Wendax – en svårknäckt nöt

Draisinenbau Dr Alpers i Hamburg byggde rälsbusssar och järnvägsvagnar, efter kriget försökte dom sig som så många andra på att sätta Tyskland på hjul med en billig folkbil. Detta genom en viss professor Möbius som lade fram ritningar och en plan för detta.

Man hade lite erfarenhet med att ha byggt små trehjuliga motorcyklar som såldes under namnet Wendax Eilrad åren före kriget men inte tillräckligt för att konstruera en helt ny bilmodell. De första prototyperna hade en tvåtaktsmotor på 398cc från Ilo, som egentligen var en stationär motor, och visade sig snart fungera dåligt i en bil.

En större motor på 750cc kom till istället men inte heller detta hjälpte projektet något nämnvärt, då resten av bilen långt ifrån höll måttet. Wendax visade upp dels en sportig roadster och den större sedanen WS750 1949 och produktionsstart utlovades 1950. Ett okänt antal bilar kom dock att produceras, men det var knappast tal om någon serieproduktion. Sista gången Wendaxbilarna visades på utställning var i Bryssel 1951 och sedan försvann märket från listorna efter att mycket få blivit byggda. Dr Alpers Draisinenbau fortsatte istället med att bygga rälsbussar.

Dock hade dom redan 1949 tagit fram en modell som hade kunnat bli något större, en lätt lastbil, kompakt byggd och med en driftsäker drivkälla. En Volkswagenmotor fram under hytten och framhjulsdrift. VW-motorerna hade man fått tag i genom ett militärt restlager och de var avsedda som reservdelsmotorer för Kübelwagens.

WL1200 var en gedigen liten laståsna i halvtonsklassen och totalt byggdes kanske något dussin av dessa, men dess framtid stupade på att Volkswagen som nu hade kommit igång med produktion på allvar och även själva tagit fram en liten lastbil, vägrade leverera motorer till en presumtiv konkurrent.