Skulle framtidens sportbilar vara fyrsitsiga? I så fall ville Vauxhall vara med!
Namnet SRV stod för Styling Research Vehicle, och Wayne Cherry med sitt team hos Vauxhall började arbeta på den under 1969.
Vid den här tiden hade Lamborghini Espada dykt upp, Aston Martin hade gjort en fyrdörrars DBS. I Frankrike höll Jean Tastevin på med att utveckla sin Monica 560, sen fanns ju förvisso Iso Fidia och 1970 kom De Tomaso Deauville, i det lite mer exklusiva segmentet.
SRV däremot var däremot långt mer extrem i sin form, kraftigt inspirerad av tidens racerbilar. Den var inte heller menad att ta sig någonstans för egen maskin alls, utan bara en ren stilstudie. Det innebar att man kunde tänja rejält på gränserna och strunta i praktiska detaljer. Att göra den fullt fyrsitsig men låg som ett fartgupp gjorde SRV till en rätt stor bil. Den mätte nästan 510 centimeter på längden, 195 i bredd men vara bara dryga metern på höjden.
Den fick två rejäla framdörrar, och två mindre bakdörrar som är så diskreta att man får titta ett tag för att upptäcka dom, på insidan gick man likaså till det extrema. Här möttes en blandning av sportbil och flygplan. Främst satt instrumenten på en pod, som svängde med dörren ut när den öppnades. Framsätena var fasta, istället var instrument, ratt och pedaler justerbara. Man fyllde på med mätare och reglage för avancerade funktioner som inte fanns.
Bland dessa, avgastemperaturmätare, en tryckmätare som via sensorer skulle hålla koll på lufttrycket över bilen. Turbo-boostkontroll, elektronisk nivåregering. Bränslekontrollsystem, som skulle flytta bränsle mellan två tankar för hålla viktfördelningen optimal. Dessutom försågs även motorrummet med en diger uppsättning mätare och kontroller.
Det var lätt att ta ut svängarna utan krav på funktion.
Den hade mittmotor, eller rättare sagt en modell av en motor placerades bakom baksätena. Det skulle föreställa en 2,3 liters fyra med insprutning, dubbla överliggande kammar och dubbelturbo.
SRV visades upp på London Motor show hösten 1970 och var bland de mest extrema concept som gjordes vid den här tidpunkten. Den kom att fortsätta visas upp en del under resten av sjuttiotalet, och så görs emellanåt än idag. SRV bor i vanliga fall hos Vauxhall Heritage center i Luton.
Vid den här tiden hade Lamborghini Espada dykt upp, Aston Martin hade gjort en fyrdörrars DBS. I Frankrike höll Jean Tastevin på med att utveckla sin Monica 560, sen fanns ju förvisso Iso Fidia och 1970 kom De Tomaso Deauville, i det lite mer exklusiva segmentet.
SRV däremot var däremot långt mer extrem i sin form, kraftigt inspirerad av tidens racerbilar. Den var inte heller menad att ta sig någonstans för egen maskin alls, utan bara en ren stilstudie. Det innebar att man kunde tänja rejält på gränserna och strunta i praktiska detaljer. Att göra den fullt fyrsitsig men låg som ett fartgupp gjorde SRV till en rätt stor bil. Den mätte nästan 510 centimeter på längden, 195 i bredd men vara bara dryga metern på höjden.
Den fick två rejäla framdörrar, och två mindre bakdörrar som är så diskreta att man får titta ett tag för att upptäcka dom, på insidan gick man likaså till det extrema. Här möttes en blandning av sportbil och flygplan. Främst satt instrumenten på en pod, som svängde med dörren ut när den öppnades. Framsätena var fasta, istället var instrument, ratt och pedaler justerbara. Man fyllde på med mätare och reglage för avancerade funktioner som inte fanns.
Bland dessa, avgastemperaturmätare, en tryckmätare som via sensorer skulle hålla koll på lufttrycket över bilen. Turbo-boostkontroll, elektronisk nivåregering. Bränslekontrollsystem, som skulle flytta bränsle mellan två tankar för hålla viktfördelningen optimal. Dessutom försågs även motorrummet med en diger uppsättning mätare och kontroller.
Det var lätt att ta ut svängarna utan krav på funktion.
Den hade mittmotor, eller rättare sagt en modell av en motor placerades bakom baksätena. Det skulle föreställa en 2,3 liters fyra med insprutning, dubbla överliggande kammar och dubbelturbo.
SRV visades upp på London Motor show hösten 1970 och var bland de mest extrema concept som gjordes vid den här tidpunkten. Den kom att fortsätta visas upp en del under resten av sjuttiotalet, och så görs emellanåt än idag. SRV bor i vanliga fall hos Vauxhall Heritage center i Luton.
en mockup byggdes för att få till själva layouten, Wayne Cherry står och håller artigt upp bakdörren
pressrelease oktober 1970
På Genevesalongen 1971
Margaret Thatcher provsitter SRV hos Vauxhall i Luton.
Den avancerade interiören med instrumentpanelen som svänger ut med dörren.
Det var bra att motorn bara var en atrapp för det var lite sisådär med åtkomligheten. Här anar man de listigt dolda bakdörrarna med.
Motorrummet fick en gedigen uppsättning mätare och kontroller, samt även reläer, som inte ledde nånstans.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.