Sverigeresan - besök från framtiden

Vi har förflyttats till ett parallellt universum där Saabs bilkonstruktörer i början av 1960-talet fick tillräckligt med pengar för att kunna utveckla sin egen motor istället för att 1962 ta den ödesdigra kontakten med brittiska motorkonstruktionsfirman Ricardo. Man kunde på detta sätt redan nu dra nytta av turbokunnandet från lastbilssidan och när Pelle Gillbrand och Olle Granlund lockades över från Volvo 1964 fanns redan en djärv plan som skulle ompositionera hela bildivisionen. Den nya stora Saaben som gick under projektnamnet Gudmund var inte bara modernt och smart formgiven av Sixten Sason, den skulle dessutom få en helt egenkonstruerad drivlina. Inte nog med det, i toppmodellen skulle den ha överladdning. Pelle Gillbrand som i detta parallella universum förfogade över en teknikerstab av tyska proportioner fick nu möjlighet att inte bara utforska utan även grundligt prova ut en rad olika utvecklingsspår. 

När det gyllene täckelset drogs av den ”bredaxlade svensken” Saab 99 på Teknorama i november 1967 hade ryktet gått i flera år om bomben från Saab men några detaljer hade inte kommit ut. Nu fick motorpressen lära sig flera nya tekniska ord på samma gång: turbo, intercooler, knacksensor, wastegate, elektronisk bränsleinsprutning och fyrventilsteknik. Pennorna glödde i anteckningsblocken men de flesta hoppades nog ändå att informationen även skulle gå att planka från pressmaterialet. Men en sak kom alla närvarande ihåg: 175 hästkrafter. I en familjebil! I en Saab!! 

Vägen öppnar upp och utan att växla ner trycker jag till på gaspedalen. Först händer ingenting förutom att avgastonen ändras något men efter någon sekund träder en välbekant, obändig kraft in och så börjar hastighetsmätarnålen klättra. BMW-suven i backspegeln krymper snabbt till en liten metallicgrå prick och Claes i högerstolen börjar prata allt mer intensivt om de smala Gislaveddäcken på originalfälg. Ja, ja jag släpper väl av lite då. 

Vi sitter i en sån där ”man-borde-bil” som förr eller senare brukar dyka upp i diskussioner bildrömmare emellan. Det finns en del missade chanser som man skulle vilja rätta till. För visst borde man handbygga en Rover SD1 från grunden så att den blev den kvalitetsbil som den förtjänade att bli och visst borde man sätta i en Porschesexa i en Citroën DS eftersom det var typ en sån motor som konstruktörerna tänkte sig från början. Och visst borde man kombinera den ursprungliga, snygga 99-karossen med sista utvecklingen av turbomotorn i Saab 900? Det borde ju dessutom vara busenkelt!

Öved Clasén i Malmslätt vet att det går att göra, med envishet och noggrannhet. Vi gillar att Öved har vinnlagt sig om att ingenting utanpå skvallrar om den mer än fördubblade kraften. Den mellanblå Saaben är precis lika diskret som när första ägarinnan Karin Olsson i Uppsala köpte den i oktober 1969. Vi gillar de snygga plåtfälgarna med små runda hål, navkapslarna, skärmkantslisterna och de nätta stötfångarna i rostfritt. Den oskyldiga uppsynen. Och vi älskar att 99:an känns så otroligt homogen, som att motorn verkligen är ämnad för den här bilen och att det inte skramlar, gnisslar eller glappar någonstans. 

Vi skulle kunna åka vart som helst i den här bilen men idag har vi siktat in oss på Mariestad. Mest för att det är en lagom sväng.

Vi startade i morse från Sjögestad Motell, också en klassiker som fräschats upp med ett nyare innehåll. Det är landets äldsta motell och låg mycket strategiskt vid Riksväg 1 när det byggdes 1954-55. På 1960-talet utökade man med den låga motellängan i vinkel där gästernas bilar kunde stå direkt utanför dörren. När vägen drogs om och blev E4 såg det dystert ut men även om macken sedan länge är stängd är anläggningen idag livskraftig. Sedan några år är det ny regi och man har haft förståndet att vårda 1950-talskänslan även när man förnyat. Alla motellrummen renoverades 2016-2017 och utanför några finns det elbilsladdning. 

Mellanblå är en mycket passande beskrivning av bilens kulör. Nu lyser den nästan i det regntunga diset, i hårt solsken blir den blekare. Vi kör norrut mot Motala, försöker ta småvägar men kommer hela tiden tillbaka till väg 50. I vanliga fall hade det varit frustrerande men i den här bilen letar vi ständigt anledningar att testa accelerationen, kraftutvecklingen är beroende­framkallande som i alla Saab turbo. 

