Två broschyrer från 1977, den svenska till vänster och den för USA till höger.
Gräset är kanske inte grönare på andra sidan, men på 1970-talet var Volvos modellprogram på andra sidan Atlanten definitivt roligare.
De här fyra Volvobroschyrerna från 1970-talet visar att Volvo kunde vara väldigt olika beroende på land. Broschyrerna från 1975 och 1977 är för den svenska och den amerikanska marknaden. Med några få detaljändringar ger bilarna olika intryck. Tryggt och alldeles lagom eller lite exotiskt och lyxigt. Men det stannar inte där, de amerikanska broschyrerna visar faktiskt två modeller som inte såldes i Sverige!
Den svenska broschyren från 1975 visar 264, 244 och en 245. Alla har solid lack och en tydlig känsla av rekorderlighet över sig. Den amerikanska har en 164, en lyxig 242 GL med metalliclack och taklucka och en 245 på omslaget. Den uppenbara skillnaden är 164:an, den såldes inte längre i Sverige.
Orsaken till att 164 fortsatte att tillverkas i USA var landets utsläppsregler. Volvo hade inte hunnit att både utveckla den nya 200-serien och göra de nya B21- och B27-motorerna godkända i USA. Därför såldes 240-serien enbart med den gamla B20F-motorn och 164 fick leva kvar i ett år till parallellt med 240-serien i USA.
Trots att 164 levde på lånad tid hade årsmodell 1975 flera nyheter. Bakaxelupphängningen förbättrades, handbromsspaken flyttades, fram- och baksäte kom från 264 och farthållare var ett nytt tillval. Dessutom ändrades bakljusen och blev större mitt under modellåret, därför trycktes en ny broschyr där ändringen syntes.
Hela 20 613 exemplar tillverkades av 164 den sista årsmodellen. Visserligen en minskning med en tredjedel jämfört med året innan, men inte dåligt med tanke på att modellen bara såldes på ett par marknader.
Volvo fyllde 50 år 1977 och firade med en särskild jubileumsversion – men den var inte samma bilmodell i Sverige och i USA.
I Sverige var det en 244 DL som hade silvermetalliclack, blå plyschklädsel, dekorlinjer i svart och guld, särskilda jubileumsemblem - och som toppen på allt: en särskild jubileumsplatta på instrumentbrädan med Pehr G Gyllenhammars signatur!
Den amerikanska versionen av jubileumsbilen var snäppet lyxigare. Här var stålfälgarna bytta mot lättmetallfälgar och däcken hade smala vita däcksidor - och så var det en 264!
Att Volvo valde att göra olika versioner för olika marknader är i grunden inte konstigt. Det märkliga är varför man in i minsta detalj var tvungna att ta bilderna till broschyrerna på exakt samma vis.
Den svenska broschyren från 1975 visar 264, 244 och en 245. Alla har solid lack och en tydlig känsla av rekorderlighet över sig. Den amerikanska har en 164, en lyxig 242 GL med metalliclack och taklucka och en 245 på omslaget. Den uppenbara skillnaden är 164:an, den såldes inte längre i Sverige.
Orsaken till att 164 fortsatte att tillverkas i USA var landets utsläppsregler. Volvo hade inte hunnit att både utveckla den nya 200-serien och göra de nya B21- och B27-motorerna godkända i USA. Därför såldes 240-serien enbart med den gamla B20F-motorn och 164 fick leva kvar i ett år till parallellt med 240-serien i USA.
Trots att 164 levde på lånad tid hade årsmodell 1975 flera nyheter. Bakaxelupphängningen förbättrades, handbromsspaken flyttades, fram- och baksäte kom från 264 och farthållare var ett nytt tillval. Dessutom ändrades bakljusen och blev större mitt under modellåret, därför trycktes en ny broschyr där ändringen syntes.
Hela 20 613 exemplar tillverkades av 164 den sista årsmodellen. Visserligen en minskning med en tredjedel jämfört med året innan, men inte dåligt med tanke på att modellen bara såldes på ett par marknader.
Volvo fyllde 50 år 1977 och firade med en särskild jubileumsversion – men den var inte samma bilmodell i Sverige och i USA.
I Sverige var det en 244 DL som hade silvermetalliclack, blå plyschklädsel, dekorlinjer i svart och guld, särskilda jubileumsemblem - och som toppen på allt: en särskild jubileumsplatta på instrumentbrädan med Pehr G Gyllenhammars signatur!
Den amerikanska versionen av jubileumsbilen var snäppet lyxigare. Här var stålfälgarna bytta mot lättmetallfälgar och däcken hade smala vita däcksidor - och så var det en 264!
Att Volvo valde att göra olika versioner för olika marknader är i grunden inte konstigt. Det märkliga är varför man in i minsta detalj var tvungna att ta bilderna till broschyrerna på exakt samma vis.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.