Efter kriget var kapplöpningen om att sätta det nya Tyskland på hjul igång. Volkswagen var i ohotad ledning, men behovet var större än så. Skulle en glassmaskinsfabrik i Hamburg kunna sälja in en ny folkbil på marknaden?
Karl-Heinz Staunau hade efter kriget en framgångsrik business med tillverkning av glassmaskiner och storköksutrustning. Och ansåg då kanske att en naturlig utveckling av det hela var att bygga en bil också. Man ville rida på vågen av vad som kallas för Wirtschaftwunder - Den nya västtyska ekonomin blomstrade, och så än mer med den nya valutan Deutsche Mark.
Han slog sitt huvud ihop med före detta flygplansingenjören Gerd Krebs och på bara ett par månader hade dom gjort en liten bil. En slags fastbacksliknande coupé. Den var baserad på en del DKW-mekanik och en Ilo-motor från en motorcykel.
Karl-Heinz var van att tala för sig, och att folk lyssnade. Enligt honom skulle bilen vara i produktion inom ett par månader och att Chrysler hört av sig för att få sälja den i Europa.
De första bilarna 1950 hade en 389cc Ilomotor på 13 hästkrafter. Den kostade 4752 D-mark vilket var billigt, ett starkt argument, men det var ungefär det enda som var bra med den.
Snart bytte man ut motorn mot en lite större maskin på 25 hästkrafter och 748cc, också från Ilo. K750 som den kallades, kostade dock 6457 D-mark vilket inte var särskilt billigt.
Kunder och investerare stod dock i kö för bilen som var en ganska grovt tillyxad vagn med för klen motor och för hög prislapp. Det säger en del om hur desperat läget var i Västtyskland. Man var i skriande behov av fordon, många hade ju förstörts, beslagtagits eller stulits under krigsåren.
Karl-Heinz fick med sig kreditorer och övertalade även presumitiva kunder att investera i bilprojektet. Men till slut tröttnade dom på hans vältalighet, för de få bilar som kom ut ur glassmaskinsfabriken var inget vidare. Och någon draghjälp genom Chrysler hade det aldrig varit tal om så i mitten av 1951 började det osa hett runt Karl-Heinz Staunau.
Knappt 80 bilar hade färdigställts när Karl-Heinz packade väskorna och satte sig på ett plan till Sydamerika, långt från fogdar och fordringsägare i Hamburg.
En annan firma som också gjorde en folkbil vid samma tid i Hamburg var ju Wendax - läs historien om den här!
Han slog sitt huvud ihop med före detta flygplansingenjören Gerd Krebs och på bara ett par månader hade dom gjort en liten bil. En slags fastbacksliknande coupé. Den var baserad på en del DKW-mekanik och en Ilo-motor från en motorcykel.
Karl-Heinz var van att tala för sig, och att folk lyssnade. Enligt honom skulle bilen vara i produktion inom ett par månader och att Chrysler hört av sig för att få sälja den i Europa.
De första bilarna 1950 hade en 389cc Ilomotor på 13 hästkrafter. Den kostade 4752 D-mark vilket var billigt, ett starkt argument, men det var ungefär det enda som var bra med den.
Snart bytte man ut motorn mot en lite större maskin på 25 hästkrafter och 748cc, också från Ilo. K750 som den kallades, kostade dock 6457 D-mark vilket inte var särskilt billigt.
Kunder och investerare stod dock i kö för bilen som var en ganska grovt tillyxad vagn med för klen motor och för hög prislapp. Det säger en del om hur desperat läget var i Västtyskland. Man var i skriande behov av fordon, många hade ju förstörts, beslagtagits eller stulits under krigsåren.
Karl-Heinz fick med sig kreditorer och övertalade även presumitiva kunder att investera i bilprojektet. Men till slut tröttnade dom på hans vältalighet, för de få bilar som kom ut ur glassmaskinsfabriken var inget vidare. Och någon draghjälp genom Chrysler hade det aldrig varit tal om så i mitten av 1951 började det osa hett runt Karl-Heinz Staunau.
Knappt 80 bilar hade färdigställts när Karl-Heinz packade väskorna och satte sig på ett plan till Sydamerika, långt från fogdar och fordringsägare i Hamburg.
En annan firma som också gjorde en folkbil vid samma tid i Hamburg var ju Wendax - läs historien om den här!
Bilen i annonsen hade inte många likheter med verkligheten...
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.