Motalas givna besöksmål, det fantastiska motormuseet, har inte öppnat för dagen. Vi tar det på hemvägen. Istället svänger vi upp framför lasarettet med en fasad som passar ihop med Saaben på ett nästan kusligt bra sätt. Rena broschyrbilden!

Turbon matar på norrut och efter ett snabbt stopp i Medevi Brunn har vi strax rundat Vätterns norra spets. På kartan ser vägen söderut att bjuda på underbar sjöutsikt men visste vi inte att Sveriges sjätte sjö fanns där någonstans bakom träden skulle vi aldrig ha anat det. 

I Olshammar svänger vi av och får i alla fall se Vättern. Här föddes författaren och poeten Verner von Heidenstam 1859 och i hans barndomshem som i dag kallas Olshammarsgården hänger en stor oljemålning av honom. Men mest kommer folk hit för att fiska, berättar ägaren. Kaffeserveringen har precis öppnat och vi är de enda gästerna. Medan vi mumsar mazariner pratar vi om hur det hade gått för Svenska Akademien i dag om man delat ut Nobelpriset till en av sina egna ledamöter. Det skedde 1916 när von Heidenstam satt på stol nummer 8. Tur att de har skärpt sig.

Vädret är fortsatt grått när vi fortsätter söderut. Jag sitter upprätt bakom ratten och trivs i den stilrena förarmiljö som präglar de första årsmodellerna av Saab 99. Golvet är nästan platt så det gör inget att pedalstället sitter långt in mot mitten. Kanske är det därför 99 inte upplevs som smal inuti på samma sätt som senare 900:or. Instrumentpanelen är låg och bidrar ytterligare till en känsla av rymlighet, de snygga friskluftsutblåsen går inte att låta bli att fingra på. Panelens svängning fortsätter ut på dörrsidorna men passformen är inte den bästa, materialen har inte åldrats i takt. Det står ”SAAB” skrivet och präglat på mängder av ställen; på mätare, solskydd, kickpanel, ratt… Den gamla loggan med flygplanet blandas med den senare som gjorde entré med 99. 

Av konverteringen till T16 märks på ytan ingenting. Men om vi öppnar handskfacks­luckan i plåt svänger varvräknare och turbo­trycksmätare från 900 Turbo 16 fram. Coolt! 

Laddtrycket är inställt på 1,0 bar vilket ger en härlig respons. Vill man ha det lite mindre hetsigt har Öved konverterat chokeknappen till en strömbrytare som kan avaktivera APC-systmet  – knacksensorn. Då laddar turbon bara 0,4 bar.  

Efter några mil lämnar vi Vättern och styr västerut och kör lagom krokiga vägar som passar bilen bra. Svepande kurvor med fri sikt; vi kör på vrid, inte varv. 

I Töreboda slinker vi in på Epokernas Antik som drivs av Olle Andersson sedan många år. Vi tittar på saker, pratar med Olle om bilar och stenkakor, om hur modet svänger även i antikbranschen. När är det läge att sälja en V12-BMW från skarven mellan 1980- och 90-tal, funderar Olle över. Är det dags nu eller ska man vänta? I stenkakornas värld har marknaden så gott som försvunnit. Vi funderar på att slå till på ett uppstoppat gnuhuvud men bangar ur. 

Det finns många pizzerior i Töreboda men vi väljer att plocka ihop lite matvaror på ICA som vi sedan tuggar i oss på torget. Solen värmer för första gången på flera månader. 

I Lyrestad ligger en lada med en stor Mercedes-stjärna på gaveln och när vi knackar på öppnar Mats Harrysson. Den slitna W124:an utanför skvallrar knappast om vad vi ska få se när vi kliver på. Mats köpte sin första Mercedes-Benz för över 50 år sedan och på 1970-talet började han samla på klassiska modeller. När han gick i pension för drygt tio år sedan bestämde han sig för att göra ett museum av sin samling. Ladan konverterades på ett år med bra belysning och klinkergolv. 

– Den första samlarbilen jag köpte var den där, säger Mats och pekar på en grå 300d Adenauer med glödande röd inredning. Det var en greve i Kinnekulle som hade den och han ville ha 25 000 kronor. Jag försökte pruta men det gick inte alls för sig, ha ha. 

