade köpt upp rättigheterna redan 1987. 

 

 

 

Middlebridge huserade i Beeston, Nottingham och här skulle man göra 300  Scimitars, GTE och cabrioleter om året - men det tog ett snöplig slut alldeles för tidigt.

Den nya Scimitaren fick en toppmodern 2,9 liters insprutningsmotor från Ford Scorpio och gick nu att få med femväxlad låda eller automat.  Chassit fick en kraftig översyn med nya upphängningar och krängningshämmare. På komfortsidan försågs den med elstyrda speglar och centrallås. 15 tumsfälgar med lågprofildäck var också nytt  

Men redan 1990 gick Middlebridge i putten efter 77 bilar hade gjorts. 

 

Ämnen i artikeln

Missa inget från Klassiker

Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.