Lyxversionen av Hundkojan såldes bara i en handfull exemplar i Sverige, den svenska broschyren tyder på att BMC hoppades på fler.
Alec Issigonis var inte road. Hans revolutionerande småbilskoncept, nyttomaximerat och avskalat ner på detaljnivå, var i mycket en spegel av hans personlighet.
Krom och flärd gick stick i stäv med hans idé om den moderna människans transportbehov, sådant tillhörde den gamla tiden.
Issigonis motarbetade aktivt alla försök att öka utrustningsnivån i Hundkojan. Han tyckte inte ens att bilradio var någon befogad detalj, snarare en distraktion från bilkörningen.
Krom och flärd gick stick i stäv med hans idé om den moderna människans transportbehov, sådant tillhörde den gamla tiden.
Issigonis motarbetade aktivt alla försök att öka utrustningsnivån i Hundkojan. Han tyckte inte ens att bilradio var någon befogad detalj, snarare en distraktion från bilkörningen.
Grundkonceptet var extremt – och fullständigt flärdfritt.
Ändå kom i oktober 1961 två lyxversioner av hans ”brainchild”: Riley Elf och Wolseley Hornet.
Genom att dra ut bakdelen med ett par decimeter och förse fronten med en stående kylarmaskering förvandlade BMC:s husdesigner Dick Burzi Hundkojan till något som i alla fall i broschyren såg ut som en liten lyxbil. Argentinafödde Burzi var en trotjänare som börjat på Austin redan 1929 och låg bakom en förnyelse av formspråket på 1930-talet. Han var också mycket involverad i Austins 1950-talsmodeller.
Genom att dra ut bakdelen med ett par decimeter och förse fronten med en stående kylarmaskering förvandlade BMC:s husdesigner Dick Burzi Hundkojan till något som i alla fall i broschyren såg ut som en liten lyxbil. Argentinafödde Burzi var en trotjänare som börjat på Austin redan 1929 och låg bakom en förnyelse av formspråket på 1930-talet. Han var också mycket involverad i Austins 1950-talsmodeller.
I BMC-hierarkin placerade sig Riley aningen högre än Wolseley men bilarna var identiska – med undantag från grillens utformning och ytterligare någon detalj. I Sverige marknadsfördes bara Wolseley Hornet – och det under en mycket kort period. Dock kom även några Riley Elf in till landet.
I den mycket eleganta utviksbroschyren på svenska beskrivs Hornet som ”…familjebilen för den moderna familjen, som ser klokt på bilköpet. Hornet är det bästa beviset på att en bil inte behöver vara över fyra meter lång för att rymma hela familjen.”
I den mycket eleganta utviksbroschyren på svenska beskrivs Hornet som ”…familjebilen för den moderna familjen, som ser klokt på bilköpet. Hornet är det bästa beviset på att en bil inte behöver vara över fyra meter lång för att rymma hela familjen.”
Hornet hade när den lanserades samma 848-kubiksmotor på 34 hk som i standardkojan, gummifjädring och trumbromsar. Lyxen var uteslutande ytlig, med kromlister runt hjulhusen och under sidofönstren, öppningsbara bakre sidorutor, tvåfärgslackering och en mer påkostad inredning.
I broschyren uppmanas spekulanten att verkligen utforska bilen: ”Och provlasta gärna en Hornet för att övertyga Er om hur mycket den rymmer.”
I broschyren uppmanas spekulanten att verkligen utforska bilen: ”Och provlasta gärna en Hornet för att övertyga Er om hur mycket den rymmer.”
I själva verket var nyttan med den utdragna bakdelen endast marginell, gångjärnen stal mycket plats och den låga luckan gjorde det svårare att komma åt det lilla utrymmet.
Den stående grillen var monterad på den korta motorhuven, både ett effektivt hinder och en ständig skaderisk för den som ville ta en titt på den tvärställda motorn.
Den stående grillen var monterad på den korta motorhuven, både ett effektivt hinder och en ständig skaderisk för den som ville ta en titt på den tvärställda motorn.
En Wolseley Hornet fanns utställd i BMC:s monter på Stockholms Bilsalong våren 1962, prissatt till 9 270 kronor inklusive accis. Det var nästan 3 000 kronor eller 50 procent mer än billigaste Hundkojan, 850 Basic, och bara några hundralappar mindre än den betydligt snabbare Coopermodellen.
Försäljningen blev ytterst blygsam i Sverige och inte heller i Storbritannien nådde Elf/Hornet några stora framgångar. Ändå fick modellerna bli först med flera detaljer som infördes långt senare på enklare kojor såsom 998-kubiksmotor, träpanel (Elf) och vevbara sidorutor.
Försäljningen blev ytterst blygsam i Sverige och inte heller i Storbritannien nådde Elf/Hornet några stora framgångar. Ändå fick modellerna bli först med flera detaljer som infördes långt senare på enklare kojor såsom 998-kubiksmotor, träpanel (Elf) och vevbara sidorutor.
Totalt byggdes 28 455 Hornet och 30 912 Elf fram till 1969 då lyxkojorna fick se sig ersatta av den mer vardagliga Mini Clubman. Då var även Alec Issigonis i praktiken utmanövrerad från det som blivit British Leyland.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.