Närvaro är ordet som bäst sammanfattar det jag upplever just nu. Den genomsyrar allt – från TRX-däckens bett mot den höstkalla asfalten när jag styr in i ännu en kuperad kurvkombination, till det väl avvägda motståndet i den stubbiga växelspaken och läderstolens stoppning, den taktila känslan i den översnygga rattens kringla och den exakthet som de vita mätarnålarna klättrar mot högre värden med. Det är otroligt att en så stor och komfortabel bil kan kännas så spänstig!
På motorvägen mumlar den raka sexan gemytligt, i 100 km/h ligger varvtalet runt 2 000 r/min. Motorn drar snällt och alert från tomgång för att runt 3 500 r/min verkligen vakna till liv – till en skönsång som bara tilltar hela vägen upp till rödmarkeringen. Det är en långbent bil, trean räcker till 160 km/h.
Kupén är ljus och rymlig, Jag sitter redan från början bra i den läderklädda stolen men kan inte låta bli att ständigt justera den med någon av de tio knapparna som reglerar höjd, längd, lutning och nackskyddens inställning.
Jag saknar aldrig mer respons, att den raka sexan i Sverigeutförande har tappat 14 hästkrafter på grund av våra särkrav gällande avgasrening på 1980-talet är inget jag stör mig på.
Vill du läsa mer om BMW 635CSi? I Klassiker nr 3/2022 finns ett djupare reportage med både körglädje och fakta år från år. Köp här och få hem tidningen med posten!
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.