En del blankdelar och smådetaljer på Triumphen är närmast omöjliga att hitta, så vad göra? Jo, renovera och förnickla om dom hemma i garaget, inte så komplicerat som man kan tro.
Principen är ganska enkel, och man får jogga minnet från högstadiekemin lite grann och läsa sig till detaljerna.
Sen kan man göra på två sätt, köpa en färdig förnicklingssats, eller skaffa prylarna själv och sätta ihop.
Jag valde att börja med en komplett sats som finns att handla genom Malm motors
Då ingår doppvärmare, transformator, ett par nickelanoder, nickelsalt, krokodilklämmor, och allt man behöver inklusive en spann.
Principen är att man kopplar två anoder i badet till pluspol, de saker som skall sänkas ned kopplas till minus.
Här behövs en transformator med likriktare, för strömstyrkan skall vara relativt svag, och likström är ett måste för det skall fungera.
Doppvärmare krävs också, processen kommer inte igång riktigt förrän vid en temperatur på 30 grader och över 40 är mest idealiskt. Badet skall helst vara ganska surt, PH 3,5-4,5 är lagom, går att reglera med en skvätt ättika.
Nickelsaltet innehåller inte bara nickel utan en rad spårämnen som hjälper till på traven.
Är man lite mer pysslig går det att göra saltet själv. Då skall man ha två nickelanoder, de riktiga proffsen rekommenderar en bit gjuten nickel och en bit valsad.
Destillerat vatten med en dos koksalt och drygt 25% ättika. Även borsyra och natriumsulfat skall användas, i små doser.
Nickelanoderna kopplas här till plus respektive minus så strömmen "drar" genom lösningen, efter några timmar har man en klar grönfärgad vätska och lösningen är klar att användas
Så är det bara att doppa i och snart kommer grejerna upp blanka och fina, som nya. Inte riktigt, det är en lång process att göra rent sakerna inför förnickling.
Först måste all gammal ytbehandling bort, sen skall sakerna slipas i den mån det går helt blanka, nicklet bygger i princip ingenting så slipning och polering tar tid om man vill ha fullgott resultat.
Sen, skall sakerna avfettas och då duger inte vanlig avfettning, thinner eller sånt.
På smådelar har jag med gott resultat använt silikonborttagningspray. På större delar som är svåra att göra rent, som exempelvis låskistorna så finns en brutalare metod som kräver mycket varsamhet, och skyddskläder, mask och visir.
Natriumhydroxid, det vill säga vanlig kaustiksoda, ganska hög koncentration så man när en så mättad lösning som möjligt. Koka upp vatten minst 90 grader skall det vara och häll över kaustiken (Här kommer högstadiekemin in, när det gäller syror finns det något som kallas SIV-regeln, häll alltid syror i vatten. När det gäller basiska ämnen som kaustik, gäller tvärtom)
Det bubblar och fräser rätt häftigt så visir och skyddsmask rekommenderas, och gör detta helst utomhus. Det blir otroligt rent, inte en fettmolekyl överlever den här omgången.
Sen skall metallen betas, det kan göras på två sätt, i ett saltsyrebad på drygt 80-90 grader och 5% lösning brukar vara det som funkar generellt bäst. Här är en lite lustig detalj gällande syror. Ren koncentrerad saltsyra gör inte så mycket åverkan på metall, men en utspädd lösning blir mycket aggressivare.
Dock finns i satsen ett slags betningspulver som skall spädas i lite vatten för att få en pasta. Den skall gnidas eller borstas in i metallen, sen skall det sköljas med rikliga mängder vatten.
Här kommer en detalj efter sköljning, ytan får inte utsättas för luft, så man får ha dom i ett vattenbad hela vägen tills det är dags att sänka ner dom i nickelbadet.
en annan sak att tänka på är att ha förhållandevis jämnstora delar i badet samtidigt, och strömstyrkan skall vara ganska svag. En transformator som går mellan 3 och 12 volt är bra.
Olika detaljer tar olika tid, låskistorna lät jag exempelvis ligga ett dygn på 4,5 volt, smådelar kan vara klart på nån timme eller två. Har man för mycket ström blir grejerna svartanlupna, och då är det bara att börja om.
Som amatör är det inte enkelt att få sakerna helt perfekta, själv har mitt problem varit att dom kan bli omväxlande vitblanka, gulblanka eller gråaktiga och flammiga. Man får försöka om igen och få in lite känsla för hur man får bäst resultat. Man bör emellanåt röra runt lite i badet och kolla hur det bubblar. En svag ström av bubblor från objektet visar att processen går som den skall. Tänk även på god ventilation, ångorna är inte nyttiga och man märker en tydlig nickesmak i munnen när man är i närheten.
I vilket fall som helst kan det här rädda en renovering när vissa saker är omöjliga att hitta, om man vill behålla originalbultar och skruvar som också kan vara ett stort problem att få tag i. Dessutom är det rätt kul också.