En samling med Mercedes-Benz som tema kan bli i princip hur stor som helst, även om man som Harry koncentrerar sig på efterkrigsbilar. I ladan finns ett drygt 40-tal bilar och Mats kan berätta en historia om varenda en. Oavsett om det handlar om orörda lågmilare eller lite mer medfarna exemplar där mätaren snurrat åtskilliga 10 000-varv. 

– Men jag skulle säga att den sista riktiga Mercan var W124-serien, säger Mats. Sedan började de tumma på principerna och kvaliteten.

Mats och hans fru Maritha tar emot ungefär 2 000 besökare om året i Mercedesladan. Inträdesavgifterna går till välgörande ändamål. 

– Förra året fick vi in över 60 000 kronor till Operation Smile! säger Mats. 

I Mariestad ska man äta den lokala glassen från Kling och på Nya Torget knäcker jag årets första och kanske enda Blåbärsputte. Claes satsar på en Hit 2000. Vi sitter vid Per-Erik Willös fontän i kopparplåt, Vänerskutan från 1966, och njuter av att vara ute på resa en alldeles vanlig vardag i april. 

Vi längtar tillbaka ut på vägarna, snart vrider jag på startnyckeln mellan stolarna igen och möts av det diskreta kraftuttrycket som en Turbo 16-motor avger. 

I Sveriges reservhuvudstad Karlsborg hamnar vi mitt i en mopedträff. Den högst informella föreningen Loppa på stiftet har möte i sin cykel­källare vid Rödesunds Torg och runt lokalen surrar fantastiska mopeder under provkörning. 

– Vi vet inte hur många vi är och vi har ingen webbsida, säger en av killarna glatt. Men vi ses här och mekar och kör. Det ska inte vara komplicerat att ha en klubb!

Här hade vi kunnat stanna hela kvällen men ljuset räcker inte hur länge som helst och vi har några fler bilder som vi vill ta på Saaben. Den mellanblå lackeringen visar upp ytterligare en sida i kvällssolen. När vi passerar Motala igen på tillbakavägen är det mörkt och Motormuseet har stängt för dagen. Vi får ta det nästa gång.

 vårt parallella universum ses 99 T16 som en ödesmodell för Saab. En ikon med en stabil värdeutveckling på den internationella samlarmarknaden. Det var bilen alla skulle ha och redan till sommaren 1968 var kölistorna närapå oöverskådliga. Produktionskapaciteten utökades för varje år och Trollhättan blev Sveriges Detroit. Ägarna lät vinsterna gå tillbaka in i bolaget och pengarna investerades vist i modellutveckling och modernare produktionsmetoder. Samtidigt var man noga med att låta teknikerna sätta sin prägel på bilarna och uppmuntrade på olika sätt innovationslustan i företaget. ”The Saab way” blev ett begrepp i branschen. I slutet av 1970-talet köpte man upp BMW som hamnat lite i bakvattnet i konkurrensen och senare även hela General Motors. Med sina många patent såg Saab också tidigt sin möjlighet att utvecklas som underleverantör och i dag har nästan alla bilar komponenter från Saab. Köpet av Bosch var en viktig del i denna strategi. 

Hela framgångssagan kan tillskrivas ägarnas beslut att satsa på det lilla bilföretaget i början av 1960-talet. Vem vet hur det annars skulle ha gått? 

1. Sjögestad Motell
Sveriges äldsta motell ligger ett stenkast från Mantorp. Här kan du parkera bilen utanför rummet eller bara ta en kopp kaffe i restaurangen med originalinredning. www.sjogestadmotell.se

2. Motala Motormuseum
Beläget i Motala hamn med särskild parkering för entusiastfordon. Öppet året runt med en utställning i ständig förändring. www.motormuseum.se

3. Olshammargården
Verner von Heidenstams första hem. Perfekt kaffestopp, här finns även lunch och möjlighet till övernattning. Humana priser. www.olshammarsgarden.com

4. Epokernas Antik
Nästan mer utställning än antikaffär – det är svårt att se att de noga utvalda föremålen skulle passa bättre hemma än här i detta sammanhang. Men allt är till salu och Olle Andersson är trevlig att prata med. Kungsgatan 4, Töreboda. Tel 070-326 84 74

5. Mercedesladan
Mats Harrysson har flera passioner, Mercedes-Benz är den som tar störst plats och därför dominerar bilarna hans museilada. Här finns stjärnbeprydda vagnar från 1939 och framåt och det finns en kul historia kring varje exemplar. Missa inte att gå upp på andra våningen! De andra passionerna då? Ja för att nämna några: Amerika-klockor, käppar med silverhandtag och kopparkärl. MB-ladan i Lyrestad har öppet efter överenskommelse, inträde 50 kronor. Mer info: www.matsharrysson.se

6. Karlsborg
Utöver det givna besöksmålet Karlsborgs fästning ska du ge dig ut i det område med funkisvillor som ligger i östra centrum. Påfallande många av husen är i fint skick och dessutom med många tidstrogna detaljer och trädgårdar. Att Överstevillan på Viggenvägen står och förfaller är -däremot fruktansvärt tråkigt. 

