Triumph vars varumärke var sportiga bilar och motorcyklar slarvades bort nånstans i hanteringen under 70-talets sammanslagningar och diverse rockader inom Leyland. Den sista riktiga Triumpen var ju TR7/TR8, och efter det så fann man sig sätta ihop japanska Hondabilar, i en Morrisfabrik... Hondatriumphen Acclaim ersattes av en annan Honda, men då under Rovers namn och märket försvann från kartan 1984. Deras modeller var och är än idag välkända och populära, men någon spjutspetsteknologi gjorde dom sig aldrig kända för. Så då känns det ytterst märkligt att på Birmingham motor show 1992 presenterades den här ultrafuturistiska skapelsen under Triumphs namn.
Den var fullproppad med tekniska lösningar som var så avancerade att dom inte ens fanns, för bilen byggdes egentligen inte, annat som en halvskalemodell. Men den skulle haft pneumatisk styrning och bromsar, en helt förseglad drivkälla som aldrig skulle behöva servas, ett helelektroniskt guidningssystem som kunde köra bilen själv, med mera. Vindrutetorkarna skulle också förpassas till sopbingen, istället skulle glasytorna, som även reglerades i toning med ljuskänsliga fotoceller, hållas rena med ultraljud. Det här var, och är, ren science fiction, men ett lysande exempel på att det fanns stora visioner inom Leyland, som snart också det skulle vara ett minne blott.
Man gjorde till och med ett reklamblad för den ickeexisterande bilen.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.