Renault 4, den enkla billiga bilen fick en skönhetsbehandling, och det började hos tidningen Elle.
Den nya lilla Renaulten sålde bra, men för att vidga kundkresten fann sig Renault i ett samarbete med modetidningen Elle.
Där kom en kampanj till, Elle prend le volant, hon tar ratten på svenska. Och under perioden 8:e mars till 15:e juli 1963 bjöds hela 4200 kvinnliga läsare in att få köra en specialvariant av fyran, som kallades Parisienne.
De var baserade på R4 Super så man fick lite mer utrustning att börja med. Samt lite mer motor, 845cc motorn på 34 hästar. Mest iögonfallande var dock rottingdekoren på sidorna. Den här typen av dekor fanns på äldre finare vagnar och kallas canné. Som alternativ fanns också ett skotskrutigt mönster. Alla Parisienne var lackade svarta.
Detta fick ett bra genomslag, såpass mycket att i december 1963 satte man Parisienne i produktion för allmänheten. Den följde mönstret efter de bilar man gjorde åt Elle, fast nu fick den ett litet Parisienneemblem också, samt andra navkapslar. Den kostade 6610 franc vilket var circa 300 mer än basen, Renault 4L Super.
Renault 4L ändrades inte så mycket under åren och så inte heller Parisiennevarianten. 1965 kunde man dock få den i marinblått också, priset var nu sänkt till 6250 franc.
1966 års Parisienne gick från början bara få i marinblått, och emblemet flyttades till skärmen. I juli ändrade man dock en hel del i inredningen , sömmar och sätesklädsel fick nya färger, och en mörkbrun instrumentbräda.
1967 tillkom två nya färger, grön och vinröd, och prislappen var nu justerad till 6580 franc.
För 1968 års modell ändrades en hel del mekaniskt på Renault 4, och den fick en större grill och andra detaljer. Parisiennen hängde med men nu fanns den bara att få i grönt. Dock fick den inte vara med så länge till, den 15:e maj 1968 gjorde man de sista Parisienne, istället satsade man på en helt ny specialmodell, den öppna Plein Air.
Där kom en kampanj till, Elle prend le volant, hon tar ratten på svenska. Och under perioden 8:e mars till 15:e juli 1963 bjöds hela 4200 kvinnliga läsare in att få köra en specialvariant av fyran, som kallades Parisienne.
De var baserade på R4 Super så man fick lite mer utrustning att börja med. Samt lite mer motor, 845cc motorn på 34 hästar. Mest iögonfallande var dock rottingdekoren på sidorna. Den här typen av dekor fanns på äldre finare vagnar och kallas canné. Som alternativ fanns också ett skotskrutigt mönster. Alla Parisienne var lackade svarta.
Detta fick ett bra genomslag, såpass mycket att i december 1963 satte man Parisienne i produktion för allmänheten. Den följde mönstret efter de bilar man gjorde åt Elle, fast nu fick den ett litet Parisienneemblem också, samt andra navkapslar. Den kostade 6610 franc vilket var circa 300 mer än basen, Renault 4L Super.
Renault 4L ändrades inte så mycket under åren och så inte heller Parisiennevarianten. 1965 kunde man dock få den i marinblått också, priset var nu sänkt till 6250 franc.
1966 års Parisienne gick från början bara få i marinblått, och emblemet flyttades till skärmen. I juli ändrade man dock en hel del i inredningen , sömmar och sätesklädsel fick nya färger, och en mörkbrun instrumentbräda.
1967 tillkom två nya färger, grön och vinröd, och prislappen var nu justerad till 6580 franc.
För 1968 års modell ändrades en hel del mekaniskt på Renault 4, och den fick en större grill och andra detaljer. Parisiennen hängde med men nu fanns den bara att få i grönt. Dock fick den inte vara med så länge till, den 15:e maj 1968 gjorde man de sista Parisienne, istället satsade man på en helt ny specialmodell, den öppna Plein Air.
La Parisienne, den feminina fyran
I vinrött, Bordeaux 721 hette färgen
939 Vert, färgen för 1967.
1982 kom en Parisienne 2, baserad på R5:an istället. 3000 gjordes av dessa. Nu var det stripes och spoilers istället för cannédekor och skotsktrutigt.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.