Karossmakaren Zagato är känd för radikala skapelser. Så när de satte tänderna i Nissans bilar höll man inte tillbaka på något annat än blygsamheten.
Det var åttiotal, den japanska ekonomin blomstra och Nissan ville erbjuda något riktigt exklusivt. Långt ovanför de vanliga lyxbilarna från Japan - Toyota Crown, Nissan President och de andra.
Man ville ha en lyxig coupé med italiensk design och den skulle sticka ut. Så man vände sig till Zagato - välkända för flamboyanta och spektakulära skapelser.
Fast det gick inte direkt genom Nissan utan via Autech - Nissans egna trim och stylingföretag som vid den här tiden var rätt nyetablerat.
Så första modellen man tog fram hette officiellt Autech Stelvio AZ1 och man tog fram tre prototyper 1988.
Man ville ha en lyxig coupé med italiensk design och den skulle sticka ut. Så man vände sig till Zagato - välkända för flamboyanta och spektakulära skapelser.
Fast det gick inte direkt genom Nissan utan via Autech - Nissans egna trim och stylingföretag som vid den här tiden var rätt nyetablerat.
Så första modellen man tog fram hette officiellt Autech Stelvio AZ1 och man tog fram tre prototyper 1988.
Stack ut gjorde den verkligen, Zagatos kännetecken med två bulor i taket satt på plats men framskärmarna stal hela showen.
I de två pucklarna satt backspeglarna - ett grepp som aldrig setts innan eller efter av förståeliga skäl.
Maskinellt var Stevio baserad på Nissan Leopard, och fick då en treliters V6 med dubbla kamaxlar och turbo. Effekten låg på 255 hästkrafter.
Karosserna handknackades i aluminuim hos Zagato, förutom motorhuven som göts upp i glasfiber.
Inuti lastade Zagato på med träpaneler, italienskt läder och alcantara .Nissan hade redan pillat dit varenda tillgänglig elektronisk pryl som man kunde tänkas uppbringa.
I de två pucklarna satt backspeglarna - ett grepp som aldrig setts innan eller efter av förståeliga skäl.
Maskinellt var Stevio baserad på Nissan Leopard, och fick då en treliters V6 med dubbla kamaxlar och turbo. Effekten låg på 255 hästkrafter.
Karosserna handknackades i aluminuim hos Zagato, förutom motorhuven som göts upp i glasfiber.
Inuti lastade Zagato på med träpaneler, italienskt läder och alcantara .Nissan hade redan pillat dit varenda tillgänglig elektronisk pryl som man kunde tänkas uppbringa.
Exklusiv var också prislappen, med hela 18 miljoner yen var det med hästlängder den dyraste bilen som gick att köpa i Japan.
Den var inte tänkt att säljas någon annanstans.
Autech och Zagato planerade en upplaga på 200 bilar, men hur många som egentligen byggdes är lite luddigt.
En siffra säger 104 bilar inklusive de tre prototyper gjordes fram till 1991, en annan siffra säger 80 stycken.
År 1991 var det dags för en ny specialare från Autech/Zagato, den kallades för Gavia.
Den var inte tänkt att säljas någon annanstans.
Autech och Zagato planerade en upplaga på 200 bilar, men hur många som egentligen byggdes är lite luddigt.
En siffra säger 104 bilar inklusive de tre prototyper gjordes fram till 1991, en annan siffra säger 80 stycken.
År 1991 var det dags för en ny specialare från Autech/Zagato, den kallades för Gavia.
Betydligt mer nedtonad än föregångaren och mer stram elegans i linjerna. Dubbelbubblorna på taket hängde givetvis med.
Basen var även denna gång Nissan Leopard, fast med en ännu kraftigare motor på 280 hästkrafter från 300ZX.
Zagato Gavia gjordes i 30 exemplar.
Men man var itne helt klara med varandra än - Autech och Zagato - för ett par nya concept såg dagens ljus 1992.
Basen var även denna gång Nissan Leopard, fast med en ännu kraftigare motor på 280 hästkrafter från 300ZX.
Zagato Gavia gjordes i 30 exemplar.
Men man var itne helt klara med varandra än - Autech och Zagato - för ett par nya concept såg dagens ljus 1992.
Bambu hette den ena. Det var en formöving med sportig betoning. Djärv, kilformad och kraftfull. Det mekaniska bestod i Nissans nya 300ZX - där fanns nu en V6 med dubbelturbo och dubbla intercoolers som sköt upp effekten till något över 300 hästar.
Den andra bilen var Sebu, också den baserad på 300ZX. Stilen på Sebu var mer åt en traditionell GT-bil. Dessa två bilar kom aldrig i produktion och var mest menaade som stilstudier.
Den andra bilen var Sebu, också den baserad på 300ZX. Stilen på Sebu var mer åt en traditionell GT-bil. Dessa två bilar kom aldrig i produktion och var mest menaade som stilstudier.
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.