Reskamraten
Saab 99 ”Turbo 16” 1970

Saaben levde ett mellanblått liv i en mellanstor stad i en kvinnlig ägares vård i 35 år. Den kördes sparsamt och vårdades väl, rosten fick aldrig fäste i den diskreta karossen. Men en och annan buckla blev det mot slutet. Ägare nummer två påbörjade konverteringen till trimmad turbomaskin från 900 T16 och kom ganska långt innan annat kom i vägen. Ägare nummer tre tog över 2008 och ville förmodligen åt motorn – ännu en tidig Saab 99 låg i riskzonen. Men i december 2015 trädde Öved Clasén in. Han såg att det som var gjort hade gjorts väl och bestämde sig för att slutföra konverteringen. 

– Jag har alltid gillat de tidiga 99:orna bäst, säger Öved. Samtidigt var ju motorn inte så bra, även om tillförlitligheten blev lite bättre med åren. 

Öved ville att ombyggnaden skulle se så fabriksmässig ut som möjligt och att man skulle kunna lita på bilen. Därför var han mycket noga med varje detalj. Ändå tog det bara ett drygt halvår för honom att göra jobbet hemma i garaget i Malmslätt. Installationen är oerhört prydligt utförd. 

– Jag använde bara Saabdelar, säger Öved. Jag köpte en 900 Turbo 16 som donatorbil och löste sedan problemen, steg för steg. 

Saab 900 har längre axelavstånd än 99 och för att den större motorn ska få plats krävs en rad modifieringar. I torpedväggen finns nu ett uttag för 900-motorns vattenpump och det fick bara plats en remskiva på vevaxeln. Att byta generatorrem är ett pilligt uppdrag. 

Fläktpaketet fick byggas om och den mindre vindrutetorkarmotorn kommer från en V4. Bromscylinder och servo är av nyare modell och har flyttats. Slangarna ut från värmepaketet är omdragna. Batteriet och bränslepumpen är flyttade till bagageutrymmet. Kylaren från en 900 fick plats efter att kylarbalken i bilen modifierats. Elfläkten sitter monterad framför kylaren. Drivaxlarna kommer från en Saab 90, spindlarna från en senare Saab 99.

Att registreringsbesiktiga en tidig 99 med 175 hk är faktiskt inga problem, enda egentliga kraven är att hela bromssystemet kommer från en -75:a eller nyare, att växellådan är från -78 eller senare och att bilen har gastrycksstötdämpare. 

– Men det gäller nog att komma till rätt besiktningsstation, säger Öved. De som jobbade där jag besiktigade hade varit med så länge att de kände igen komponenterna. Det hade nog kunnat bli krångligare.

På Saab 900 T16 finns en givare på hastighetsmätaren sammankopplad med insprutningen. Öved ville använda originalmätaren och hoppades att givaren inte skulle behövas men upptäckte att bilen inte gick bra på tomgång utan den. Han fick bygga på enheten från den nyare mätaren på den gamla för att det skulle fungera.

De första provturerna sommaren 2016 ledde till ytterligare justeringar. Vid hård acceleration gick generatorn emot bromsservot med otrevliga ljud som följd. Detta löstes bland annat med hårdare gummi i motorfästena. 

Att behålla originalutseendet på bilen var ett uttalat mål och trots att bilen har 2,5-tums avgassystem från 900 T16 så avslutas det med originalljuddämparen från 99 1970. Men slutburken är helt rensad och det går att dra bort en plåtbit i systemet om man vill minska motståndet ytterligare. Luftflödet till laddluftkylaren hämmas av originalfronten men Öved tappar hellre några hästar än borrar hål under strålkastaren. 

Sedan konverteringen har Öved kört runt 800 mil med bilen, bland annat har han och hustrun Britt-Marie deltagit i ett antal Regularity-tävlingar. I år ställer de upp i Midnattssols­rallyt och tävlar mot bland annat Klassikers Carl Legelius i Volvo PV.