På femtiotalet var luftskeppsepoken sedan länge förbi och nyttan av spärrballoner likaså. Så då tog man allt sitt kunnande om gummi och luft till att på fullt allvar bygga ett uppblåsbart flygplan!
Gummiplanet hade haft en föregångare, redan 1931 experimenterade Taylor McDaniel i samma banor, och hans kunskaper togs tillvara på hos Goodyear. GA-33 som denna skapelse kallades, ritades och byggdes på bara 12 veckor och flög första gången 1956. Det tog fem minuter och blåsa upp farkosten och sen handstartades den 40 hästkrafter starka motorn. Tanken rymde 76 liter och på detta kunde planet stanna uppe i mer än sex timmar, om man nu mot förmodan ville det. Toppfarten låg på 115km/h. Det är sådana här spritt språngande galna experiment som får testpiloter att helt plötsligt bli förkylda, eller hastigt komma på nåt annat skäl till att få stanna på marken. Dock byggde man och testade ett dussin uppbåsbara flygplan, och programmet pågick ända fram till 1973.
Hur som helst så utvecklade man en tvåsitsig version också. GA-466, som även fick en militär beteckning, XOA-2 samt en modifierad variant med namnet XOA-3, Med täckt kabin och en starkare motor på 60 hästkrafter kunde den stiga ända upp till 2000 meter om någon nu verkligen ville det.
Totalt byggdes alltså dussin inflatoplanes i lite olika varianter, otroligt nog inträffade bara ett allvarligt haveri under dessa år man utvärderade de märklia gummiplanen. den taktiska fördelen ansågs vara att dessa kunde fraktas i stora mängder och landsättas från luften i containrar, för att sedan blåsas upp och göras flygdugliga, dessutom gav de dåligt eko på radar. Men försvarsmakten gav ändå tummen ned, Goodyear hade i sin uppfinnarlusta bortsett från den lilal detaljen att planet lätt kunde skjutas ned med pil och båge...
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.