Det vore även kul om ni läsare som har erfarenhet kan ge lite input, det finns en hel del olika varianter hur man rengör, slipar, betar och så vidare.
Sen kan man göra på två sätt, köpa en färdig förnicklingssats, eller skaffa prylarna själv och sätta ihop.
Jag valde att börja med en komplett sats som finns att handla genom Malm motors
Då ingår doppvärmare, transformator, ett par nickelanoder, nickelsalt, krokodilklämmor, och allt man behöver inklusive en spann.
Principen är att man kopplar två anoder i badet till pluspol, de saker som skall sänkas ned kopplas till minus.
Här behövs en transformator med likriktare, för strömstyrkan skall vara relativt svag, och likström är ett måste för det skall fungera.
Doppvärmare krävs också, processen kommer inte igång riktigt förrän vid en temperatur på 30 grader och över 40 är mest idealiskt. Badet skall helst vara ganska surt, PH 3,5-4,5 är lagom, går att reglera med en skvätt ättika.
Nickelsaltet innehåller inte bara nickel utan en rad spårämnen som hjälper till på traven.
Är man lite mer pysslig går det att göra saltet själv. Då skall man ha två nickelanoder, de riktiga proffsen rekommenderar en bit gjuten nickel och en bit valsad.
Destillerat vatten med en dos koksalt och drygt 25% ättika. Även borsyra och natriumsulfat skall användas, i små doser.
Nickelanoderna kopplas här till plus respektive minus så strömmen "drar" genom lösningen, efter några timmar har man en klar grönfärgad vätska och lösningen är klar att användas
Så är det bara att doppa i och snart kommer grejerna upp blanka och fina, som nya. Inte riktigt, det är en lång process att göra rent sakerna inför förnickling.
Först måste all gammal ytbehandling bort, sen skall sakerna slipas i den mån det går helt blanka, nicklet bygger i princip ingenting så slipning och polering tar tid om man vill ha fullgott resultat.
Sen, skall sakerna avfettas och då duger inte vanlig avfettning, thinner eller sånt.
På smådelar har jag med gott resultat använt silikonborttagningspray. På större delar som är svåra att göra rent, som exempelvis låskistorna så finns en brutalare metod som kräver mycket varsamhet, och skyddskläder, mask och visir.
Natriumhydroxid, det vill säga vanlig kaustiksoda, ganska hög koncentration så man när en så mättad lösning som möjligt. Koka upp vatten minst 90 grader skall det vara och häll över kaustiken (Här kommer högstadiekemin in, när det gäller syror finns det något som kallas SIV-regeln, häll alltid syror i vatten. När det gäller basiska ämnen som kaustik, gäller tvärtom)
Det bubblar och fräser rätt häftigt så visir och skyddsmask rekommenderas, och gör detta helst utomhus. Det blir otroligt rent, inte en fettmolekyl överlever den här omgången.
Sen skall metallen betas, det kan göras på två sätt, i ett saltsyrebad på drygt 80-90 grader och 5% lösning brukar vara det som funkar generellt bäst. Här är en lite lustig detalj gällande syror. Ren koncentrerad saltsyra gör inte så mycket åverkan på metall, men en utspädd lösning blir mycket aggressivare.
Dock finns i satsen ett slags betningspulver som skall spädas i lite vatten för att få en pasta. Den skall gnidas eller borstas in i metallen, sen skall det sköljas med rikliga mängder vatten.
Här kommer en detalj efter sköljning, ytan får inte utsättas för luft, så man får ha dom i ett vattenbad hela vägen tills det är dags att sänka ner dom i nickelbadet.
en annan sak att tänka på är att ha förhållandevis jämnstora delar i badet samtidigt, och strömstyrkan skall vara ganska svag. En transformator som går mellan 3 och 12 volt är bra.
Olika detaljer tar olika tid, låskistorna lät jag exempelvis ligga ett dygn på 4,5 volt, smådelar kan vara klart på nån timme eller två. Har man för mycket ström blir grejerna svartanlupna, och då är det bara att börja om.
Som amatör är det inte enkelt att få sakerna helt perfekta, själv har mitt problem varit att dom kan bli omväxlande vitblanka, gulblanka eller gråaktiga och flammiga. Man får försöka om igen och få in lite känsla för hur man får bäst resultat. Man bör emellanåt röra runt lite i badet och kolla hur det bubblar. En svag ström av bubblor från objektet visar att processen går som den skall. Tänk även på god ventilation, ångorna är inte nyttiga och man märker en tydlig nickesmak i munnen när man är i närheten.
I vilket fall som helst kan det här rädda en renovering när vissa saker är omöjliga att hitta, om man vill behålla originalbultar och skruvar som också kan vara ett stort problem att få tag i. Dessutom är det rätt kul också.
Det vore även kul om ni läsare som har erfarenhet kan ge lite input, det finns en hel del olika varianter hur man rengör, slipar, betar och så vidare.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.