Efter Stavsjö var det bara att stå på fram till Bråviken och de trånga underfarterna vid järnvägskorsningarna, fram till Åby där det var dags att tanka. In i Norrköping, en förvirrande upplevelse utan GPS. Felkörning och tvekan, men till slut ute på Linköpingsvägen, som ledde till det gamla fina motellet Filbyter – lunchdags.
Här hände första lilla missödet: när jag skulle starta hände inget. Visade sig att wiren till startmotorn gått av. Naturligtvis har man som Panhardförare alltid med en rulle najtråd så det var enkelt fixat – brände mig bara lite.
Linköping känner jag hyfsat väl, så här blev det besök på Biltema och på det nyrenoverade Flygvapenmuseet. Strax efter Linköping kom nästa händelse: avgasröret började slå i marken. Visade sig att en aluminiumplåt, som skulle hålla bakre fästet inte gjorde det längre. Enkelt fixat med ett par bagagestroppar – en annan god reservdel som bör medföras.
Sedan var det bara att följa vägen fram till Sjögestad motell där även Gunnar från Uppsala med hustru tog in. Morgonen därpå började med ett rejält misslyckande – hamnade på E4 fram till Mjölby. Så fick det bli och i Mjölby var det dags vika av söderut från riksettan till Panhardklubbens sommarmöte på Möckelnsnäs herrgård.
Visade sig här att det var rekordmånga bilar i år – tolv stycken varav två från Norge. Visade sig också att jag kört bland de längsta vägarna till mötet, vilket renderade ett litet pris bestående av ett par brytarspetsar. Mer om detta i Panhardläsning, vår klubbtidning som finns på hemsidan (länk till höger).
För hemvägen blev det en annan väg. Först tvärs genom Småland till Oskarshamn och sedan kustvägen norröver. Måttligt kul att köra en nära sextio år gammal Panhard på stor väg, så i Gusum vek jag av för lunch och med tanken att gena till Stegesund.
Det gick, men innebar att jag hamnade på smala krokiga och guppiga grusvägar, som till slut ledde fram till färjkön vid Stegeborg. Efter överfarten var det enkelt att tvära över Vikbolandet och ta nästa färja. Så hade jag både tagit en genväg och undvikit Norrköping.
Nästa stad var Nyköping där jag nu började känna mig hemma och faktiskt hittade riksettan strax intill utfarten mot E4. Fortsatte mot Södertälje, men vek av ut på Mörkö och Skanssundets färja. På så sätt slapp jag Södertälje och fick en till liten sjöresa.
Sedan var det bara att via Vårsta och Tungelsta återvända till Västerhaninge och min Annmari. Hennes första replik var ”Du behöver nog duscha”. Det hade hon alldeles rätt i.
Ämnen i artikeln
Genom att anmäla dig godkänner du OK-förlagets personuppgiftspolicy.