Upprörda känslor på superauktionen i Hovsta

Det var den tredje och sista auktionsdagen i gårdsauktionen efter samlaren Ingemar Gustafsson. Efter två dagars utrop av sedvanligt auktionsgods samt samlarobjekt i form av mynt och vapen, där en begränsad skara spekulanter var på plats, kom så den efterlängtade dagen då fordon och delar i ladan skulle klubbas till högstbjudande.

Spekulanter hade anlänt redan på fredagen för att noga syna objekt och finkamma de osorterade högarna av reservdelar. Somligt hade burits ut utomhus, men merparten av delarna låg kvar i ladan sorterade efter kaosprincipen.

På lördagskvällen fylldes ängarna kring gården med husbilar och inte minst – trailers. De flesta av auktionsbilarna hade dragits ut på gårdsplanen, fortfarande dammslöjade. En spektakulär syn in på småtimmarna när försommarmörkret sakta sänkte sig över Hovsta. Förväntan och nyfikenhet stegrades under söndagsförmiddagen. När väl auktionen kom igång 20 minuter efter utsatt tid fanns uppskattningsvis 4 000-5 000  människor på plats på området.

Det var besökare från Tyskland, Polen, Norge, Finland och USA. Efter några traktorer, slädar och två sidvagnar såldes  den första bilen, en Fiat 520 1928 för 14 400 kr. Kort därefter den sköna, men ack så sargade Tatra T600 för 7 800 kr. Sedan matade det på med över lag höga priser för bilarna. Att det i samtliga fall rörde sig om kompletta renoveringsobjekt förträngdes i budhetsen. När den engelskbyggda Ford 32:an gick till Finland för 116 400 utbröt en spontan applåd.

Det var trångt och högtalaranläggningen fungerade dåligt. När sedan auktionsutroparen, enligt flera i publiken, oväntat ändrade tågordning och klev in i ladan – utan högtalaranläggning – för att auktionera ut bilarna, steg irritationen. Det blev ännu trängre och uppenbarligen var inte alla intressenter på plats. Efter en snabb budomgång hamnade slutpriset på 174 000 kronor. Detta efter flera timmars spekulationer och surr om stenrika amerikaner som skulle buda på den upp till 400 000 kronor – eller var det nu 800 000 kronor? Ur spänningshänseende var det ett antiklimax.

Ladan betades av snabbt – med genomgående höga priser. En Opel Kadett av förkrigsmodell för 30 000 kr rundade av. Innehållet i hönshuset, en massa "skrot", inbringade drygt 100 000 kronor och en annan osorterad hög i gräset gick snabbt upp i 16 800 kr. Den bästa affären gjordes kanske av mannen som köpte "hela vinden" för 2 400 kr.

Huruvida det är rimligt att betala 342 000 kronor för en Harley Davidson 1928 med sidvagn och en förvisso unik motor, är mer svårbedömt. Det blev iallafall auktionens toppnotering. De mer eftertraktade förkrigsfordarna samt Indian- och HD-motorcyklarna gick för bra priser, mellan 60 000 och 90 000 kronor.

Det var här någonstans det började hetta till. En företrädare för dödsboet och flera andra förde högljutt fram sina protester på det sätt Cadillacen hade sålts. Ordet polisanmälan hördes. – En jävla skandal. Skriv det i tidningen, menade en spekulant som aldrig fått chansen att bjuda. Det slutade med att den ordinarie auktionen fick avbrytas och man ropade efter Gerhard Lycken och Christian Peitz från Osnabrück som köpt bilen, samt de intressenter som ville ge ett högre bud.

– Vi gick in i huset och diskuterade igenom hur vi skulle göra. Ett klubbslag gäller. Av de som ville betala mer var det ändå bara en enda som var beredd att ge det tyskarna kunde tänka sig, det blev 300 000 kronor, säger Kjell Höök i efterhand.

Han har aldrig varit med om något liknande trots många års erfarenhet av auktioner. Bilen köptes av Bo Lindgren i Dylta Bruk. De två tyskarna kunde lite oväntat åka hem med en bra förtjänst på fickan.

– Jag tror inte vi hade fått mer för bilen om alla varit på plats i ladan. Största bekymret var det enorma trycket av folk. Av alla som var där uppskattar jag att det rör sig om mindre än 300 köpare och att ändra ordningen under auktionen är inget konstigt, menar Kjell Höök.

Vad är ditt svar på den kritik som kommit fram under och efter auktionen?
– Det blev inte så bra stämning kring det här med Cadillacen. Men annars tycker jag det var en kul auktion och det tror jag de flesta också tyckte. Det är många som har hört av sig, både de som var arga och de som tyckte det var bra.

Skulle du ha gjort något annorlunda?
– Tveksamt. Det finns inget liknande fall. Det här var så mycket saker att det skulle tagit oss två månader att sortera och alldeles för lång tid att auktionera ut bit för bit. Det var inget alternativ och det hade nog inte dragit in mer pengar till dödsboet.

Varför 20 procents påslag på fordon och delar, men bara 15 procent på lösöret?
– Det var bara en känsla vi fick, att vi ville sänka på lösöret. Det normala är 20 procent på allt. Det måste ju gå ihop och täcka våra kostnader. 20 procent är det gängse.

Söndagens auktion blev en maratonföreställning genom regn och sol och den avlutades 22.30. Då hade 2,3 miljoner kronor omsatts efter uppemot 800 utrop.

Några kom hem med en extra BP-keps till samlingen, andra med flera ton av bakaxlar eller värdefulla renoveringsobjekt på trailern. Alla garanterat med ett minne för livet. Eller som en av Ingemar Gustafssons gamla vänner utryckte saken:
– Ingemar sa till mig att han skulle sitta i himlen och titta ner på auktionen. Han är nog nöjd nu.