Vauxhalls sportbilsförsök

Vauxhall tillhör de riktigt gamla anrika brittiska märkena, och en gång i tiden hade man rykte om sig att bygga välbyggda bilar. Öppna stora tourers med sportig karaktär, och man var även framgångsrik i motorsport. Men det var då det, efterkrigstidens Vauxhalls var förvisso pålitliga och omtyckta, men man hade nu koncentrerat sig på rena personbilar i mellanklassen, och fick ganska snabbt tråkstämpel.
Nu kom 1960-talet och en epok som kommit att bli intimt förnippat med just brittiska sportbilar. MG, Jaguar, Lotus, Austin-Healey, Jensen, till och med Daimler byggde sportbilar. Men inte Vauxhall, det ville David Jones på designavdelningen ändra på. Man hade just utvecklat nya Vivan, och till denna sportbil var det tänkt att använda överblivna saker som inte hamnade på Viva, som en induviduell bakvagn till exempel. Projekt HA Roadster togs fram udner 1963. Tanken var att konkurrera med denpopulära MGB och Austin Healey Sprite. Arbetet gick ganska fort, den här fullskalemodellen togs ut i dagsljus för en närmare granskning sommaren 1963, och här bestämde man sig för att gå vidare med projekt HA. Lermodellen togs in i studion igen, och fick en interiör, lite övrig finputs och lackades upp för att likna en riktig bil och kunde visas upp redan i augusti 1963 i detta utförande.

Allt verkade gå som smort, och nu påbörjades arbetet med en fullt fungerande prototyp, mitt i det arbetet fick man besök från USA, ingen mindre än den legendariske designchefen hos GM, Harley Earl tittade in på visit, och han gillade vad han såg. En del från grunddesignen ändrades, främst för att kunna husera en VX4/90 motor och få bilen laglig för trafik. Våren 1964 stod den helt klar och kunde visas upp för först Harley Earl, som gav tummen upp. Sedan togs den till Vauxhalls testcenter där den fick provköras och gås igenom. Testerna var genomgående positiva och Vauxhalls egna sportbil skulle kanske snart komma att serietillverkas. Men så blev inte fallet, av någon anledning bestämde man sig för att montera ner den enda prototypen och skrota hela projektet.

Mycket märkligt, hade det funnits plats för HA roadstern på marknaden? Kanske det, men så blev det inte. Men nu hade man byggt en helt ny designstudio, och i den tog man fram ett helt nytt Koncept, en Vauxhall GT, som tydligen fick några delar ärvda från HA:n, men var tänkt att byggas på den kommande Victor FC101 modellen istället, och lira i en helt annan division, en exklusiv sportbil med påtagligt italienska linjer. Den kom dock inte längre än till fullskalemodell, och sedan skrotades hela GT-projektet.

Eller på sätt och vis inte, för även om den försvann in i historiens dimmor så hade man i den nya studion redan påbörjat nästa sportbilsprojekt. Tre amerikaner, Leo Pruneau, Wayne Cherry och Judd Holcombe och australiensaren John Taylor började skissa på en närmast renodlad supersportbil, XVR. Det var nu oktober 1965, och man hade fått för sig att visa upp en färdig fungerande bil på Genevemässan i mars 1966... Man inte bara lyckades med detta, man byggde hela tre stycken bilar, en rullande bil med metallkaross och två motorlösa med glasfiberkaross. Och skulel Vauxhall nu lansera en fullblodssportbil då? Nej, efter den turnerat runt på mässorna 1966 skrotades den enda fungerande bilen...

Vad var det egentligen som fick Vauxhall att dra igång hela tre sportbilsprojekt, nästan ända fram till final för att sedan dra proppen ur dom en efter en i en tid när marknaden skrek efter häftiga sportbilar? Kan det vara så att GM bestämde att det bara fanns plats för en sportbil i Europa och det blev Opel GT? Kan man kanske insett att trots man var kapabel till avancerad styling inte riktigt hade mekanik och motor för det? Visserligen kom man några år senare att göra lite sportigare varanter på Firenza och Magnum, men någon renodlad sportbil kom aldrig att byggas i Luton.